någon rycker i mig

Hej. Tack än en gång för att jag får vara med...

Bipolär typ 2 och adhd nere i en svacka känner mig ensam är inte ensam men ändå ensam i mig själv på något sätt..

Trött ofukuserad börjar men slutar tänker men ger upp...
Ligger sitter inget fungerar ...

Känns som att de gör ont men inte samma som att de gör ont på riktigt.
Tankarna är mörka svarta inte normala känslan är att de sliter i mig som att jag sliter i mig de kryper jag går sönder självdör innifrån ut jag blir gråare fulare och hemskare.. Jag vill gå sönder men att kunna sättas ihop normalt igen som att dö fast ändå inte dö mer som att bli ordentligt skadad så jag kan visa min skada och få hjälp som är effektiv. ..

Jag vet inte .. finns de andra som jag som har barn familj och måste hålla ihop på nått sätt fast du ändå bara vill ge upp!!!

Hej och välkommen till vår lilla oas här på internet!

Att känna sig ensam bland andra människor är ju en del i att vara annorlunda och det är även en del i depressionerna. Det känns kanske som att man har en bubbla runt sig som gör att människor blir mer avlägsna fast de står kvar precis där de gör hela tiden. Ännu värre blir det av att man kanske själv drar sig undan utan att märka det och så känner man sig bara ännu mer ensam men vet inte hur man ska kunna nå fram till de man bryr sig om.

Att vara trött och ofokuserad associerar jag främst med depression men om du även har adhd kan jag tänka mig att det måste vara väldigt jobbigt för dig. Kämpa på!

Nu kommer ett stycke som jag tolkar lite fritt, intrycket du ger i din text är att det gör ont "men inte på riktigt", är det för att du tycker att det inte är på riktigt att må dåligt av bipolär depression?

Hur är en onormal tanke? Mörk svart, låter normalt deprimerat tycker jag

Känslan av att långsamt dö eller ruttna är så jag har känt många gånger när jag har sjunkit djupare ner i depression och det intrycket kan bli sämre av mina psykotiska symtom. Jag hoppas verkligen att du har kontakt med vården och har pratat om det här med dem också.

Ja på ett sätt ser vi ju döden som en väg till pånyttfödelse ofta. Precis som vi sover på kvällen för att kunna vakna på morgonen lite fräschare och piggare. Men döden har ju bara denna innebörd symboliskt. Kan det vara så att du egentligen vill ha någon form av förändring, att du känner att något måste ändras eller göra annorlunda i din miljö eller i dig själv?

Och det där med att bli skadad för att visa att du blir skadad så du får effektiv hjälp får mig att bli lite orolig att du inte har nått ut till vård ordentligt eller kanske inte känner att du har nått fram till vården med dina problem. Kan det stämma? Du ska inte behöva bli mer skadad för att vården ska kunna hjälpa dig effektivt, de borde kunna hjälpa dig med hur du redan har det och det verkar redan ganska jobbigt för dig.

Ja det finns många andra som du här och jag tror att alla kan känna igen sig åtminstone till viss del i det du skriver här, men förklara gärna mer om din situation så kanske vi kan hjälpa till genom att lyssna eller kanske till och med har något bra råd

Är så svårt förklara de som pågår för nära är lättare att påvisa en fysisk skada..
Är inom vården men varit en svår väg med medeciner och ser ut som att de fortfarande inte är rätt....

Deprimerad förstår jag och jag vet att de går över, men de gör de inte lättare när man inte orkar ibland inte vill hålla ihop för att komma till de bättre..

Ibland önskar jag att ensamheten var ett faktum för de vore så mycket lättare att släppa taget....

Vet att de finns andra de är de som på något vis känns skönt jag är inte ensam i mina depressioner, även om jag ändå önskar att jag var ensam och ensam bar denna börda tills den en dag försvann med mig,ni förstår mig kanske tyvärr försvinner inte sjukdommen i sig utan egentligen bara jag...

Sen förstår jag ibland inte vad som händer jag mår bra och tror att nu är de bara JAG här inne och plötsligt smyger de sig mörkret som jag kallar de på och jag kan gråta resten av dagen!!!

Ja det är klart, ett brutet ben till exempel syns lättare och behöver oftast inte förklaras på samma sätt som psykisk sjukdom tyvärr :/

Nej precis det hjälper inte att försöka intala sig att det går över, jag tror det är en bättre strategi att tänka att man har tagit sig så här långt, en dag till klarar jag och sedan påminna sig om att även om man inte vet när det tar slut så kan det lika gärna gå över i morgon.

Ja jobbiga känslor kan ju verkligen ta en på sängen ibland.

Vad tar du för mediciner?

Ja vi är ganska många, om man räknar hela schizofrenispektrumet - alltså schizofrena och bipolära så är vi ändå någonstans mellan 3,5-5% av befolkningen. Så du är definitivt inte ensam!

Ergenyl concerta tar jag idag och levaxin för ämnesomsättningen!!

klick84 skrev:

Jag vet inte .. finns de andra som jag som har barn familj och måste hålla ihop på nått sätt fast du ändå bara vill ge upp!!!

Här är en till! Många gånger jag känt att jag vill ge upp. Och jag gör det ibland. Bara ligger i mörkt rum och stänger dörren om mig. Velat försvinna för alltid.

Barn och make, lever på med sina liv. De kräver att jag är med och jag försöker allt jag kan för deras skull. De räddar mig. Ibland kommer bättre perioder. Härliga perioder. Man måste hoppas.

När mina barn var yngre hade jag ännu inte sökt någon hjälp från vården. Då var det många dagar jag bet ihop hårt under mitt påklistrade leende och kände mig ensammast i världen fast det var jag ju inte förstås.

Nu är barnen vuxna så det direkta ansvaret har jag inte längre, men det känslomässiga ansvaret finns på något sätt kvar och känslan att jag måste må bra för att andra inte ska må dåligt, en tung känsla ibland.

Jag tänker som Onddruid skriver, jag vet inte om det kommer fullständigt bra dagar men jag har kämpat mig ända hit, jag kan ta ett steg eller två till...

chai skrev:
Jag tänker som Onddruid skriver

Klart du gör, jag citerade ju dig

edit: fast det kanske heter plagiera när man inte refererar ordentligt

Onddruid skrev:

chai skrev:
Jag tänker som Onddruid skriver

Klart du gör, jag citerade ju dig

edit: fast det kanske heter plagiera när man inte refererar ordentligt

"Based on a true story"

haha! "inspired by actual events"

"Vissa karaktärer är fiktiva"
(Så kan folk fundera på vem av oss som egentligen existerar )