Fysiska krämpor som en bonus

Kanske är det för att jag är 40+ och kroppen förändras som jag upplever problem i den mer än förut, men jag tror att en del av det är relaterat till de psykiska problemen. Oavsett om det är ålder, psykiskt, psykosomatiskt, medicinbiverkningar eller något annat som är orsaken så funderar jag kring hur mycket fysiska smärtor/problem man har att tampas med, tillsammans med de psykiska. Hur har ni det? Och medicinerar du, går du på läkarbesök för det? Jag tänker att även optiker, tandläkare och liknande är sådana problem. Det skulle vara intressant att höra.

Själv har jag:
huvudvärk, några gånger i veckan, tar Alvedon eller liknande
migrän, någon gång i månaden, tar Eeze och vanliga tabletter
ryggvärk/ryggskott några gånger per år, några veckor i sträck, går då till kiropraktor, värktabletter
ont i nacke, axlar, så gott som varje dag, behöver värmekudde och massage
synnedsättning, läsglasögon, optiker
ont i käkarna, varje morgon, ibland under dagen, tar ibland värktabletter
vaknar med ont i händerna (lederna) varje dag
värmevallningar, någon gång i timmen
hälsporre, som dyker upp och blir kvar några månader om jag inte är försiktig
torr i munnen, ibland
torra slemhinnor, typ alltid
diarré, vid hög stress/tempo och oro
hudutslag i ansiktet, medicinerar med antibiotika, hänt mig två gånger i livet
allergi mot pollen, medicinerar på våren
allergi mot starka produkter för hud och ansikte (smink), måste vara försiktig
yrsel, så gott som varje dag
musarm/armbågsont/handled, vid överansträngning (som kommer lätt)

Japp, mina fysiska problem. Som en härlig bonus liksom.

Som sagt, vad som är vad, vet jag inte, biverkningar eller annat, det är en enda röra. Jag har dem. Men vill inte gnälla, det kunde varit värre.

Usch ja, en påminnelse om tidens tand som gnager på oss alla... Jag är 50+ så jag går inte fri.

Ordentlig övervikt. Jag är ingen klassisk tröstätare, tills dess att jag var 40 var jag alltid normalviktig, men när jag får mediciner som ökar aptiten så är det totalt kört, jag skulle kunna äta en trerätters till frukost. Får en hysterisk känsla när jag är hungrig. Orkar inte konfrontera problemet.
Ryggen, artros på två ländkotor. Smärta kommer och går, just nu känns det, antagligen p.g.a. kraftig viktökning sista månaderna. Gör inte annat än att försöka hålla igång med promenader.
Nacken gör inte direkt ont, men har börjat knaka och knastra vilket väl inte är bra...
Synen, är närsynt sedan barndomen så jag kan fortfarande läsa om jag tar av mig mina vanliga glasögon
Trötthet förra våren, blodprov visade på D-vitaminbrist och jag blev faktiskt piggare efter lite tillskott.

Annars är det nog inte så mycket egentligen. Har mycket sällan huvudvärk och tar inga värktabletter. Min mage är tålig. Har haft två förkylningar på tre år. Ingen pollenallergi. Men för drygt 20 år sedan hade jag fibromyalgi, det var inte kul. Tror att det var rätt diagnos, stämde in på tecknen, men som tur var gick det över när jag kraftigt minskat på fysisk och psykisk stress. Det som är kvar är att jag ofta får ont i benen när jag är stressad.

Jag har själv aldrig orkat gå till doktorn med mina problem om jag ska vara ärlig, det blir liksom aldrig prioriterat. Har haft ont i mina leder sen typ 14-års åldern. Det började med höfterna och knäna, har sedan efter hand blivit fotleder, tåleder, handleder, fingerleder, armbågarna ibland, axlar, nacke, käkar... När det är som värt kan jag knappt sova trots både diklofenak, tigerbalsam och sömnmediciner. Oftast är det ryggen, axlar, nacke och höfterna ner som gör ont. Knakar och smäller rent förfärligt. Käkarna får jag mest ont i när jag är stressed och är nere, spänner käkarna för mycket. Egentligen borde jag väl få det utrett, men antar nästan att det kommer vara någonslags reumatism och att jag inte lär få någon direkt behandling. Min syster har problem med sina knän också och till henne sa läkarna att det var i princip så låggradig reumatism att man inte gör något åt det. Nu kan jag ju inte vara säker på att dom tycker lika i mitt fall, men det är nog rätt stor risk för det. Huvudvärk har jag, men tror det är en blandning av spänningshuvudvärk, att jag gått utan glasögon (också närsynt) och att jag har ont i axlarna.

Det jag har är högt blodtryck, ofta ont i rygg, axlar och nacke av spänningar. Just nu har jag problem med h handen, det kan vara en effekt av för mycket forumskrivande med ett pekfinger på surfplatta och mobil - också en konsekvens....Har också lite knäproblem, det kom väl efter övervikt och utförsåkning.
Jag har myrkrypningar, domningar (det senare kanske pga quetiapin, tyngdtäcke och/eller nackbesvären).
Jag har IBS, som märks när jag är stressad. Ibland magkatarr.
Jag har haft giftstruma som 16åring opererade bort sköldkörteln som 18åring, då bör jag väl ha haft bipolär s även om jag inte visste det. Jag har läst att det är vanligare med sköldkörtelsjukdomar vid bipolär sjukdom, och då tror jag inteman menar litiumbiverkningarna.
Jag har endometrios (hade mycket smärtor mellan 1997-2004, men det blev mycket bättre efter graviditet. Jag har PCO (beror i mitt fall inte på Ergenyl eftersom jag aldrig haft den) och hudsjukdomen Hideradenitis Suppurativa (acnebesläktad).
Har haft järnbrist och dvitaminbrist, men vet inte läget nu.

Butterflychaos skrev:Jag har själv aldrig orkat gå till doktorn med mina problem om jag ska vara ärlig, det blir liksom aldrig prioriterat. Har haft ont i mina leder sen typ 14-års åldern. Det började med höfterna och knäna, har sedan efter hand blivit fotleder, tåleder, handleder, fingerleder, armbågarna ibland, axlar, nacke, käkar... När det är som värt kan jag knappt sova trots både diklofenak, tigerbalsam och sömnmediciner. Oftast är det ryggen, axlar, nacke och höfterna ner som gör ont. Knakar och smäller rent förfärligt. Käkarna får jag mest ont i när jag är stressed och är nere, spänner käkarna för mycket. Egentligen borde jag väl få det utrett, men antar nästan att det kommer vara någonslags reumatism och att jag inte lär få någon direkt behandling. Min syster har problem med sina knän också och till henne sa läkarna att det var i princip så låggradig reumatism att man inte gör något åt det. Nu kan jag ju inte vara säker på att dom tycker lika i mitt fall, men det är nog rätt stor risk för det. Huvudvärk har jag, men tror det är en blandning av spänningshuvudvärk, att jag gått utan glasögon (också närsynt) och att jag har ont i axlarna.

Nej, visst orkar man inte gå till doktorn med alla problem . Det får liksom va ibland. Jag gick med hudsjukdomen i några månader den här gången, tänkte låta det läka ut av sig själv. Det gjorde det ju aldrig. Och ryggen...då drar jag mig för kiropraktor/naprapat för det är så satans dyrt och kräver tid (från jobbet, så jag blir ännu mer stressad). Det har varit ett himla rännande.

Ja, det med lederna har du nog rätt i. Låter reumatiskt och om din syster har det så är det väl rimligt att det är liknande för dig. Visst inte bara jag som har en lång lista...

Berguv skrev:Det jag har är högt blodtryck, ofta ont i rygg, axlar och nacke av spänningar. Just nu har jag problem med h handen, det kan vara en effekt av för mycket forumskrivande med ett pekfinger på surfplatta och mobil - också en konsekvens....Har också lite knäproblem, det kom väl efter övervikt och utförsåkning.
Jag har myrkrypningar, domningar (det senare kanske pga quetiapin, tyngdtäcke och/eller nackbesvären).
Jag har IBS, som märks när jag är stressad. Ibland magkatarr.
Jag har haft giftstruma som 16åring opererade bort sköldkörteln som 18åring, då bör jag väl ha haft bipolär s även om jag inte visste det. Jag har läst att det är vanligare med sköldkörtelsjukdomar vid bipolär sjukdom, och då tror jag inteman menar litiumbiverkningarna.
Jag har endometrios (hade mycket smärtor mellan 1997-2004, men det blev mycket bättre efter graviditet. Jag har PCO (beror i mitt fall inte på Ergenyl eftersom jag aldrig haft den) och hudsjukdomen Hideradenitis Suppurativa (acnebesläktad).
Har haft järnbrist och dvitaminbrist, men vet inte läget nu.

Jag säger det till dig med, det är visst inte bara jag som har en lång lista...

Vad är PCO?

chai skrev:Usch ja, en påminnelse om tidens tand som gnager på oss alla... Jag är 50+ så jag går inte fri.
...

Annars är det nog inte så mycket egentligen. Har mycket sällan huvudvärk och tar inga värktabletter. Min mage är tålig. Har haft två förkylningar på tre år. Ingen pollenallergi. Men för drygt 20 år sedan hade jag fibromyalgi, det var inte kul. Tror att det var rätt diagnos, stämde in på tecknen, men som tur var gick det över när jag kraftigt minskat på fysisk och psykisk stress. Det som är kvar är att jag ofta får ont i benen när jag är stressad.

Du har ändå undkommit relativt bra, tänker jag. Alltid något Skönt att bli av med fibromyalgi.

  Nä det här med ålder...Det tar ut sin rätt fast man bara är lite över 40...

Yoga skrev:

chai skrev:Usch ja, en påminnelse om tidens tand som gnager på oss alla... Jag är 50+ så jag går inte fri.
...

Annars är det nog inte så mycket egentligen. Har mycket sällan huvudvärk och tar inga värktabletter. Min mage är tålig. Har haft två förkylningar på tre år. Ingen pollenallergi. Men för drygt 20 år sedan hade jag fibromyalgi, det var inte kul. Tror att det var rätt diagnos, stämde in på tecknen, men som tur var gick det över när jag kraftigt minskat på fysisk och psykisk stress. Det som är kvar är att jag ofta får ont i benen när jag är stressad.

Du har ändå undkommit relativt bra, tänker jag. Alltid något Skönt att bli av med fibromyalgi.

  Nä det här med ålder...Det tar ut sin rätt fast man bara är lite över 40...

Kom på att sköldkörteln fungerar för dåligt också, men det är ju en klassisk biverkning av litium och faktiskt inget jag direkt känner av, jag tar bara mitt lilla levaxinpiller. Tror inte det är på grund av det som jag gått upp i vikt, för det har pågått ett antal år och jag har gått rejält både upp och ner under tiden.

Haha, ska vi gå in på gamla avklarade krämpor så opererade de för runt tio år sedan  bort en rätt stor men godartad cysta innanför skallbenet, alltså inte riktigt inne i hjärnan men på ytan. Kanske ett tecken på hur deprimerad jag var just då att när jag får höra att de vill såga upp mitt huvud så var min attityd "whatever".

PCO är Polycystiska ovarier, det innebär att äggstockarna producerar väldigt många små äggblåsor, vilket kan göra det svårare att bli gravid. Det hänger också ihop med att man har lite mer manliga könshormoner och mer behåring, lättare går upp i vikt mm.

Här känner jag att jag ligger i lä, har bara huvudvärk ganska ofta, av någon anledning hade jag aldrig huvudvärk när jag tog neuroleptika även om jag vanligtvis har det väldigt mycket. Tror mest att det blir så när jag är trött och tvingar mig själv att göra saker ändå.

Jag har fibromyalgi, migrän (tar naproxen) , allergier (håller på med allergi vaccination, men är också doftallergiker, allergisk mot nickel, silver mm.). Jag har opererat bort sköldkörteln pga giftstruma och mina sköldkörtelvärden är aldrig stabila mer än 6 månader i taget.
Ev att jag har endometrios så jag har hormonspiral för att må bra..

Har glasögon pga brytningsfel.
Tandläkare har jag inte råd att gå till, men jag håller på att utbilda mig till tandsköterska så jag vet hur jag ska ta hand om tänderna iaf..

Jag har både läkarfobi och sjukhusfobi så jag går till läkare när det krisar sig, alltså typ ett halvår efter det är akut ;-). Har en underbar husläkare, den enda läkare jag någonsin litat på så han har fixat med både det ena o det andra när jag väl orkar dit. Han har skickat några brev till psykiatrin till o med när de inte hjälper mig ordentligt.

Imorgon ska jag till naprapat för jag har så ont i kroppen. Vet inte om människan kan hjälpa mig, men jag har så ont..

Jag tänker på att ingen skrivit något om tandproblem.
Jag har tandläkarfobi och lider ofta av tandvärk. Hål i tänderna som växer med var dag och ångest om att behöva göra något åt det. Jag har dragit ut två tänder när det varit så illa att jag faktiskt måste gå till tandläkaren, och det visar sig att tänderna är för uppätna av karies för att rädda.

Annars har jag mest problem med min mage, ibs eller nåt sånt.
Problem med ryggen.
Har problem med torr hud och brukar få nån slags svamp nån gång om året som är lätt behandlad.

utöver det frisk vad vitt jag vet. Förutom förstås det värsta av allt, bipolär sjukdom och allt som följer med det.

skinkan skrev:Jag tänker på att ingen skrivit något om tandproblem.
Jag har tandläkarfobi och lider ofta av tandvärk. Hål i tänderna som växer med var dag och ångest om att behöva göra något åt det. Jag har dragit ut två tänder när det varit så illa att jag faktiskt måste gå till tandläkaren, och det visar sig att tänderna är för uppätna av karies för att rädda.

Jag har också någon sorts tandläkarfobi av och till. Inte bara att det ska göra ont utan det där hemska bökandet i min mun. Gick inte till tandläkaren alls på 12 år, också för att jag inte hade råd. Sedan tvingade jag mig själv, hade en infektion och fick dra ut en tand till slut. Fortsatte att gå på kontroller i ett par år när jag liksom kommit in i det, men sedan tappade jag styrfarten igen, tycker det gör så ont att ta bort tandsten. Nu ska jag gå på torsdag och det blir en del lugnande innan... men jag måste bara gå, har inte ont men det ser ut som att jag har minst ett par hål. Har fått tips om en privat tandläkare som ska vara bättre än folktandvården så jag försöker hoppas på det.

skinkan skrev:Jag tänker på att ingen skrivit något om tandproblem.
Jag har tandläkarfobi och lider ofta av tandvärk. Hål i tänderna som växer med var dag och ångest om att behöva göra något åt det. Jag har dragit ut två tänder när det varit så illa att jag faktiskt måste gå till tandläkaren, och det visar sig att tänderna är för uppätna av karies för att rädda.

.

Jag håller på att utbilda mig till tandsköterska och vi har läst att ungefär 70% av alla människor lider av någon form av tandvårdsrädsla. och detta är tandvårdsklinikerna mycket medvetna om. men jag kan rekommendera privat klinik om man te.x har svårt för miljön och vill få en bra relation till sin tandläkare/tandsköterskor så man slipper få sådan ångest att man inte tar tag i problemen i tid.

Jag lider inte av tandläkarfobi, men jag har inte råd att gå till tandläkaren så därför har jag slutat med socker o käkar mycket ost för att slippa få hål i tänderna. sedan spelar såklart ens saliv och andra faktorer stor roll också. tar man mediciner som ger muntorrhet så är det viktigt med salivstimulerande preparat. att vara noga med tandborstning, fluorskölj och tandtråd/plackers är ju a och o såklart. man kan i de flesta fall själv påverka hur karies sprider sig. den kan stanna av om man är noggrann med munhygienen så slipper man gå till tandläkaren lika ofta.

Inte jag dock! Tandläkaren och optikern är nog de enda "vårdpersoner" som jag inte är misstänksam mot dock. Förstår inte vad alla har emot dem, de är ju alltid jättetrevliga även om det finns en tendens att man får en fråga när munnen är full med tandläkarhand

Är inte heller tandläkarrädd (trots två porslintänder och 10 månaders smärta i käkar/tänder). Är inte så rädd överhuvudtaget när det gäller sånt egentligen. Föräldrarna är snälla och står för frisktandvård, så då får man suck it up och gå när man blir kallad, trots att jag har bra tandhälsa och det känns små-onödigt. Däremot är jag jäkligt skeptisk till alternativmedicinare :p

Däremot är jag jäkligt skeptisk till alternativmedicinare :p

Agreed! Min bror studerar kinesiologi, det är lite pinsamt...

Onddruid skrev:

Däremot är jag jäkligt skeptisk till alternativmedicinare :p

Agreed! Min bror studerar kinesiologi, det är lite pinsamt...

Vad gör en sådan egentligen?...

Jag känner mig mer som 150 än 30+.
Jag har alltid varit en "olyckskorp".har haft fler arm och benbrott än man har fingrar. Allehanda F diagnoser innan man hittade rätt. Fick astma, som under graviditet visade sig vara ett hjärtfel. Propp i ben, sen lunga. Två svåra graviditeter med efterföljande förlossningsdepressioner,operation av båda händerna, ledbesvär och nu i det senaste korrektion av hela hälen, kronisk hälsporre. Magkatarr.
Accepterat att följetongen kommer fortsätta.

Ajaj Barasandra.

Var tredje person med bipolär sjukdom har fibromyalgi.

Det är viktigt och får inte tas med lätthet att psykosomatisk smärta inte existerar utan den enda gången den finns är med schizofreni.

Jag har en mycket ovanlig diagnos som ger en genetisk defekt i bindväven. Nu har utredningen kommit så långt efter alla år utan hjälp, jag ska få utredning.

Som det ser ut är nu så är min bipolära en symptom av den, pga att hjärnan är ju bindväv.

Släpp inte den fysiska smärtan utan behandla den som den psykiska. Stå på er.

Bra att ha med sig är när det kommer till fysisk smärta är att då sker som mest diskriminering och att somatiska läkaren slår bort det som psykosomatisk.

Fallen skrev:
Som det ser ut är nu så är min bipolära en symptom av den, pga att hjärnan är ju bindväv.

Här hänger jag inte riktigt med, de huvudsakliga celler jag känner till i hjärnan är neuroner (nervceller) och gliaceller som astrocyter. Sedan finns det bindväv i hjärnhinnorna som omger hjärnan som skydd. Har jag förstått fel så förklara gärna.

Så bra att du äntligen får en utredning. En bekant har en sjukdom som sådär tre personer i hela landet har, det var inte lätt att bli tagen på allvar! Men det ordnade sig, och jag hoppas det ordnar sig för dig också.

fibromyalgi verkar vara väldigt luddigt.
Värk i kroppen, problem med magen och svårt att sova. Stämmer inte det in på en tredjedel av befolkningen?

Jag har problem med magen, brukar få ont i höfterna och ryggen var och varannan dag och min sömn har aldrig fungerat. Men det kan väl vara vad som helst eller allt möjligt på samma gång.

Jag kan bara uttala mig utifrån min egen erfarenhet. Hade diagnosticerad fibromyalgi i ett par år för rätt länge sedan. Det var en speciell upplevelse tyckte jag. Inte bara lite sömnsvårigheter utan sova 11-12 timmar och ändå vara så utmattad att jag somnade ståendes på jobbet. Kunde ha svårt att orka lyfta kniv och gaffel när jag skulle äta. När det var som värst och satte sig i höfterna hade jag väldigt svårt att gå, men nästa dag kunde det vara okej och det satt i armbågarna istället. (Inte som nu när jag har lite ont i ryggen men har det där mest varje dag.) Efter att ha kraftigt minskat på psykisk och fysisk stress gick det över, vilket jag är enormt tacksam för. Två fysioterapeuter (sjukgymnaster) har sagt till mig att det är lite ovanligt att det försvinner. Kanske hjälpte det till att jag fortfarande var rätt ung, jag vet inte.

Butterflychaos skrev:

Onddruid skrev:

Däremot är jag jäkligt skeptisk till alternativmedicinare :p

Agreed! Min bror studerar kinesiologi, det är lite pinsamt...

Vad gör en sådan egentligen?...

Ackupunktur, ackupressur, chi, "kinesisk medicin", dvs väldigt mycket kvacksalveri