Hypomanisk gränspsykotisk

Är inne i ett skov just nu tydligen enligt läkare. Undrar bara det här att vara gränspsykotisk. Andra som har erfarenhet av det. Räknas man som bipolär 1 automatiskt med dessa symtom. Eller kan man vara gränspsykotisk men ändå vara bipolär 2.
Någon som varit med om att ha haft hallucinationer. Var med om det häromdagen vilket var väldigt obehagligt. Det var som att befinna sig i en skräckfilm men efter några minuter försvann hallucinationen. Under den varade var jag övertygad om att det var sant. Men sedan så kom mitt förnuft till fånga.Tänker på de som fastnar i en psykos på riktigt måste vara otroligt hemskt.
Mvh isolde

Ja man kan ha gränspsykos och ha bipolär 2. Det är bara den maniska graden som avgör om man har 1 eller 2.
Om man har hypomanier uppåt men blir (när)psykotisk i blandepisoder eller depressioner kan man få diagnosen bpii med psykotiska eller gränspsykotiska symtom. Hypomani i sig är en sorts gränspsykos - det betyder att du är "nära" en manisk psykos.
Det är bra om du diskuterar med din läkare exakt vad hen menar med gränspsykosen, de kan till exempel mena att de är oroliga för att du ska få psykos, men de kan också mer mena att du är i ett tillstånd som liknar psykos lite grann men som inte är en psykos och som sällan utvecklas till psykos.
Vad är det för hallucinationer du har varit med om om man får fråga?
Om du vaknar upp ur det av dig själv så är det ett mycket bra tecken, akut psykos är inget kul.

Som Onddruid säger så kan man vara gränspsykotisk - men inte helt psykotisk - och ändå ha en hypoman episod. Men om gränspsykosen går över till psykos är det en mani det gäller (och om det är en hypoman episod med blanddrag och du blir helt psykotisk så är det en manisk blandepisod - vilket också talar för bipolär sjukdom typ 1). Psykotiska depressioner i sig kan alla ha, då det är utanför hypo/manier.

Jag har haft gränspsykotiska drag i hypomanier och hypomana blandepisoder, men dessa har aldrig varit fullt psykotiska och resterande symtom var inte heller tillräckliga för att vara maniska och därmed har jag kvar min diagnos typ två.

Du behöver nog prata med din läkare om det här. Vi kan inte ställa diganos över internet och vi är inga läkare. Självklart är det bara att fråga på, men som sagt, det är svårt att avgöra för oss vad det är för något det handlar om. Psykoser är inget att leka med och även om det bara är gränspsykos för tillfället är det bra att andra i din närhet har koll på vart det är på väg så du kan få behandling om det behövs-

Hej alla:) tack för era svar. Det är lite krångligt det här med diagnoser.
Har haft en del olika gränspsykotiska symtom som tex läst in att tv har haft ett specifikt medelande till mig o sådant. Men jag har förstått efter en stund att det inte kan vara sant. Jag kan resonera med mitt förnuft även om jag inte helt är övertygad om det är sant eller inte.
Även haft synhallucinationer om något mörkt o farligt. Samt haft tankar i detta tillstånd. Varit helt övertygad om att det jag har sett är sant.Efter flera minuter så har jag vaknat till till verkligheten. Har då förstått att det inte var en sann upplevelse.Men det hela har lämnat spår av obehagliga tankar o känslor.
Kan man vara i en riktig psykos i bara några minuter.
Mvh isolde

Hej Isolde! Ja du är verkligen inte ensam om att tycka att det här är ett knepigt ämne. Det låter ju onekligen jobbigt. Ja när du tror 100% på att det du upplever är sant så är du i en psykos tekniskt sett men om du "vaknar upp" inom loppet av några minuter så är det troligt att de fortfarande resonerar att du är gränspsykotisk. Anledningen är att det kan vara helt normalt att ha viss förlorad kontakt med verkligheten i korta stunder, dessutom är inte alla riktigt överens om vad som ens är verkligt (det finns till exempel olika religiösa och politiska uppfattningar som färgar verkligheten men som inte är psykotiska). Dessutom är det vanligt för normala människor att till exempel höra någon ropa deras namn trots att ingen gör det och att man kanske ser sig om trots att det inte finns någon där eller att "se" saker när man är på väg in i och ut ur sömn. Det finns även människor som tycker att de "ser" spöken eller auror hos människor - inte heller detta anses vara psykotiskt.

Tack onddroid för ditt svar. Du verkar kunnig inom ämnet. Väntar på en telefontid från psykiatriker så
som skall följa upp måendet sen sist. Känner mig lite osäker att berätta om min hallucination. Blev hotad med inläggning om jag inte blir bättre.Och det vill jag undvika till varje pris.Är rädd att hon skall tolka det som att jag blivit sämre. Känner mig ändå bättre de senaste dagarna. Inte så många vanföreställningar.Ibland tänker handlar det här om mig?Att saker o ting överdrivs. Ja jag vet inte.Får nog ändå prata med läkaren om vad det handlar om. Tusen tack för ditt svar. Hjälper att prata med andra som förstår vad det handlar om. Mvh isolde
Det skulle vara intressant att höra om andras upplevelser om ämnet o vad konsekvenserna blev av det.

Tack Isolde! Jag har varit i en liknande situation och känner igen mig i ditt dilemma. I mitt fall tog det flera år innan jag vågade börja prata om saker som jag trodde kanske skulle uppfattas som hallucinationer och vanföreställningar och jag "testade" mig fram genom att bara säga något litet åt gången för att se om det skulle leda till någon sorts dominoeffekt som slutade i att jag riskerade att bli inlåst. Jag kan vara ganska paranoid så jag behöver hålla på så hela tiden och alltid veta att jag kunde ta tillbaka allt eller låtsas att det var ett missförstånd ganska länge tills ganska nyligen. Erfarenheterna under den tiden gjorde att jag lärde mig en del, först sa de till mig att jag dissocierade mycket, sedan sa de att jag var gränspsykotisk när jag hade berättat lite mer och till slut när de fick hela historien så misstänker de schizoaffektiv sjukdom. Jag blir lätt besatt av saker så varje gång jag har fått ett nytt symtom i journalen eller vi har pratat om ett nytt koncept för mig så har jag läst några böcker om det. Särskilt psykos och gränspsykos tycker jag är intressant och skrämmande så har läst mycket om det och att veta saker om det gör att jag känner mig tryggare, jag är verkligen ingen läkare men samtidigt så tror jag att jag har rätt bra koll, i teori iaf, hela grejen med psykos är ju att det är svårt att hålla koll på sig själv typ

Blir glad att det känns skönt för dig att veta!

Jag tror att du ska nog inte behöva oroa dig så mycket för hur de reagerar om du understryker att du fortfarande har koll på dig själv och att du "vaknar upp" på en ändå ganska kort tid ur dina vanföreställningar. Självklart kommer deras egen bild av dig och din historia att spela in på hur de agerar men om de har en uppfattning om att du inte är farlig för dig själv eller andra så borde du själv kunna avgöra vilken vård du vill ha eller inte, så har det varit för mig iaf, har aldrig varit under LPT och har ändå haft väldigt långvariga psykoser. Kanske hade fått en LPT på mig under min längsta ifall vården hade varit inkopplad men det hände långt innan jag sökte vård och i efterhand så känner jag att allt hade varit så mycket lättare för mig om vården hade sett det, då hade jag inte behövt gå igenom den här extremt långa och invecklade dansen med dem.

Fråga på tycker jag!

Tack för ditt svar:).Intressant är lite trött just nu men återkommer gärna till diskussionen.
Mvh isolde