Taggar

  #etiologi     #mani     #samhälle     #studie     #depression     #diagnostik     #psykologi     #artikel     #stämningsläge     #läkemedel     #hjärnan     #myt     #neurologi     #npf     #perception     #psykos     #attityder     #stigma     #ångest     #mindhacks  
Nytt sedan sist

Load Newest Topics
Topics Since Last Visit
Skaffa Appen



Relationsproblem

Skapa nytt ämne   Svara på ämnet

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner

Relationsproblem

Inlägg av Berguv i sön feb 05 2017, 22:39

En tråd för relationsproblem behöver vi nog också (även för hela familjen)!

Till och från får jag dagar med hysteriska utbrott då jag bryter ihop och gråter som ett barn, ibland pga min man ibland pga omöjliga barn. Jag förlorar alltid.
Idag är en sån dag. Bråk när jag ska hjälpa sonen med läxorna och jag inte ens får honom titta i boken eller lyssna på mig fast jag hjälper honom jättemycket. Böckerna flyger över hela rummet, han kladdar över sidorna och river i dom, retar mig, slår på mig. Att göra 5 enkla mattetal tar en timme. Jag ger upp med gråten i halsen.

Trött efter det orkar jag ingenting, stressad för att allt är så stökigt, jag måste förbereda för jobb på måndag, packa och läsa in mig.

Bryter ihop vid läggdags och orkar inte läsa saga. Maken kallar det "ännu ett lågvattenmärke."
Jag känner aldrig någon uppmuntran från honom. Är ytterst tveksam på om han älskar mig längre (gifta sen 15år). Jag hör bara gnäll och irritation. Vi har slutat att prata med varandra om varandra. Jag vet inte hur många månader sen vi var fysiskt nära varandra. Jag har nästan gett upp.
Han är helt ointresserad av att prata om sjukdomar och det bipolära i synnerhet. Ville inte följa med på patient- anhörigkurs. Jag tycker inte han ens vill förstå mig, han blir bara sur och tycker att jag är ett barn.

Stunder som nu funderar jag allvarligt på om jag borde flytta från min familj, både man och barn. Jag orkar inte med dom och dom orkar inte med mig

Som vi kämpade för att få barn i 10 år. Nu undrar jag om det vore bättre, enklare att gå i ide själv och isolera mig.
Men det känns så svårt med allt praktiskt, barnen -orkar jag ha dom helt själv i perioder, ekonomiskt, praktiskt, hitta lägenhet, flytta ifrån huset, kanske flytta till orten jag jobbar på 12 mil hemifrån från barnen? Från alla jag känner.

Nä, allt blir för jobbigt, tror jag. Är det enklare att stanna kvar i det jag har?
Jag tror inte min man förändras.
Men jag tror inte heller jag skulle träffa någon ny, jag har inte haft så lätt för det. Ensam i ett äktenskap eller ensam på egen hand, det kan kanske kvitta.
Företaget "Familjen" går väl hyfsat ändå.

Men det är ju inte så här jag vill ha det
Jag har gett upp hoppet om att få med min man till parsamtal eller familjeterapi. Just nu har jag inget hopp om att vi själva ska kunna prata och lösa det heller.

Stå ut eller vad?
avatar
Berguv
Rekorderlig Medlem
Rekorderlig Medlem

Posts : 328
Join date : 16-01-15

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av Ma-ar i tor feb 09 2017, 22:08

Jag kan ju inte råda dig, detta är så känsligt och individuellt. Men tycker synd om dig, det sliter när relationen inte är harmonisk. Från andra sidan hör jag i din berättelse att ni har en hel fundament tillsammans att stå på. Det är otroligt mycket värd, även om det just nu inte känns så. Och barn naturligtvis, jag tror att barnen lider mer av en frånvaro/skilsmässa en av en förälderrelation som (för tillfället) är tråkig. Men över det hela kan jag inte säga så mycket, du analyserar redan själv utmärkt!
avatar
Ma-ar
Rekorderlig Medlem
Rekorderlig Medlem

Posts : 322
Join date : 16-01-12
Location : Östergötland

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av chai i fre feb 10 2017, 09:24

Ja råd går väl knappt att komma med. Jag tänker att man kan ha problem p.g.a. faktorer relaterade till ens sjukdom, hur man själv reagerar i olika skov. Problem relaterade till hur omgivningen reagerar på ens sjukdom. Sedan problem av de slag som alla möjliga människor har ändå. Säkert svårt att sortera många gånger, men viktigt, och det verkar som att du jobbar på det.

Personligen är det bästa jag någonsin gjort att få mina barn, och det nästa bästa att skilja mig från deras pappa (efter 11 år). Han var absolut inte fysiskt våldsam, men efter den första korta smekmånadsperioden helt ointresserad av mig och mina åsikter, nedlåtande och kritiserande. Så fort jag inte bara tackade och tog emot så blev det bråk. Jag vet inte om jag ens hade överlevt i längden. Nu handlade det här inte om någon tillfällig dipp i förhållandet ibland utan ett konstant mönster i många år.

Självklart kändes det tufft med barnen, i efterhand kan jag tänka allt möjligt jag borde ha gjort annorlunda, just då hade jag inte den rätta styrkan och ville inte heller ställa till med en stor konflikt med barnens pappa, han är väldigt envis. Det praktiska tyckte jag löste sig, visst jag fick leva på studielånet i en liten tvåa men det materiella var ingen prioritet.

När jag skiljde mig hade jag ingen direkt tanke på att jag skulle träffa någon ny, det var inte det som var grejen just då utan jag ville bara kunna andas igen. Sedan hade jag ju ändå turen att träffa min nuvarande man, vilket förstås färgar min känsla angående min skilsmässa - jag vill självklart tusen miljoner gånger hellre ha det som jag har det idag. Tyvärr kan man förstås inte utlova att alla ska hitta "den rätte".

Har frågat min äldsta nu när han är vuxen om han tycker att jag och hans pappa borde ha hållit ihop, och han sa tvärt nej. Men nu är han som sagt vuxen och har fått ställa upp väldigt mycket för sin pappa, de är inte osams men min son vill helst ha honom på armslängds avstånd. Ett mindre barn som är beroende på ett annat sätt och inte har samma självständighet vill säkert helst ha trygghet? Mamma och pappa ska hålla ihop men allt bråk och tjafs ska försvinna?

Nä, jag är verkligen ingen specialist på detta, men har du någon samtalskontakt just nu, jag kommer ärligt talat inte ihåg? Låter som att det är bra att bolla lite.
avatar
chai
Ambulerande Admin
Ambulerande Admin

Posts : 1099
Join date : 16-01-11
Location : Skåne

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av Fallen i fre feb 10 2017, 09:58

Det jag har gjort, mitt barn börjar se konsekvenserna kring det hela nu. Poängen räcker inte riktigt att komma in på de utbildningar som hen vill på högskolan.

Förstått och fått insikt i väldigt mycket.

Säger mer idag hen inte skulle ha bråkat så och satt sig så på tvären när jag påminde om läxorna, när jag erbjöd hjälp.

Visst känns lite si så där kring det hela och mitt beslut. Skam för att jag inte stod på mig och tog fighterna. Samtidigt som figheterna som blev tog en hel del på mig som person och då orken till mycket annat.

Utan sa, vill du inte ha hjälpen och klarar dig själv utan mer bara bråkar så får du helt enkelt vara utan. Det är du själv som får förklara dig i skolan, det är du som får ta din IG:n och lösa dem. Det är ditt liv det handlar om.

Idag så sätter sig mitt barn bredvid mig i soffan. Pluggar hårdare, tar hjälp av mig när det kommer till studieteknik och mycket annat - men har sagt det är lite sent att göra det som är ogjort.

Jag var tuff helt enkel. Sa tänker inte ta skit utan det är ditt beslut och du får leva med det - resten av ditt liv. Jag vet att det är enormt hårt.

När det kom att gå sova i tid, samma sak där. Det blev som sagt pinsamt att somna på lektionerna... Ta allt detta andra när en inte kom upp ur sängen och skolan ringde och frågade var mitt barn var, sa mer i telefon ni får prata direkt med mitt barn... Därefter förändrades en hel del.

Jag har haft tanken - allt har sina konsekvenser.

Så jag har inte curlat. Långt ifrån.

Allt jag vill är egentligen allt som inte riktigt blev, fast just det blev som det blev.

Så, här är ni två stycken att ta hand om läxor och annat. Lämna konflikten som blir. Undrar din man varför, säg mer han vill ju inte ha hjälp så han får ta konsekvensen och jag har ju försökt. Det är din tur nu... Händer det inget så händer inget.

Så mycket, som en önskar vore annorlunda. Tankar och annat finns där. Här har jag svårt att komma med råd och annat. Jätte svårt med att jag har en relation där allt mer flutit på och en kille som har och är intresserad. Det han säger att det är ju jag han älskar och då är allt detta andra något han får ta och då ser han alla anhöriga kurser och annat som ett sätt hjälpa mig för det är mig han älskar. Så jätte svårt.

Vi har tagit ett annat beslut med att jag är bipolär och det i sig kan vara tufft och hårt för oss båda - vi är särbos. Han har reviderande depression och då förståelse. När han deppar vill ha inte dra med mig och hans argument för att han älskar mig.

Vi har inte detta inte heller ett "perfekt" förhållande och mer än så - utan mer vi är vi. Han jobbar och bor lite överallt i världen. Med och pga min bipolära diagnos gör det så att jag inte kan följa med, utan får stanna kvar hemma.

Livet har sin fördelar och sina nackdelar.

En tanke som slog mig - nu till våren - ta en weekend någonstans själv. Lämna dem två att ta hand om allt där hemma. Motivering - du måste få tanka energi. Inget fel i det. Jag har tagit och dragit många gånger för ladda mig själv.
avatar
Fallen
Veteran
Veteran

Posts : 612
Join date : 16-01-12
Location : Bortom Jupiter

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av Ma-ar i ons feb 15 2017, 09:13

Hur är det nu med dig och allt omkring din relation, Berguv?
avatar
Ma-ar
Rekorderlig Medlem
Rekorderlig Medlem

Posts : 322
Join date : 16-01-12
Location : Östergötland

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av Berguv i fre mar 03 2017, 23:03

Det är ungefär som innan. Man får vara glad åt det lilla ibland. Ett litet sms med grattis på namnsdagen.

Alla hjärtans dag är en plåga, som så många år förut av olika anledningar. För många är den nog mer negativt laddad än positivt. Min man har sällan gjort något. I år försökte jag låtsas om att den inte var. Det gick utåt, men inte inåt.
avatar
Berguv
Rekorderlig Medlem
Rekorderlig Medlem

Posts : 328
Join date : 16-01-15

Till överst på sidan Gå ner

Sv: Relationsproblem

Inlägg av Sponsored content


Sponsored content


Till överst på sidan Gå ner

Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan


 
Behörigheter i detta forum:
Du kan svara på inlägg i det här forumet