Begäran om omprövningar

Nu är jag efter 1,5 månad nästan klar med alla handlingar för att begära omprövning av sjukpenningen. Det har blivit 60 sidor till Försäkringskassan. Till råga på allt har jag dessutom fått skriva på en omprövning till AEA om Akassa. De nekar på grund av att de säger att jag har ett uppdrag, vilket jag inte har.
Men nu är snart allt klart att skicka iväg, väntar bara på ett intyg till.
Fast det tar lång tid att få svar. I januari gällde 25 veckor.

Akassan förväntar jag att få rätt till, men det är mer tveksamt med sjukpenningen. Försäkringskassan är rättsosäker och oberäknelig. Ca 7% får rätt i omprövningsärenden, sedan får ca 25% rätt om de går vidare till Förvaltningsrätten.

Jag tycker ju att jag har rätt till båda förstås och jag har hittat domar, statistik och riktlinjer att bygga vidare på.

En sak som kanske fler här kan använda är att jag hänvisar till kvalitetsregistret BipoläR. Där står det att det i Sverige är 40% med sjukdomen som arbetar mer än 50%. Då kan man ju misstänka att större delen av dessa arbetar snarare 75% än 100% och att det därmed är få med sjukdomen som kan jobba fullt. Mitt argument är att det är sjukdomen som gör att jag inte kan jobba fullt, det beror inte på om mitt jobb är för avancerat eller ej.  Jag blir inte friskare av att byta jobb, tvärtom. Det jobbet jag har har mycket lägre sjuktal än genomsnittsjobbet och vad man kan kalla för enklare jobb.
Försäkringskassan har sagt att de godkänner min sjukdom, men angriper jobbet. De har fel.

Jätteimponerad vad du har gjort och hur du vågar gå mot fk's regelverk och argumentation.

Tack. Jag har säkert skrivit alldeles för mycket, sån är jag. Men då får dom ju i alla fall något att göra och omprövningskön blir längre så att någon förhoppningsvis inser att så här kan vi inte ha det.

Det finns de som vill ändra på detta som har blivit. Däremot blev det tydligt att det är en väldigt stor splittring i riksdagen i just denna fråga. En fråga som verkligen måste hamna på arenan och pratas om inför valet. Även ta reda på vad vill de olika partierna lösa sjukförsäkringen som den är och har blivit.

Det jag vet är högern, vill återinföra stupstocken alltså utförsäkringarna och behålla dessa nya hårdare kontroller som har införts.
Sossarna vill inte ens diskutera frågan...
Vänsterpartiet som har äntligen lyfta frågan, här ville inte ens Annika Strandhäll debattera mot Jonas Sjöstedt i teve i veckan.

Det som är olika fackorganisationer har börjat säga ifrån. Då tunga som LO.

Här måste vi nog i allt detta lyfta i en debattartikel hur fel mycket har blivit, det finns ingen reell statistik för en tung diagnos som bipolär - med att den är intryckt i stora massan psykisk ohälsa. Hur det är att leva i ett gråzon och gränsland som inte ens diskuteras, finns inte ens med i gråzonen, etc... En gråzon som har mer blivit upplöst mot tomma intet. Nu är kunskapen ännu lägre och mycket har börjat handla om, antingen är du eller så är du inte. Där tex mixar inte längre existerar, antingen är upp eller är du av och både ock går inte. Eller så är suicidal eller inte. Där självmordsnära har blivit något, helt annat för du kan inte leva med att det på så sätt, utan tas som hot, manipulation, utpressning. För är du inte, så att du är inlagd, så är du inte. Eller du kan inte vara deprimerad, för du kommer upp ur sängen, klär på dig fixar dig och ser fräsch och glad ut... Eller detta som är förebyggande ligger i att vi kan belysa gråzonen så går det att lyfta hur farligt mycket av allt har blivit, då besluten från FK, att kunskap som saknas och har försvunnit. Det räcker inte med att säga heltid, utan ansvar och enklare arbete är lösningen. Kan inte stanna vid, passa tider, minska isolering, passivitet, etc... Hur detta ses är väldigt destruktivt för oss med bipolär för att det är inte vi som står för det som är det bästa för oss, utan någon utan direkt kunskap som beslutar vad som är bäst för oss, åt oss.

Hur viktigt det egentligen är, att får göra den en är utbildad/arbetat med i många år, att göra det men på sina egna villkor och förutsättningar är. Det är en väsentlig och viktig förebyggande faktor. Med detta så få behålla känslan av - att få känna sig behövd och det en gör är viktigt.

Med att denna gråzon som är bipolär sjukdom inte längre existerar och finns.

Ja, det är eländigt. Men mycket kan hända och jag upplever att debatten ökar.
Om ni inte gjort det innan så kolla in Solrosuppropet.se.

Idag postade jag mina handlingar till Försäkringskassan och till Akassan igår. Det tog nästan två månader att bli klar med det jag ville och det blev nästan som 8h arbete i veckan i två månader. Men om någon på FK frågar kan jag ju inte säga att jag orkat göra detta själv, får väl skylla på någon annan, så de inte nekar sjukpenning bara för det.
Idag är jag helt slut, det känns som jag håller på att få influensa eller något. Fast det är nog bara utmattning. Ont i huvudet, darrig, snurrig, öm i kroppen, seg, matt, sengångare i både tanke och kropp, allmänt konstig. Lyssnar dåligt.

Jag är redan 3,5 månad sjukskriven och hemma från jobbet på heltid. Fick äntligen idag en första reaktion från försäkringskassan och det var ett brev att de kommer att begära kompletteringar från min läkare på båda två sjukintyg. Jag blir så matt.

Bdet är jättebra att du verkligen har ansträngt dig att överklaga på riktigt, Berguv!

Vilken tur mitt i allt att det i alla fall är din läkare som ska skriva intygen och inte du.
Hoppas denne vet vad de vill ha.
Kram!

Tycker egentligen synd om henne, så mycket besvär av en patient. Skulle hellre ville förklara mig själv. Tycker att det är en stor frustration för henne att få komplettera vad hon redan med ganska stor insats har skrivit.

Jag tycker att det är jätteviktigt att du inte ska känna skuld över att läkaren får mer jobb. Det är inte ditt fel och det ingår i hennes arbetsuppgifter. Hon får lön för att göra detta. Däremot kan man ge Försäkringskassans arbetssätt skulden för att allt blir så krångligt. Men det är definitivt inte ditt fel. Det är din rätt att få hjälp med detta.

Idag fick jag avslag på omprövningen av Akassan. Det känns inte som någon stor idé att överklaga. Jag är fortfarande sliten över allt jobb med omprövningarna. Undrar om det är någon idé att skicka in samma handlingar till Kammarrätten. I vilket fall kostar det ju inget mer än porto. Fast nervöst att vara i en domstol.

Det är ju inte arbetssökande jag vill vara egentligen. Jag behöver sjukpenning eller sjukersättning på 25%. AF är mer ett spel för gallerierna. Jag skyddar i alla fall min SGI nu och är fortfarande inskriven på AF. Det är det viktigaste.

Tror att det blir avslag nu igen för min del. Fick ett brev från fk att de hade bett min läkare att skriva komplettering på mitt läkareintyg föt andra gången. Och hen skulle lämna in det samma dag som jag fick brevet. Självklart har hen inte klarat det. Så nu får jag förmodligen inom kort ett besked, efter 3,5 månad hel sjukskrivning, att jag inte fåt någon sjukpenning alls. Det är så trist.....

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - så tråkigt det låter. Extremt dålig stil av FK att kräva intyg utan att ge läkaren tillräckligt med tid. Det borde inte vara tillåtet.

Hjag har ändå tur. Handläggaren från fk ringde att hon hade fört över en (stor summa) pengar. Jag vet inte precis hur tankegångerna nu har varit, men det är nu mindre viktigt.

Skönt att höra!

Grattis!
Ja om det går vägen är det väl lika bra att släppa det. Försäkringskassans vägar är ändå outgrundliga och grumliga.

Berguv skrev:Grattis!
Ja om det går vägen är det väl lika bra att släppa det. Försäkringskassans vägar är ändå outgrundliga och grumliga.

Och, du Berguv: har du hört något om din överklagan?

Jag har fått besked att det ska ta 10-12 veckor för omprövning. Så i mitten/slutet av mars bör det komma.

Det tar ganska mycket tid, men det är kanske inte så konstigt. Men svårt när man väntar på beskedet. Hur har du det nu?

Jag mår ganska bra humörsmässigt, men måste sova ikapp två förmiddagar i veckan både för att jag har så dålig sömnkvalitet och för att jag blir så trött av att jobba. Orkar inte ta tag i något sen. Så jag jobbar inte mer bara för att sjukpenningen upphört. Jag får bara mindre pengar.

Jag fick avslag på omprövningen idag. Inte oväntat. Försöker att inte bli besviken. För jag ska överklaga till Förvaltningsrätten. Jag vet att det är lättare att vinna där än direkt mot FK.
Den här gången var det läkarens formuleringar som var för vaga. Det var lite tvärtom mot vad FK skrev i sina förra beslut.
Så nu måste jag få tag i en läkare till för secund opinion. Var hittar man en sån, som dessutom kan skriva så som FK vill?

Trist, även om det inte var helt oväntat. Tyvärr vet jag inte var man hittar en vettig läkare. Finns det kanske någon passande facebookgrupp där du kan fråga?

Ja, det är mycket tråkigt. Hur går du tillväga för att överklaga i Förvaltningsrätten? Önskar dig åtminstone stort lycka till.

Jag kommer inte lägga så mycket tid på själva ansökan, det tog nog 25% jobbtid orkar inte det. Men jag ska be facket om hjälp och ordna läkarintyg/second opinion från 1-2 läkare till, bara jag hittar några.

Det är sjukt om Försäkringskassan ska tvinga en att byta jobb - det gör jag inte och jag tror inte det har någon betydelse för hur jag mår.

Tyvärr är jag ingen bra förebild. Jag har ju mer eller mindre akkepterat läget, ett läge som jag psykiskt inte klarade av och har sagt upp mig. Jag har en så otroligt ofemanistiskt tur att jag är gift med en man som har bra lön. Och jag hade ca ett halvt år på 50% föräldrapenning kvar som jag tar ut nu. Min psykiater insisterade att skriva ett nytt intyg på 50% som jag förhoppningsvis också kan få utnyttja. Egentligen förstår jag inte längre hur allt har spelat in.