Antipsykotisk medicin: för och nackdelar

Antipsykotisk medicinering som främst består av dopaminblockerare har varit ett kontroversiellt område och när man följer utvecklingen så blir man ganska förvirrad ibland av hur olika synpunkter det finns på ämnet, många menar att medicinerna används för ofta och upplevelsen hos många som blivit behandlade är ibland väldigt negativ men samtidigt så finns det många studier som visar att antipsykotisk medicin är effektiv och kan förbättra livskvaliteten för väldigt många människor.

Så här tänkte jag att vi kan ha en diskussion om vad vi tycker om neuroleptika och hur vad som kan vara problematiskt/positivt med antipsykotisk medicinering idag. Som diskussionsunderlag har jag hittat en artikel som sammanfattar kritik mot och svar på kritik mot antipsykotisk medicinering på ett ganska bra sätt: [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Inte hunnit läsa artikeln, men tänkte slänga in mina erfarenheter och vad jag läst mig till genom åren:

Fördelar:
- Börjar verka snabbt! (= bra vid riktigt akutqa skov)
- Kan hjälpa till som stämningsstabiliserande samtidigt som vissa har antidepressiv och andra har antimanisk effekt
- Hjälper vid psykotiska skov
- Kommer nya läkemedel hela tiden
- Kan även användas vid sömnstörningar

Nackdelar:
- metabola biverkningar och EPS
- Nyare AAP kan vara riktigt dyra (ex Abilify)

Inte heller läst artikeln eftersom jag är extremt mentalt slö just nu och inte kan processa något. Vet av erfarenhet att det bara beror på trötthet, det lägger sig nog.

Butterflychaos skrev:
- Nyare AAP kan vara riktigt dyra (ex Abilify)

Just Abilify finns nu som betydligt billigare generika (en ask på 56 st brukade ligga på ca 2500 kr! för några år sedan, den senaste asken jag hämtade ut häromdagen gick på runt en hundring - det är dock priskrig så det kan skifta) Däremot brukar det gälla samtliga nya AAP som kommer, jag antar att när lurisidon dyker upp så blir den också svindyr under flera år. Om jag inte minns fel så är depot-versionen av Seroquel fortfarande patentskyddad och dyr, medan den snabbverkande versionen finns som generika.

Det där var en riktigt bra lista, tror du i princip har fått med en översikt av allt där kanske några till nackdelar är "kan öka risken för återfall om man slutar ta medicinen hastigt vilket är vanligt" och att "de mest effektiva är också de mest sederande" och som en sidenote, fan vad dyrt abilify är, när jag tog det så kom jag upp till fribeloppet på ett köp

Onddruid skrev:Det där var en riktigt bra lista, tror du i princip har fått med en översikt av allt där kanske några till nackdelar är "kan öka risken för återfall om man slutar ta medicinen hastigt vilket är vanligt" och att "de mest effektiva är också de mest sederande" och som en sidenote, fan vad dyrt abilify är, när jag tog det så kom jag upp till fribeloppet på ett köp

Flitig läsare, vet du... Återfall är dock också vanligt just eftersom ex psykoser inte alltid går över (typfallet schizofreni) - så när du slutar med medicinen kommer psykoserna tillbaka
Abilify gick väl inte på frikortet  (iaf inte när jag tog det - kostade mig närmare 600kr för 14 kapslar O_O)

Butterflychaos skrev:

Onddruid skrev:Det där var en riktigt bra lista, tror du i princip har fått med en översikt av allt där
Abilify gick väl inte på frikortet  (iaf inte när jag tog det - kostade mig närmare 600kr för 14 kapslar O_O)

Ja, koncentrerad och bra lista.

Jag tog Abilify första gången för kanske 8-9 år sedan, innan det fanns generika, och då gick den på frikortet. Tog den sedan av och till under flera år, och den gick alltid på frikortet. Men nu när det till slut finns generika förutsätter jag att du får betala mellanskillnaden själv om du vill ha märkesvaran istället för en kopia.

Ja skillnaden är kanske inte jättestor, men den finns där, särskilt för clozapine, det pratas ju även mycket om att "lära sig leva med psykosen" det finns ju många fall där folk med psykos helt enkelt kan med hjälp av terapi hitta sätt att inte bli lika plågade av psykoser.

Det tar dock mycket längre tid och är inte lika effektivt som neuroleptika så jag tycker det är bra att neuroleptika fortfarande är förstahandsvalet om det finns fara med i bilden antingen för själv eller andra eller om man är riktigt handikappad av sin psykos.

Ofta handlar diskussionen om schizofrena som egentligen ofta är ganska extrema fall med få som klarar sig särskilt bra ute i samhället, men vanliga människor och folk med mildare diagnoser kan ju också få psykoser, man ska alltid göra en avvägning tycker jag.

Brukar ta min kompis i gymnasiet som exempel som trodde att allt bestod av vatten - det var en vanföreställning och hade säkert gått att behandla med neuroleptika, kanske hade han varit mindre misstänksam mot andra människor då och mindre konspirationsteoretisk men samtidigt så klarade han att gå till skolan och nu jobbar han och har hus utan att någonsin haft kontakt med vården och han verkar må ganska bra.

chai skrev:

Butterflychaos skrev:

Onddruid skrev:Det där var en riktigt bra lista, tror du i princip har fått med en översikt av allt där
Abilify gick väl inte på frikortet  (iaf inte när jag tog det - kostade mig närmare 600kr för 14 kapslar O_O)

Ja, koncentrerad och bra lista.  

Jag tog Abilify första gången för kanske 8-9 år sedan, innan det fanns generika, och då gick den på frikortet. Tog den sedan av och till under flera år, och den gick alltid på frikortet. Men nu när det till slut finns generika förutsätter jag att du får betala mellanskillnaden själv om du vill ha märkesvaran istället för en kopia.

Ja, jag kanske kommer ihåg fel, minnet är ju suddigt från den tiden. Kanske var att mitt frikort precis gått ut eller så. Kommer i alla fall ihåg att Circadinet inte gick på frikortet. Men Abilify kostade ju ändå en rejäl summa för 14 kapslar ändå. (Jag är så glad att det finns frikort, annars tror jag att mina medicinräkningar hade legat på 13-15 000kr/år om jag inte minns fel)

Onddruid skrev:Ja skillnaden är kanske inte jättestor, men den finns där, särskilt för clozapine, det pratas ju även mycket om att "lära sig leva med psykosen" det finns ju många fall där folk med psykos helt enkelt kan med hjälp av terapi hitta sätt att inte bli lika plågade av psykoser.

Det tar dock mycket längre tid och är inte lika effektivt som neuroleptika så jag tycker det är bra att neuroleptika fortfarande är förstahandsvalet om det finns fara med i bilden antingen för själv eller andra eller om man är riktigt handikappad av sin psykos.

Ofta handlar diskussionen om schizofrena som egentligen ofta är ganska extrema fall med få som klarar sig särskilt bra ute i samhället, men vanliga människor och folk med mildare diagnoser kan ju också få psykoser, man ska alltid göra en avvägning tycker jag.

Brukar ta min kompis i gymnasiet som exempel som trodde att allt bestod av vatten - det var en vanföreställning och hade säkert gått att behandla med neuroleptika, kanske hade han varit mindre misstänksam mot andra människor då och mindre konspirationsteoretisk men samtidigt så klarade han att gå till skolan och nu jobbar han och har hus utan att någonsin haft kontakt med vården och han verkar må ganska bra.

I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Butterflychaos skrev:
I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Jag vill nog tillägga att om man inte lider själv av sin sin sjukdom eller orsakar svåra problem för andra människor (t.ex. blir hotfull) så känns det rimligt att man själv får välja om man vill medicinera eller ej. Sedan kommer alltid den där svåra frågan in när det blir okej för omgivningen att lägga sig i, men går det så långt som till farliga eller kriminella handlingar känns det väl rimligt. Som Onddruid säger så är det bara en andel som blir så sjuka.

chai skrev:

Butterflychaos skrev:
I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Jag vill nog tillägga att om man inte lider själv av sin sin sjukdom eller orsakar svåra problem för andra människor (t.ex. blir hotfull) så känns det rimligt att man själv får välja om man vill medicinera eller ej. Sedan kommer alltid den där svåra frågan in när det blir okej för omgivningen att lägga sig i, men går det så långt som till farliga eller kriminella handlingar känns det väl rimligt. Som Onddruid säger så är det bara en andel som blir så sjuka.

Jag har en känsla av att om man blir hotfull och är en fara för andra att man ändå har ett lidande. Men det kanske är bara jag som tänker så. Håller helt med!

Butterflychaos skrev:

chai skrev:

Butterflychaos skrev:
I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Jag vill nog tillägga att om man inte lider själv av sin sin sjukdom eller orsakar svåra problem för andra människor (t.ex. blir hotfull) så känns det rimligt att man själv får välja om man vill medicinera eller ej. Sedan kommer alltid den där svåra frågan in när det blir okej för omgivningen att lägga sig i, men går det så långt som till farliga eller kriminella handlingar känns det väl rimligt. Som Onddruid säger så är det bara en andel som blir så sjuka.

Jag har en känsla av att om man blir hotfull och är en fara för andra att man ändå har ett lidande. Men det kanske är bara jag som tänker så. Håller helt med!

Nej, jag tror absolut att om man far runt och viftar med en yxa (för att göra det till ett dramatiskt exempel) så mår man inte så bra.

Problemet blir väl mest om personen helt saknar sjukdomsinsikt. Jag har fått intrycket att det kan variera väldigt mycket, men det är bara mitt intryck. Så länge personer bara är "lite udda" tycker jag att det måste få finnas tolerans.

chai skrev:

Butterflychaos skrev:

chai skrev:

Butterflychaos skrev:
I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Jag vill nog tillägga att om man inte lider själv av sin sin sjukdom eller orsakar svåra problem för andra människor (t.ex. blir hotfull) så känns det rimligt att man själv får välja om man vill medicinera eller ej. Sedan kommer alltid den där svåra frågan in när det blir okej för omgivningen att lägga sig i, men går det så långt som till farliga eller kriminella handlingar känns det väl rimligt. Som Onddruid säger så är det bara en andel som blir så sjuka.

Jag har en känsla av att om man blir hotfull och är en fara för andra att man ändå har ett lidande. Men det kanske är bara jag som tänker så. Håller helt med!

Nej, jag tror absolut att om man far runt och viftar med en yxa (för att göra det till ett dramatiskt exempel) så mår man inte så bra.

Problemet blir väl mest om personen helt saknar sjukdomsinsikt. Jag har fått intrycket att det kan variera väldigt mycket, men det är bara mitt intryck. Så länge personer bara är "lite udda" tycker jag att det måste få finnas tolerans.

Risken är väl att en psykotisk person blir tvångsinlagd om denne uppfattas vara ett hot mot sig själv eller andra, utöver det kan man ju inte tvångsmedicinera någon.

Butterflychaos skrev:

chai skrev:

Butterflychaos skrev:

chai skrev:

Butterflychaos skrev:
I min mening kan man dra det till en enkel gräns: lider man av sin sjukdom så kan man medicinera den (om möjlighet finns). Lider man inte till någon större grad så behöver man nog inte heller mediciner.

Jag vill nog tillägga att om man inte lider själv av sin sin sjukdom eller orsakar svåra problem för andra människor (t.ex. blir hotfull) så känns det rimligt att man själv får välja om man vill medicinera eller ej. Sedan kommer alltid den där svåra frågan in när det blir okej för omgivningen att lägga sig i, men går det så långt som till farliga eller kriminella handlingar känns det väl rimligt. Som Onddruid säger så är det bara en andel som blir så sjuka.

Jag har en känsla av att om man blir hotfull och är en fara för andra att man ändå har ett lidande. Men det kanske är bara jag som tänker så. Håller helt med!

Nej, jag tror absolut att om man far runt och viftar med en yxa (för att göra det till ett dramatiskt exempel) så mår man inte så bra.

Problemet blir väl mest om personen helt saknar sjukdomsinsikt. Jag har fått intrycket att det kan variera väldigt mycket, men det är bara mitt intryck. Så länge personer bara är "lite udda" tycker jag att det måste få finnas tolerans.

Risken är väl att en psykotisk person blir tvångsinlagd om denne uppfattas vara ett hot mot sig själv eller andra, utöver det kan man ju inte tvångsmedicinera någon.

Risk eller möjlighet, beroende på var man hamnar, sjukhus kan ju variera stort. Svårt. Är förstås inte så kul heller om personen själv eller någon annan dör. (Jag hade en fin vän med schizofreni som slutade med medicinen påhejad av en "alternativmedicinare", ett par månader senare tog hon självmord. Så jag känner starkt för ämnet, samtidigt som jag förstås inte vet om hon hade klarat sig ifall hon fortsatt med medicinen och om medicin var det hon behövde. När man tar ner det från gruppnivå till individnivå blir det genast komplicerat.)

Ja alltså medicin är ju inte för alla och jag håller fast vid att det helst ska vara patienten själv som bestämmer om hen vill medicinera eller inte. Om någon hade tvingat mig ta mediciner bara för att jag är psykotisk så hade jag definitivt listat ut något sätt att sluta ta dem för så reagerar jag när någon försöker välja åt mig.

Auktoritet och paranoia leker inte snällt med varann. Självklart finns det fall där folk blir "räddade" genom tvångsmedicinering och tvångsintag också men jag tycker att det ska finnas en rätt så hög tröskel innan man tar till sådana metoder just för att de riskerar att alienera och underminera framtida tillit till sjukvården vilket också kan leda till att man väljer att inte ta mediciner eller ens gå till någon behandling alls och därmed lida eller till och med dö/bli farlig för andra.

Du har helt rätt, chai. Ville mest påpeka att ingen kan tvinga någon att ta mediciner de inte vill ta såvida denne inte är tvångsinlagd - good or bad.

Onddruid skrev:Ja alltså medicin är ju inte för alla och jag håller fast vid att det helst ska vara patienten själv som bestämmer om hen vill medicinera eller inte. Om någon hade tvingat mig ta mediciner bara för att jag är psykotisk så hade jag definitivt listat ut något sätt att sluta ta dem för så reagerar jag när någon försöker välja åt mig.

Auktoritet och paranoia leker inte snällt med varann. Självklart finns det fall där folk blir "räddade" genom tvångsmedicinering och tvångsintag också men jag tycker att det ska finnas en rätt så hög tröskel innan man tar till sådana metoder just för att de riskerar att alienera och underminera framtida tillit till sjukvården vilket också kan leda till att man väljer att inte ta mediciner eller ens gå till någon behandling alls och därmed lida eller till och med dö/bli farlig för andra.

Håller med. I första hand måste vårdpersonalen ha tålamod och tolerans och vänlighet och inte ta till maktspråk.

Butterflychaos skrev:Du har helt rätt, chai. Ville mest påpeka att ingen kan tvinga någon att ta mediciner de inte vill ta såvida denne inte är tvångsinlagd - good or bad.

Sant, och viktigt också.

Shiiiiet förlåt chai jag skulle trycka på det röda hjärtat och så blev det det gröna - tror min hjärna spelade trick på mig och tänkte grönt = bra, jag menade så klart att gilla det du sa!

Hmm, jag har också haft en tendens att tänka grönt=bra, kanske något att fundera på. Men det var ju bra att du inte tycker att vårdpersonal ska vara elaka!

Ja och jag tror även att ordningen brukar vara "vänster=dåligt och höger=bra" eller hur?

Ni får tänka rött = kärlek :p

"alltid rött, alltid rätt" tänker jag

Jag oroar mig aningen över att ta quetiapin (seroquel) som stämningsstabiliserande och för sömnen. Det är ju en antipsykotisk medicin om jag fattat det rätt, fast jag är ju inte psykotisk.

Jag har precis börjat med litium och hoppas kunna minska/skuta med quetiapinet. Nu tycker jag den känns lurigare än litium och lamotrigin. Fast å andra sidan, lamotrigin utvecklades ju för epilepsi och det har jag ju inte heller. Just det där att en medicin utvecklats för något annat än det den används till känns knepigt. Jag skulle gärna vilja veta mer om hur de fungerar och vilket samband det är som gör att de funkar på olika sjukdomstillstånd.

Själv tar jag ärligt talat inte så hårt på det där med antipsykotisk, det är mer en gruppering av var man börjat använda vissa mediciner men det kan mycket väl visa sig att något är bra för annat än en viss kategori. Lamotrigin är väl ett utmärkt exempel, liksom andra vanliga stämningsstabiliserande mediciner som valproat eller karbamazepin är det ju från början en epilepsimedicin, men de flesta av oss har nog inte epilepsi.

Sedan är det förstås jättebra om du klarar dig utan quetiapin, ju färre mediciner desto bättre. Men sömnen är också väldigt viktig. Diskutera vilka alternativ du har med din läkare.