Artikel: Självskadebeteende även utan personlighetssyndrom

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Som en av dem som fick en borderlinediagnos på grund av självskadebeteende trots att jag för övrigt inte passar in så bra på diagnosen är jag glad att det forskas. Svårt att ge folk exakt den hjälp de behöver om alla dras över en kam!

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Tack för länken!

Jättebra text!

Verkligen jättebra och viktigt artikel!

Jag är en av dem som blev överdiagnostiserad med Borderline. Jag var som mest aktiv i mitt självskadebeteende 2004-2009 och när jag läser i artikeln om behandlingsmetoder, frågor om funktion och frekvens osv blir jag så ledsen. Jag har fått så fruktansvärt dålig vård! Ingen frågade varför, hur ofta, de brukade knappt ens leta efter redskapen jag använde. Ingen verkar ha brytt sig ett skit så länge jag inte aktivt blödde, tror fan att jag fortsätter då eftersom det var det enda sättet jag kunde nå läkarna. Det de skrev om kommunikation är intressant, och de bör tillföra att dessa beteenden kan framkallas av vården och att inte bli hörd/respekterad/förstådd. Vården tvingade fram ett desperat beteende som liknade bordeline hos mig, för det var enda sättet de "lyssnade" på mig. Hade de bemött mig korrekt, som de gjorde nu i våras, hade mitt liv varit helt annorlunda idag. Blir så ledsen :-(

Måste se lite kattvideos nu för att muntra upp mig. Men BRA artikel!

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - väldigt tråkigt att höra att du också blivit felbedömd. Det kan ställa till med så mycket.

Kattvideos är bra däremot!

Det gör att jag konstant nedvärderar mig själv också, tänker att jag inte alls är bipolär utan bara har borderline och är jobbig och attention seeking. Det är väl typiskt depressiva tankar, att tvivla på sig själv. Sedan var det en idiotläkare nu när jag var inlagd i våras som sa att jag nog hade borderline istället för bipolär för hon tyckte jag hade mer ångest än depression den halvtimmen hon träffade mig. Skitarg på det. När jag äntligen började acceptera det och självvalidera mig och lita på min bipolär diagnos, så kommer hon tanten och säger emot mig. Skitstörigt! Men hon vet ju inget. Dessutom fick jag en blandepisod dagarna efter när jag flyttades upp på avdelningen, så tji fick hon för feldiagnos igen! Om jag aldrig haft diagnosen borderline kanske hon inte invaliderat mig. Bipolära kan ju också ha ångest liksom...

Det allra mest sorgliga kan jag tänka är att det finns personer som passar in på en borderlinediagnos som därför inte blir tagna på allvar, trots att de har allvarliga problem. Jag tycker faktiskt att det är lite läskigt hur vårdpersonalens attityder ändrades, först när jag fick en borderlinediagnos, och sedan hur jag fick mycket mer respekt när jag klassats som bipolär. Jag är ju samma person!