Alternativa behandlingar ni testat?

Eftersom någon med psykiskt funktionshinder, dock ej bipolaritet, rekommenderade mig [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] blev jag lite nyfiken på om ni testat något alternativt som ni tyckte var bra/dåligt?

Illegala substanser intresserar mig inte.

Zonterapi tror jag att jag hoppar över, det låter väldigt flummigt och jag misstänker att eftersom jag inte tror på det så skulle placeboeffekten inte bli så stor för min del.

Saker jag testat på tidigare är yoga på nybörjarnivå, mantrameditation, lite mindfulness (mådde väldigt dåligt av den kursen), lite qi gong, lite basal kroppskännedom, lite feldenkreisövningar, inget av det med speciellt mycket framgång. Helkroppsakupunktur med en aning effekt på fysisk smärta, öronakupunktur mot ångest utan effekt alls (det var populärt på en psykavdelning jag legat på många gånger). Var vegetarian i några år. Sedan höll jag på en del med väldigt skumma övningar som jag inte vill gå in på här.

Mycket av ovanstående var innan jag sökte psykiatrisk vård, en del var efteråt.

Nu är jag inte ute efter att hacka på någon som har glädje av dessa och andra behandlingar. Jag är mer bara intresserad av erfarenheter, och har funderingar på om jag är lika svårbehandlad på det här området som när det gäller den vanliga psykiatriska behandlingen.

Nu är det kanske inte så "alternativt" - men har både kört en del yoga ett tag och framförallt mycket springträning.

Började med båda samtidigt men yogan blev snabbt för svår och dessutom gillar jag inte riktigt att gå i grupp, särskilt när alla andra är mycket bättre än jag. Fortsatte att använda övningar ganska länge, mest innan jag gav mig ut och sprang. Min uppfattning är att man i första hand får rena fysiska effekter som kan vara önskvärda - som att hålla ner vikt och bli mer uthållig fysiskt och dessa saker leder till kognitiva upplevelser av ökat självförtroende, självförverkligande och disciplin.

Jag tror att alla tre är väldigt viktiga när man ska ta sig genom en depression, men jag tvivlar på att de fixar problemet.

Jag känner att jag är på vårdens sida, med hänvisningar till att träning i all form har väldigt positiva effekter och väldigt få nackdelar snarare än alternativmedicinares och "hälsocoachers" envisa slagord om att psykisk sjukdom är något som beror på brist på självförtroende/disciplin/självförverkligande och därför bäst fixas med lite träning, helst deras egen patenterade version av sådan.

Faktum är att den inställningen gör mig lite förbannad eftersom de reducerar alla orsaker till psykisk sjukdom (genetik/kemi/fysiologi/sociala/psykiska...) till en simpel brist på motivation eller lathet. Och det värsta jag vet är folk som ger offer dåligt samvete för sin situation och sedan utnyttjar dem för sin egen vinning.

Meditation plockade jag upp när jag var ganska ung, typ 13-14, efter att ha läst en kort liten bok av Dalai Lama som jag tyvärr glömt namnet på men som jag gillade väldigt mycket för till skillnad från religiösa sekter och folk i allmänhet så verkade han tänka och resonera väldigt mycket som jag. (med undantag så klart av att han accepterade fyra grundantaganden som baserades på tro och sen gick vidare därifrån)

Jag gillade att börja med några enkla, tydliga antaganden och sedan rationellt bygga teori på dem och jag kunde se att meditationen som han pratade om snarare kunde beskrivas som en kontemplation.

Det avmystifierade begreppet meditation för mig så att det inte kändes flummigt utan så att det kändes som en sorts träning för hjärnan och det gillade jag - särskilt med tanke på hur mycket tid jag spenderade innanför mitt eget pannben.

Under några år så grävde jag genom en massa skräp som sa en massa idiotiska saker (läs: religion, new age) om meditation och hittade en del guldkorn av folk som delade min uppfattning om meditation som hjärnträning och hittade sen egna sätt att göra det på som kändes naturligt.

Det skulle ta alldeles för lång tid att tjöta om det men jag tycker verkligen att det har varit givande för mig att använda meditation som ett verktyg och saker som att öva sig på olika sätt att andas och så vidare tror jag hjälper mig att inte få panik och att hitta sätt för mig själv att visa mig att jag är i kontroll och det har varit viktigt.

Men återigen så är det ingenting som löser problemet, det är helt enkelt en uppsättning färdigheter som kan vara bra att ha i sjukdomen.

Din beskrivning av hur du använt dig av meditation låter väldigt sund. (Inser att jag faktiskt har en del "mentala strategier" för att hantera vissa jobbiga fenomen, även om det inte är något jag har lärt mig på ett strukturerat sätt eller ens läst i en bok.) Håller också med dig om att det är osmakligt när klåfingriga typer predikar "den enda sanningen", oftast med en prislapp.

Jag är inget riktigt träningsfreak, har motionerat i perioder men det har alltid hänt något, som att jag har blivit inlagd, och så har jag kommit ur vanan. Förra året gick jag upp 20 medicinkilon och då känns det inte så frestande att ens försöka. Men min rygg är kass sedan ett bra tag, artros, och när det blev för smärtsamt och stelt tog jag tag i det och gick till en sjukgymnast. Nu tränar jag en timme två gånger i veckan. Motionscykeln/crosstrainern känns mest bara jobbig men jag är envis och pushar mig igenom det. Däremot har jag märkt att styrkeövningarna funkar jättebra som avslappning, mycket bättre för mig än vanlig avslappning, mindfulness, qi gong o.s.v. Det gäller väl att hitta sin egen lilla nisch. Tyvärr sitter det inte i efteråt, men det kanske kommer med tiden och när fysiken tillåter att jag kan träna mer.

Ja, nu är väl fysisk träning inte direkt något utanför det medicinska fältet...

Nä fysisk träning och yoga känns ju inte så alternativt egentligen.
Akupunktur var ingen hit för mig. Spikmatta är dock hjälpsam när jag har svårt att sova för att jag är för spänd (krävs dock fortfarande medicin också, men det hjälper till en del).
Naturläkemedel är jag skeptisk till, och många psykmediciner är ju inte bra att kombinera med heller. Tar hellre riktig massage än taktil massage för att slappna av å ta hand om mig själv. Meditation är inte min starka sida...

Jag kommer från en familj som framförallt när jag var barn var mycket misstänksam mot reguljär medicin och mycket för olika alternativa terapier. Min mamma har varit med mig då jag var 17 eller så och inte åt någonting en gång varit hos husläkaren, som sa att jag skulle äta något fil-liknande, men som är mycket söt (vla), annars var jag frisk (med mina 36 kg/171cm). Jag åt självklart inte vla och bråkade med hela familjen. Så några alternativa behandlingar blev det. Till slut hjälpte en terapi, som var nästan utan ord, med mycket varma täcken och varma sten, rökelse, lite ritningar och ledda föreställningar på något sätt. Jag fick åter viljan att leva. Undrar om jag hade blivit bättre av sondmatningar mm, även om det var indicerat och det var egentligen en grov medicinsk miss att behandla mig då utan att kontakta somatiken.

Acupunctur ha jag provat utan framgång, yoga blev jag psykotisk av, meditation har jag provat, men utan disciplin.

Jag särskilda stenar som jag fick av mamma, som skulle "rena" mina mediciner. för säkerhetsskull bevarar ja dem intill mina mediciner

Hr också varit vegetarian länge, och tror att det gör att jag något lättare tappar verklighetsförankringen, äter nu kött alltså.

säkert mer, men inte mycket senaste åren.

Tack för att ni delar med er!

Butterflychaos skrev:Naturläkemedel är jag skeptisk till, och många psykmediciner är ju inte bra att kombinera med heller.

Efter att ha tagit min första psykmedicin, sertralin, i så där 3-4 månader och bara mått sämre så slutade jag med den och testade johannesört. Den gjorde väl inte så mycket annat än gav mig kraftiga magproblem, vilket ingen vanlig medicin någonsin gjort. Så den rök snabbt.

Ma-ar skrev:Till slut hjälpte en terapi, som var nästan utan ord, med mycket varma täcken och varma sten, rökelse, lite ritningar och ledda föreställningar på något sätt. Jag fick åter viljan att leva.

Nu har jag inte själv haft ätstörningar men det låter inte helt orimligt för mig faktiskt, har man svårt att känna sig bekväm i sin kropp och är orolig kan nog ett snällt omhändertagande göra en del. Även om det ibland är nödvändigt av livräddande skäl föreställer jag mig att det inte känns särskilt tryggt att ligga med en sond i en sjukhussäng.

Butterflychaos skrev:
Naturläkemedel är jag skeptisk till, och många psykmediciner är ju inte bra att kombinera med heller. Tar hellre riktig massage än taktil massage för att slappna av å ta hand om mig själv. Meditation är inte min starka sida...

Som ni kanske vet så är jag lite av en växtnörd, farmakognoci var nästan min väg in i medicin innan jag kom till universitetet så jag har provat en himla massa växtdroger. (Butterfly vet nog vad jag menar, men ni andra som tror jag menar knark - jag använder ordet för att hänvisa till växtdelar som innehåller ämnen som är/kan vara medicinskt aktiva, inte till specifikt olagliga växter).

Det var väldigt få saker som var särskilt bra att använda - den värsta skulle jag tro är bark från släktet Salix spp. (pil, sälg) som innehåller mycket acetylsalicylsyra, det gick ju att få effekt - men för att göra det så fick man riva grövre bark och tugga den i tjugo minuter och det är något av det bittraste jag smakat. Ingen höjdare.

Något som dock fungerade väldigt bra var att blanda honung med blomblad av kungsljus (Verbascum spp.) mot hosta och som slemlösande. Det räckte med bara några teskedar så fick man effekt, men jag vet inte om jag skulle rekommendera det med tanke på hur giftigt kungsljus kan vara och hur försiktig man måste vara när man skördar blombladen (inga andra delar av växten får följa med).

Och många "alternativare" löser ju det här problemet genom att resonera homeopatiskt och så gör de ett milt te på växten istället som inte har någon effekt alls. Nej det finns nog bra anledning till att göra extraktion, upprening och syntes för att få renare läkemedel i pillerform tycker jag.

Sen är det det här jag tror butterfly menar med "naturläkemedel" som påminner väldigt mycket om homeopatin, där man tar växter som har vissa medicinska effekter och antingen gör extrakt av dem som är för svaga (vänderot verkar kunna inducera normal sömn utan att ha narkotiska effekter, varför är inte klarlagt och eftersom man inte vet exakt vilka ämnen som är aktiva kan man inte extrahera dem, dessutom har man visat att dosen som behövs för effekt är minst två hela färska rötter, att svälja, för torkade rötter finns ingen skillnad mot placebo, "valeriana" som säljs är mycket mindre doser och i torkad eller extraherad form) eller (särskilt i fallet johannesört) där växten också innehåller en massa annat som kan ställa till det för en. Och så går folk runt och tänker att naturläkemedel är ungefär som kosttillskott. Det räcker med att gå tillbaka till Linné så ser man att Johannesört tillhör en grupp växter som man var mycket försiktig med, det allmänna rådet var att använda växten som mest tre gånger om dagen i tre dagar för att undvika problem, gråbo hamnar också i den här gruppen - även om den har använts mer som krydda och verkar ha mer ritualistiskt värde än medicinskt (ritualism och medicin gick ju hand i hand tills ganska nyligen egentligen).

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - tack för givande inlägg.

Bekännelsetime - redan i unga år var jag lite road av botanik. Någon gång i åttan stötte jag på en växt som klart och tydligt var bolmört. Jag visade för några kompisar som genast bestämde sig för att koka "häx-te" för att få en hallucinatorisk tripp, det var åtminstone tanken. Tack och lov hoppade jag över teceremonin, och de råkade inte ut för något värre än yrsel och hjärtklappning. Fjortonåringar är inte alltid så smarta...

Haha, ja nattskattor ska man akta sig för, men de är fina och innehåller en massa spännande

Inte superalternativt, men något som hjälper mig slappna av (plus min magkatarr) är magmassage. Fick detta på BUP när jag hade anorexi, det var ihop med taggbollsmassage och den senare gjorde ingen skillnad.
För magmassage börjar jag med att lägga mig på sängen och djupandas 2-3 andetag där jag medvetet andas ner och fyller ut magen. Sedan för jag händerna i lugn takt vid naveln och nedanför i vänter-till-höger cirklar (bakvänt klockvis). Man kan trycka hårdare eller mjukare, och man masserar tarmen och det är super om man har magproblem, men det får mig så lugn och samlad. Ngn slags egen-massage. Och när man legat på sängen och gjort detta i några minuter känner iaf jag mig fit for fight igen, tex. bra vid stress eller när man ska träffa andra människor som man egentligen inte alls vill träffa.

Min syster sa att själen inte satt i hjärtat utan i magen, för det är alltid där man känner när man mår dåligt. Det stämmer kanske, och kanske är det därför den här övningen hjälper? Alla pratar om tarmflora och psykisk hälsa, kanske också har något med detta att göra? Eller så är det bara skönt med 5 min paus och lite oxytocin från beröringen av sina händer på magen. Vem vet? Garanterat biverkningsfritt iaf!

- Kolla d-vitamin om brist finns. Finns det så är det ett super mot melankoli/depression.
- Rutiner, jag försöker om och om igen bygga upp mina rutin. Jag har ett schema som funkar i botten och ett jag mår bra av. Ett går ut på att inte göra allt en och samma dag. En tvättdag, en städdag, en handla mat för hela veckan, etc.. Kraschar emellanåt, havererar när omgivningen inte fattar hur viktiga mina rutiner är.
- Stickar och virkar, har något projekt gående. Många gånger blir det att backa och börja om. Ser inte det som ett misslyckande utan mer, det är så.
- Kost, efter mitt senaste skov så gick jag igenom kosten, min extremt sura mage pga ätit medicin i många år och annat med har blivit bättre, försöker hålla mig inom FODMAP. Finns så många olika dieter men den är okej för att magen mår bra av den. Så mår magen bra, så mår jag bra.
- Ute och går, när det är möjligt men inget tvång eller måste.
- Köper hem och har hemma, lite lyxiga badskum eller dyl , då viktiga att det luktar gott. Tar mig sånt bad när jag känner livet suger eller världen utanför rasar på för snabbt.
- Så både HBO och Netflix, mina teve serier. Finns där, de dagar jag inte kan göra något pga psykiskt eller oftast fysiskt, för mycket smärta.

Finns som sagt mycket mer, meditation är lite si så där men min stickning/virkning har liknade effekt.

Btycker det är en viktig lista, Fallen, tack!

Liknande magmassage gjorde vi på babymassagekursen jag gick på. Riktningen på rörelsen efter tarmarna var viktig, medsols varv sett utifrån en vuxen framför en baby, men tvärtom set om man ser på sig själv.

Tja, är ganska ny på detta forum & med att hänga på forum överhuvud taget. Jag har ju inte fattat att jag är bipolär förrän för ca en månad sen och fått diagnosen. Inget alternativ har hjälpt mig mer än för stunden. Yoga funkade bara under tiden jag var på själva passet, 30 sekunder efter passet var jag igång igen, löpning funkar om jag bara tar ut mig fullständigt, men när toklugnet lagt sig efter tio minuter är jag tillbaka. Jag tror det skulle funka om jag låste in mig i ett buddistiskt kloster & levde med lugnet och meditationen 24 timmar om dygnet ala Leonard Cohen.

Känner egentligen att jag mådde bättre på Concerta och antidepressiva under en lång tid innan det spårade ur i en manisk period, mådde great ett bra tag och var helt grym på jobbet tills psykbrytet & manin tog över...

Sent from Topic'it App