Hur känner ni er just nu? Jag känner mig...

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - jo jag kan vara mer uppe i varv i tankarna än i kroppen ibland. Lycka till med maten och hoppas att du inte blir så speedad att det blir ett problem (tror inte den maniska smileyn finns på detta forum utan på det gamla, håller med om att den är kul)

Någon sorts allmän oro. Tror egentligen att det bara är för att jag precis satt ut Risperdal helt eftersom jag inte tror att jag behöver den nu. Kroppen brukar ju inte gilla förändringar.

Jag känner att man, eller jag, oftast skriver här när det är kris. På forumet och i den här tråden.
Jag har det riktigt bra nu. Inte som en normal människa men nästan. barnen är nästan inget problem för mig nu på sommarlovet. Jag får betalt från försäkringskassan, har äntligen hittat en kontakt på psyket som jag tror förstår mig. Medicinen verkar fungera. Jag tror faktiskt att jag sakta men säkert är på väg tillbaka.
Vågar förstås inte lova nåt, men på väg som sagt!
Jag vill vara optimistisk utan att vara hypo. Jag tror jag klarar det.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - skönt att höra att det går åt rätt håll. Håller tummarna för att det fortsätter så!

orolig, maktlös, ledsen, negativ

Kränkt! Jag var på promenad med hunden och då körde en bil med neddragen fönsterruta förbi, föraren tutade, räckte ut armen och låtsasrunkade i luften. Vad kan man göra åt sånt??? Det bara etsar sig fast i minnet och man känner sig äcklad. En gång för 18 år sedan var det en man som tog mig i skrevet när jag var ute och gick och det har hänt fler saker. Såna saker bara läggs på ett lager i minnet. Hur suddar man ut det?

Rastlös, orolig, ambivalent.

Alldeles för trött och håglös och inte det minsta kreativ.

Enormt trött, uppgiven, lite disträ och jag känner mig inte riktigt hemma längre utan längtar tillbaka till staterna.

Öm och sliten. I kroppen i alla fall. Mår hyfsat bra annars.

Jävligt nere!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Lugn och samtidigt rastlös

Misslyckad.

Sorgsen och nere.

Också sorgsen, utan vettig anledning.

Har svängt fram och tillbaka hela dagen så nu är jag mentalt utmattad och ledsen

Skön och rätt så bra.

Förkyld och mosig, fast frisk i övrigt. Då kommer genast tankarna - har jag verkligen bipolär sjukdom, äter jag medicinerna i onödan? Eller verkar dom bara som dom skall. Jag kanske bara är lat.

Trött. På snudd till utmattad mentalt.

Jag bara orkar inte längre. Varken fysisk som psykisk.

Nu har jag varit sjuk i influensa i närmare en månad. Pallar inte med ha mer feber som kommer och går. Pallar inte med att känna att huvudet är fullt av snor.

Pallar inte alls. Läkaren sa mer - det är bara stå ut.

Jag har inget jävla liv.

Det här snudd på vad inte vet vad, tortyr  

Kreativ...

Lyssnar på glad musik
Tittar på katastrof filmer

Intalar mig att livet är underbart, allt vänder strax, snart håll ut, jag är bäst på detta med stå ut...

(Segare influensa har jag nog aldrig varit med om)

Omotiverad. Tar emot att göra något överhuvudtaget.

Jag tror att jag ser ljuset i slutet av tunneln

Trött av att inte få sova hela nätter