tiden emellan skoven

Hej!
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag ny här på forumet och skall denna vecka påbörja en utredning för bipolär sjukdom. Jag har fått rådet att innan mitt första besök försöka fundera på hur mina olika stämningslägen sett ut de senaste åren och om jag kan urskilja något mönster. Jag har kommit fram till att mitt grundläggande mönster ser ut som så att jag har ca 3 uppåtgångar per år där jag inte sover, livet leker, allt är underbart, massa idéer, jätte kreativ osv. detta brukar ju tillslut eskalera till ett tillstånd som inte är lika behagligt där jag blir paranoid tycker mig höra saker osv. Dessa perioder brukar sedan följas av djup depression. Tycker mig även kunna urskilja två depressionslägen ett där jag inte orkar ta mig upp ur sängen och bara vill dö men orkar inte göra något åt det och ett annat där jag är deprimerad men mer aktiv, det är då jag kan få för mig att göra slag i saken, är även ganska aggressiv i dessa perioder.

Men nu till min fråga, jag funderar lite på tiden där emellan, jag upplever att jag de senaste åren börjat svänga även emellan mina episoder ibland från dag till dag, dock inte i samma utsträckning, men fortfarande på ett sätt som skapar problem i vardagen. Som sagt jag börjar precis lära mig om Bipolär sjukdom och förstår att det kan se extremt olika ut men jag skulle vilja veta hur det ser ut för andra, just den här tiden emellan skoven. jättetacksam om någon skulle vilja dela med sig?

Hej och välkommen!
För mig gäller att jag är egentligen helt stabil mellan skoven. Det låter väldigt klassiskt, men jag har märkt här på forumet och i andra sammanhang att det är många som svänger även mellan de höga toppar och djupa dalar på ett sätt som gör att livet är jobbigt eller svårt att leva. Så många att jag kan känna mig annorlunda faktiskt.

Lycka till med din utredning, mycket bra att du funderar som du gör!

Jag hade det som du tidigare, att jag var helt stabil emellan skoven, det är nu först de senaste åren som jag märkt att det har börjat svänga även emellan. Det känns väldigt jobbigt eftersom tiden emellan var så otroligt viktig för mig, det känns som att det där fanns tid att återhämta sig. Men skönt att höra att man inte är ensam.
Tack för ditt svar:-)

När jag var yngre (jag är 50+) hade jag längre stabila perioder, vad jag minns. Nu svänger jag mycket snabbare, trots mediciner men jag har aldrig hittat en helt optimal medicinering. Kanske 6-7 uppåtperioder per år (max en vecka) följda av depressioner som varar längre, sedan bara ett par tre veckor någorlunda normal. Jag svänger inte så mycket när jag är normal, men jag är konstant trött och högkänslig för intryck.

Det verkar variera en hel del mellan olika personer hur mönstret kan se ut. Jag brukar faktiskt tänka så här för mig själv: jag har två sjukdomar. Dels den bipolära sjukdomen som den beskrivs i läroböckerna, och dels min egen sjukdom som ser ut på mitt eget sätt... Så ju mer man lär känna sina egna mönster, desto bättre kan man förhoppningsvis tackla vardagen.

Jag hoppas din utredning blir bra.

När jag tänker bakåt på livet ser jag längre perioder eller större händelse där det varit upp eller ner. Men just nu svänger det lite upp och ned inom varje vecka. Det är förstås lättare att se på kort sikt. Perspektivet får man ju bara över längre tid. Men jag är väl snabbpendlande fast jag kan som sagt se längre trender med. Man kan väl vara snabbpendlande inom en hypomani eller depression också.