Smärta i kroppen?

Hej!
Jag är ny här. Har inte blivit diagnotiserad än, väntar på kallelse till affektiva mittagningen som de sa kommer om ca 1-2 veckor. Jag har sedan 15 år lidit av depressioner. För ca 4 år sen urartade der sig och hag försökte ta livet av mig, fick flertal paykoser med va föreställningar och hallucinationer. Jag lades in på psykiatrin och fick ect behandling vilket hjälpte men dock kortvarigt. Har gått på flera mediciner och fått diagnos adhd borderline psykossjukdom personlighetsstörning. Men inget har blivit bättre. Förra året vart allting mycket värre. Fick extrema smärtor i kroppen och började missbruka lugnande. De avsatte för ca 3 månader sen mina antidepressiva och efter det total falerade hela livet
Skiftar i humör ständigt varje dag. Hamnar i djup depression varannan dag. Trycker i min tabletter för att dämpa smärtan. Det har dragits ut för lång tid och nu har de sagt att det troligtvis är bipolär. Jag hoppas på det så jag äntligen kan få ett normalt liv. Min fråga till er alla är, jag kör på så hårt och skapar flera projekt och håller igång stenhårt. Jag tränar varje dag samt meditation och återhämtning med andningsövning. Jag kan dock inte hundra min överhyperaktivitet. Tillslut kan jag inte röra mig och jag får sån extrem smärta i kroppen och överhettning och spänningar att jag behöver hjälp att duscha och gå på toaletten och blir sngliggande. Läkaren säger att det är spänningar som hår för långt och blockerar blodflödet. Känner någon igen sig? Så tacksam för svar för nu känner jag mig som den enda i världen.

Vilken tuff resa du har haft. Jag hoppas att du kan få bättre hjälp framöver.

Jag har kronisk värk och fick nyligen en fibromyalgi-diagnos. Jag blir inte så dålig att jag behöver praktisk hjälp av andra, men det är tydligt så att jag får mycket mer ont när jag är psykiskt utmattad och har svårt att varva ner. Kropp och själ hänger ihop.

Välkommen hit!

Det känns som att bipolära är överrepresenterade bland patienter med smärtor av olika slag - reumatism, fibromyalgi och migrän. Själv har jag haft ont i mina leder sedan lägre tonåren med både bättre och sämre perioder. Får ont ffa höfterna och neråt, men även handleder, fingrar, armbågar, axlar, nacke. När jag är hypoman/blandad kan jag träna i timmar utan att känna smärta, som efteråt gör så jäkla ont att jag knappt kan sova. När man är uppåt känner man (eller *jag*) inte av trötta muskler eller leder, det är som att dom signalerna inte når fram. Men efteråt, särskilt eftersom jag snabbt blir deprimerad igen , så gör det bara så jävla ont. Så känner definitivt igen mig.

Tack snälla för era svar!
Jag fick diagnosen fibromyalgi nyligen. Jag kan endast planera in en aktivitet per dag i 2-3 timmar sen måste jag hem och återhämta mig, blir så ledsen att kroppen inte klarar av som andra människor. Om jag planerar in lite för mycket så smäller det efter ett par dar och min nacke hals och axlar blir som sten och värken exploderar i hela kroppen. Jag behöver nödvändigtvis inte få smärtorna när jag är deprimerad. Det är när jag är uppåt och vill få massa saker gjort och jag känner att jag kan förändra världen. Sen när det smäller så får jag ångest för jag inte kan röra mig.
Kan medicinering mot bipolär hjälpa mig att inte få de här extrema smärtorna? Stämningsstabiliserande så jag inte överspänner mig och överpresterar när jag väl är uppåt? Märker ni tydlig skillnad på kroppen när ni tar medicin? Och vilken medicin tycker ni passar er bäst?
Uppskattar så mycket att ni tar er tiden att svara!

Jag känner igen det där med att bara klara av en sak per dag. Det kan vid första anblicken verka som om jag är folkskygg, men jag tycker mycket om att umgås med familj och vänner och hitta på saker, det går bara inte att göra för mycket.

När det gäller om man kan bli av med värken ifall man behandlar det bipolära så vet jag faktiskt inte. Min gissning skulle vara att som med mycket annat är det individuellt. Om värken ofta verkar hänga ihop med att man är överaktiv så kan det nog vara värt ett försök.

Jag är inte riktigt rätt person att säga något om mediciner eftersom jag råkar vara ett svårbehandlat fall, har tagit väldigt många mediciner utan att bli "normal". Fast det märks ändå viss skillnad, t.ex. så fungerar jag totalt sett bättre när jag tar litium även om inte allt är jättebra. Det är så olika, en del personer klarar sig med bara lite och inte så tunga mediciner, medan andra kan behöva ett halvt apotek. Man får börja i en ända och prova sig fram.

Kan bara hålla med Chai här...

Tack för svar!
Men blir livet bättre med medicin, finns det ljus i tunneln? Går någon av er på antidepressiva?

Jodå, det kan bli bättre.
Njae, har inte haft vidare tur med antidepressiva...

Okej, längtar tills jag får komma dit. Kan inte ta mig upp från sängen nu på flera dar
Jag tar venlafaxine vilket har funkat ganska bra för mig

Ayson skrev:Tack för svar!
Men blir livet bättre med medicin, finns det ljus i tunneln? Går någon av er på antidepressiva?

Jag skulle säga att för många kan livet bli klart bättre med medicin. Ofta kan man behöva komplettera med någon sorts psykoterapi (finns olika, som kan passa olika personer) och att man lär sig mer om saker man kan göra själv för att må bättre. Jag måste t.ex. se upp med stress.

Just vanliga antidepressiva funkar inte bra för mig, men det är olika för olika personer. Det finns några andra mediciner som kan passa bättre för bipolära, t.ex. litium, lamotrigin och quetiapin.

Finns så himla många olika mediciner, det är inte kul att testa och gå igenom dem. Vill hitta nånting som hjälper ganska snabbt nu när man är på botten. hoppas på det här nu för de har ställt alltför många diagnoser under åren och inte kommit fram till någonting. Hur lång är processen för utredningen och hur snabbt får man börja med medicin?

Oj, svårt att säga. Det kan nog skilja sig från mottagning till mottagning. Förhoppningsvis ganska omgående om läkaren är vettig och du säger att du verkligen behöver hjälp snabbt. Utredningar kan ta olika lång tid, men kan få mediciner innan den är färdig så att säga - många mediciner används ju även för "vanlig" depression eller psykotiska symtom och så vidare. Håller tummarna!

Hur lång är processen för utredningen och hur snabbt får man börja med medicin?

Vågar jag inte svara på för jag har hört så många olika varianter som folk har varit med om... Det är inte riktigt som med t.ex. adhd att det finns klara rutiner för hur en utredning går till med olika tester, utan det är mer en fråga om hur läkaren bedömer det utifrån de uppgifter du kan komma med och den information som redan finns i journalen. Tycker läkaren att diagnosen verkar tydlig kan det gå snabbt.

När jag fick diagnosen var det efter ett längre snack med min dåvarande läkare, och jag fick genast testa en stämningsstabiliserande medicin. MEN då hade jag redan gått hos honom ett tag så han hade själv kunnat observera mig och tyckte att den diagnos jag hade innan inte riktigt stämde.

Det Butterflychaos skriver är viktigt, väldigt många mediciner används vid flera olika diagnoser, så framför allt får man utgå från vilka symptom man har.

Tack ni två! De sa 1-2 veckor tills jag blir kallad så jag väntar på kallelsen bara. Håller tummarna jag med och hoppas på bättre tider snart!

Lycka till, och berätta gärna hur det går om du vill.

Absolut!