Få ut en pågående journal

Hej,

Har någon av er tagit ut en pågående journal? Kan man göra det? Gör man på "vanligt" sätt? Eller ringer man bara till mottagningen?

Ringde och det går tydligen bra att bara få journalinfo över telefon, men ingen info var inskriven. Får avvakta ett par veckor antar jag.

Skulle kolla en journalanteckning från vårdcentralen igår kväll på 1177.se och lade då märke till att psykanteckningarna åter finns där (i Skåne), men särskilt nu när det varit helgdagar blir det väl lite fördröjning.

Kunde du få fram psykanteckningar? Jag kollade idag och hittade ingenting, inga gamla eller nånting. Region Skåne?

agster skrev:Kunde du få fram psykanteckningar? Jag kollade idag och hittade ingenting, inga gamla eller nånting. Region Skåne?

Japp, den senaste för ett par veckor sedan. Men det var sent på kvällen, kanske teknikerna bara lekte lite...

Ok, får testa lite då och då och hoppas på tekniker-lek Det har länge stått att allt visas fast de har "tekniska problem" med just den biten

Jag vet, jag undrar om det inte snarare är problem med viljan att låta psykpatienter läsa journalen, det har blivit ett himla liv bland personalen i vissa regioner. Lite smått löjligt tycker jag kanske själv om man ändå har rätt att få ut journalen på papper.

"Det är ju din journal", som dom sa till mig när jag klagade över saker som hade gått fel...

Ja jäkligt konstigt var det att psykologen inte kunde säga rakt ut till mig vad som var mitt problem, kanske måste han kolla med resten av teamet såklart men då verkar det löjligt att han kan säga till mig att han vet men om jag vill veta så får jag inte veta av honom utan hämta ut journalen....

LindenDream skrev:"Det är ju din journal", som dom sa till mig när jag klagade över saker som hade gått fel...  

Var det saker som stod där som du tyckte var felaktiga?

Man får ju inte ändra eller stryka i en journal utan specialtillstånd från Socialstyrelsen, men har man åsikter kan man få det infört som en kommentar. Vid något tillfälle för länge sedan hade en läkare skrivit att jag blivit dålig för att jag självmant slutat med min medicin, vilket inte stämde eftersom jag slutat med den i samråd med min öppenvårdsläkare. Då skrev jag och bad om att få min åsikt införd, vilket gjordes.

agster skrev:Ja jäkligt konstigt var det att psykologen inte kunde säga rakt ut till mig vad som var mitt problem, kanske måste han kolla med resten av teamet såklart men då verkar det löjligt att han kan säga till mig att han vet men om jag vill veta så får jag inte veta av honom utan hämta ut journalen....

Det låter ganska knäppt faktiskt, förr eller senare får du ju veta det ändå. Är han osäker kan han säga att han är osäker, är han säker kan han väl säga vad det är då. Men jag har förstås ingen aning om hur han resonerar och vad som ligger bakom.

chai skrev:

LindenDream skrev:"Det är ju din journal", som dom sa till mig när jag klagade över saker som hade gått fel...  

Var det saker som stod där som du tyckte var felaktiga?

Det var ett faktafel som var så pass allvarligt att jag tyckte att det måste fixas till (i stil med att skriva att min lillasyster är min farfar, typ), men det var inte därför jag klagade, utan det var nåt jag upptäckte i samband med det här.

Jag tyckte att det var mycket som gick fel en gång när jag var inlagd, och efter att ha läst journalerna blev det tydligt att det var sant också, man har bland annat konstaterat att jag var varken deprimerad eller hade ångest, detta utan att någon har brytt sig om att prata med mig, inga läkarsamtal eller nåt, och på grund av den bedömningen som baseras på tomma intet (vilket alltså framgår av journalen) har en annan läkare valt att ignorera det att jag fick nästa maxpoäng i MADRS.

När jag läste genom allt upptäckte jag mycket konstigheter, bl a står det flera ggr att jag har VÄGRAT medicinändring, trots att jag aldrig ens blev erbjuden nån medicinändring. Och att jag är manipulativ när jag pratar om självmord, samt att jag hotar med den. Fast självmordstankarna var anledningen som fick mig att söka hjälp. Får man inte söka hjälp för självmordstankar om man har borderline, trots att så många dör just därför. Och jag hade hamnat på MAVA bara ett par månader tidigare pga just självmordsförsök, vilket en av läkarna avfärdade som bagatell.

Håller på att skrapa ihop en IVO-anmälan nu,men vet inte om jag lyckas med det, har bara några veckor på mig och det tar verkligen emot.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - det låter väldigt oseriöst av dem, usch! Fast jag förstår om det kan kännas jobbigt att anmäla också. Man är verkligen i underläge.

Nu har jag gjort det, skickat iväg min IVO-anmälan. I sista sekund, som med allt i mitt liv... Men huvudsaken är väl att det är gjort nog. Jag har verkligen funderat fram och tillbaka om jag skulle göra det eller inte, mest pga det att det blir en offentlig handling sen, men jag kom fram till att jag skulle ångra mig om jag lät bli att göra det.

Nu har jag fått mycket stöd av min terapeut och även av den personen på sjukhuset som hjälpte mig och t o m den handledare hos IVO som jag pratade med tyckte att jag skulle anmäla.

Ändå tror jag inte att det leder till nåt, men jag tror att jag klarar av att ta den smällen... Får se sen. Men även om dom skulle komma fram till att läkarna gjorde fel, skulle det inte bli nåt mer med det, det skulle vara allt och i praktiken skulle det inte påverka varken mig eller läkarna, sån är systemet. Så det är kanske lika bra att göra det ändå, blir väl statistik iaf.

Verkligen tufft gjort! Bra att ha realistiska förväntningar, men man vet aldrig, kanske blir det en tankeställare för någon...

Jag fick nyligen ut min journal from 2006 och till feb-mars i år. Det står nästan genomgående att jag inte hade självmordstankar/planer. Det är ju så fel, jag har haft såna dagligen sen jag var 12. Kanske väntar de sig att man säger om man har såna, jag svarar bara om de ställer en direkt fråga om det. Jag kanske borde ändra på det.
På ett ställe stod det att läkaren rekommenderade mirtazapin men i verkligheten var det jag som bett om att få prova den.
Jag tycker det verkar vara många subjektiva bedömningar i journalen plus att de ofta inte skriver sånt som är viktigt för mig som patient.

Jag gjorde anmälan via IVOs hemsida och blev lite osäker på om det verkligen gick genom. Alltså, allt verkade funka korrekt, men jag brukar ha otur när det gäller såna saker. Men idag fick jag ett bekräftelsebrev med diarienummer, så allt nog i sin ordning. Imorgon ska terapeuten minnsan bli stolt över mig.

För knappt två månader sen fick jag ett förslag för ett beslut (eller vad det nu hette) så visst hade min anmälan hittat fram och blivit behandlat.

I någon mån håller dom med mig, men det leder inte till något eftersom dessa problem är redan åtgärdade.

Men dom tyckte inte att någon vårdskada hade skett... Fattar inte hur dom har kommit fram till det. Man fick lämna synpunkter så jag gjorde det och försökte förklara att visst hade jag skadats av vården, men jag tror inte att det hjälper, jag kan ju inte bevisa det...

Har fått intrycket av att det är svårt att få en psykisk vårdskada godkänd, de tänker väl mest på sånt som att man fått ett ben amputerat...

Ja, så är det säkert...
Jag tror jag ska vara nöjd efter det här, för då har jag gjort allt jag kunnat.

Till slut fick jag ju jättebra hjälp från sjukhuset, jag träffade en vettig människa som tog mig på allvar och tyckte bland annat att det skulle vara direkt olämpligt att kräva att jag skulle behöva träffa igen de ansvariga läkarna. Han kontaktade sjukhusjuristen och såg till att det blev flera tillägg gjorda i mina journaler (det blev lite rörigt i slutändan, men jag är ändå nöjd över att det hände nåt). Han visade också en del grejer som jag skulle ta upp i IVO-anmälan som jag själv hade missat.

Men sen visade det sig att vara krångligare att korrigera det där direkta faktafelet, har inte orkat kolla hur det har gått med det, om det har blivit fixat...

Men just det där att man fixade till journalerna i dom andra avseendena, var väl enligt IVO ett åtgärdad från sjukhusets sida, hittills har jag fått rätt i det att det var inte ok att skriva så, och den kan väl ingen neka eftersom sjukhuset gick med på att ta med mina ändringar.

Och så har personalen tydligen gått genom ett webbaserad utbildning om hur man bemöter suicidala och självskadande patienter, så den delen är också i ordning, nu kan dom inte behandla nån annan lika illa... Visst... Blah. Jag tror inte på såna kurser, eftersom jag på jobbet måste göra en massa webbaserade utbildningar hela tiden och det har aldrig nån praktisk värde för någon, alla ska bara klicka vidare så snabbt som möjligt. Varför skulle det här vara nåt annorlunda? Och vad har det med mig att göra? Borde jag vara glad över att den där idiotavdelningen har ryckt upp sig på pappret...?

Ja, kanske det....