Illamående

Häromdan började jag må så illa på väg till jobbet att jag kräktes. Bara så där, det hände innan jag ens hann fatta vad som var på gång. Och det är inte direkt något nytt. Och det ät inte magsjuka eller graviditet heller, jag har haft problem med den här sortens illamående ett par år nu.

Jag började alltså må illa ca 2 år sen. Samtidigt som min väninna blev väldigt dålig och dog. Samtidigt som jag började med lamotrigin. Skyllde på lamotriginet förstås, men illamåendet försvann inte när jag sänkte dosen och inte ens när jag slutade med det (använde den 3-4 månader under våren 2014).

Jag hade aldrig tidigare haft problem med illamående, så det var helt nytt för mig när det började. Helt plötsligt var den där ständiga känslan att kräkas när som helst där. Efter det har det kommit och gått. Förra våren var också katastrofal. Sökte hjälp i vårdcentralen (hade mycket fysiska bekymmer) och dom reagerade inte alls på det där med illamåendet. I höstas blev det värre igen, och det gick så långt att jag kräktes några ggr, vilket inte hade hänt tidigare.

Jag tror inte att det är biverkning av mediciner (fast det skulle det kunna vara) eftersom det kommit och gått utan några medicinändringar också.

Jag tror inte att det finns nåt samband med mat, för det verkar inte spela nån roll om jag har ätit eller inte. Inte heller med fysisk aktivitet (kan ibland bli illamående i samband med det, även när det gäller väldigt lätt fysiskt ansträngning, men inte allttid). Ibland blir jag illamående av tanken av att äta, och inte kan tvinga mig att äta, fast jag borde, och så mår jag dåligt när det går långa tider utan att jag äter nåt. Sen har det också hänt att jag bara har kräkts upp allt jag ätit direkt efteråt. Kan bli illamående av att tänka på illamående. Eller helt utan nån anledning.

Och dom ggr jag har kräkts, det är inte så att jag går på toa för att kräkas, utan att det bara kommer så snabbt att jag knappt hinner springa dit, eller så kräks jag i nån buske utomhus. Eller bara mitt i gatan som nu senast. Väldigt besvärligt och obehagligt.

När jag har tidigare pratat om det med terapeuten, har hon tänkt att det har med ångest att göra. Och det kan väl vara så. Verkade ganska sannolikt i höstas, jag mådde extremt dåligt psykiskt och var helt sönderstressad. Då fick jag mycket problem med ätandet och upptäckte att jag hade svårt att äta ensam, men att det brukade gå bra i sällskap, speciellt hemma på kvällarna och oftast helt ok under lunchen på jobbet. Men var jag själv blev det nästan omöjligt. Det blev bättre när jag fick Brintellix, var lite ledig och det blev lugnare på jobbet. Så nu har jag haft några bra månader, men jag har bara väntat på när det skulle börja igen.

Jag har aldrig haft några ätstörningar eller problem att äta. Eller problemet har snarare varit det att jag gillar att äta och inte kan få nog. I höstas gick jag också lite ner i vikt pga det här, men inte jättemycket, och jag har ju lite övervikt också.

Jag har ju IBS också, så delvis kan det väl bero på det också. Och så brukar jag alltid må sämre på våren, det är nästan en tradition att jag varje vår bokar en läkartid och känner mig helt döende med massor av besvärliga symtom och får dom att ta alla möjliga prover och så hittar man aldrig nåt… Jag har beställt en läkartid nu också, men det är först om 5 veckor…

Men jag har märkt min IBS alltid blir värre under våren, och så har jag pollenallergi också, och det kan hänga ihop, och kanske kan illamående också bero på det, jag vet inte? Så nu har jag alla möjliga jobbiga magproblem igen, mår illa kräks, har ont i magen, diarré, bråttom till toa, och ofta, känner mig jättesvag. Och astman blir förstås värre den också. Nu var jag ju rejält förkyld och illamåendet kom tillbaka i samband med det. Jag har ju hostat så att jag har kräkts, men det känns som en annan sak, samtidigt har jag haft andnöd, och blivit samtidigt illamående. Jag vet verkligen inte. Det går ju inte att koppla det samman med nåt specifikt.

Det finns väl mediciner mot illamående, men jag vet inte riktig, känns att jag inte vill ha en medicin till, men när det är som värst, känns allt värt att prova. Jag kollade och det finns en receptfri medicin mot illamående och åksjuka, Prostafen, men den är ju antihistamin, och jag tar redan antihistaminer för allergin, så står det också att den ”dämpar innerörats funktioner som har med balansen att göra och ger på så sätt effekt mot illamående och kräkningar” och då tänker jag att min illamående kanske inte har något innerörat att göra, och då är det väl ingen idé med det.

Jag är bara rädd för att det är flera månade lång illamående period som jag nu har framför mig och jag orkar bara inte riktig med det.

Hej, det låter jobbigt.
Postafen ger man till barn mot åksjuka så det borde väl inte vara skadligt att pröva?

Berguv skrev:Hej, det låter jobbigt.
Postafen ger man till barn mot åksjuka så det borde väl inte vara skadligt att pröva?

Ja, varför inte pröva, då får jag iaf veta om den fungerar eller inte, och fungerar den, så är det väl bra.

Jag gick nämligen hemifrån från en stund sen och hade säkert inte ens hunnit gå 100 m när jag kräktes vid vägkanten. Tre ggr. Det gick så snabbt att jag hann inte ens bli illamående på riktigt, hostade bara lite. Maken blev helt förskräckt när han såg det med egna ögon... Så nu ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv.

Skulle ha träffat en kompis, nu fick jag ringa återbud i sista sekunden. Och när jag kräktes på väg till jobbet var det två kvinnor som hade åkt samma buss som såg det och kom för att kolla om jag var ok, vilket var ju snällt, men jag tyckte det var bara jättejobbigt, där stod jag mitt i en spya och vad skulle jag göra, allt var ju faktiskt rätt så ok... Igår såg jag en av dom där kvinnorna på väg till jobbet och hon kände igen mig och frågade hur det var med mig. Och nu kände jag mig tvungen att säga till kompisen att jag hade kräkts, när jag ställde in våra planer med så kort varsel. Och jag tycker det är så jobbigt när alla tror då att det är magsjuka om man kräks, och att man smittar och så.

Det finns också armband med någon knapp som trycker mot handleden som säljs mot illamående. Inte vet jag om det fungerar. Ingefära rekommenderas mot graviditetsillamående. Jag brukar inte tro på hokus pokus, men om det inte kostar mycket och är ofarligt.
Åksjukeplåster finns ju också.

Provade Postafen, vet inte om det hjälpte (hade antagligen ändå inte mått illa hela dagen) men jag har nu sovit nästan hela dagen. Får se om det går att ta en halv tablett, annars får jag nog glömma det för jag har så mycket problem med trötthet redan innan. Ska kolla dom där armbanden lite närmare när jag hinner.