Medicinrädd - Nu ska jag börja.

Hej på er!

Jag gick ju i stort sett in i en vägg och insåg senare att ni hade förflyttat er.
Nu får ni gärna slå mig på fingrarna om jag postar tråden helt åt skogen på fel ställe men jag är ganska uppe i varv.
38h utan sömn och varit till min nya läkare idag. Vi pratade om medicinering och att jag har insett att jag måste börja med det.
För som jag såg ut idag. Alltså, jag är seriöst helt förstörd. O_O''

Men vi pratade i alla fall väldigt länge om allt jag hade på hjärtat och att jag var medicinrädd. Hon förstod mig och jag ska nu alltså börja på Ketapinor, Lamotrogin och Valproat.
Suttit och läst om allt det här nu. Känns lite övermäktigt och tänkte om ni har några tankar kring den här kombinationen.
Allt är välkommet, jag behöver bara lite mänsklig input, inte så mycket texter från internet.
Litium ville jag inte börja med, dessutom så saknas det blodprov och sånt vilket jag skall iväg och fixa nästa vecka så de kan kolla alla värden.
Kan vara fel av mig att inte börja med Litium men jag är ju lite envis sådär.. Gärna dumt envis också.

Jag är fortfarande orolig. Men jag har fått en riktigt fin läkare nu och alla förflyttningar är nu över har jag blivit lovad.
5 olika vårdcentraler/sjukhus. Jag är ganska utmattad.

Ps. Det finns en typo på knappen för - Förhandsgrankning (Förhandsgranskning)

Några av oss har flyttat hit eller postar på båda forumen, det går bra vilket som, välkommen hit.

Tråkigt att du inte mår bra, men det var ju bra att du äntligen fått en läkare du kan känna lite förtroende för.

Ska du börja med alla medicinerna samtidigt? Ofta försöker man väl ta en i taget, men mår man tillräckligt dåligt kan man behöva ösa på med mer "ammunition" på en gång. (Ketipinor är ett annat namn för quetiapin = Seroquel för oss sverigeboende).

Det verkar vara många som tycker att lamotrigin är till hjälp. Jag åt den också rätt länge men blev kanske lite speedad, men det är nog inte så vanligt. Valproat har jag ätit i två år nu och den har hjälpt mig massor. Även om jag fortfarande har upp- och nedgångar så blir det inte så där katastrofalt att jag tappar kontrollen och måste bli inlagd.

Att ta mediciner kan kännas läskigt, det tror jag nog att väldigt många tycker, och oftast får man någon biverkning eller två. Men då gäller det att komma ihåg vilka "biverkningar" ens sjukdom har i ens liv. Jag tycker inte att det är så kul att jag blir darrig om händerna av litium, men om sjukdomen får härja utan mediciner skulle jag lätt kunna förstöra hela mitt liv och kanske t.o.m. snart dö, och i det perspektivet är lite darrighet något jag kan leva med. Ofta är det värst i början när kroppen ska vänja sig. Sedan ska du förstås säga till din läkare om något dyker upp som verkligen känns för jobbigt.

(Jag har inte sett det där med knappen eftersom jag har engelsk text på mina knappar, tack för påpekandet - jag ska säga till Onddruid som är vår teknikkung, men jag vet inte om det är något han kan fixa eller om det är inbyggt i forumets grundstruktur.)

chai skrev:Några av oss har flyttat hit eller postar på båda forumen, det går bra vilket som, välkommen hit.

Tråkigt att du inte mår bra, men det var ju bra att du äntligen fått en läkare du kan känna lite förtroende för.

Ska du börja med alla medicinerna samtidigt? Ofta försöker man väl ta en i taget, men mår man tillräckligt dåligt kan man behöva ösa på med mer "ammunition" på en gång. (Ketipinor är ett annat namn för quetiapin = Seroquel för oss sverigeboende).

Det verkar vara många som tycker att lamotrigin är till hjälp. Jag åt den också rätt länge men blev kanske lite speedad, men det är nog inte så vanligt. Valproat har jag ätit i två år nu och den har hjälpt mig massor. Även om jag fortfarande har upp- och nedgångar så blir det inte så där katastrofalt att jag tappar kontrollen och måste bli inlagd.

Att ta mediciner kan kännas läskigt, det tror jag nog att väldigt många tycker, och oftast får man någon biverkning eller två. Men då gäller det att komma ihåg vilka "biverkningar" ens sjukdom har i ens liv. Jag tycker inte att det är så kul att jag blir darrig om händerna av litium, men om sjukdomen får härja utan mediciner skulle jag lätt kunna förstöra hela mitt liv och kanske t.o.m. snart dö, och i det perspektivet är lite darrighet något jag kan leva med. Ofta är det värst i början när kroppen ska vänja sig. Sedan ska du förstås säga till din läkare om något dyker upp som verkligen känns för jobbigt.

(Jag har inte sett det där med knappen eftersom jag har engelsk text på mina knappar, tack för påpekandet - jag ska säga till Onddruid som är vår teknikkung, men jag vet inte om det är något han kan fixa eller om det är inbyggt i forumets grundstruktur.)

Tackar.
Lite obekväm hur det nya forumet är utformat men det är väl en vanesak antar jag.

Jag glömde såklart skriva in det.
Jag ska äta Ketapinor (Seroquel som du påpekade att det heter i Sverige) i två veckor sedan ska jag börja med Lamotrigin 25mg. Sedan öka efter 2 veckor till 50mg och sedan till 100mg efter ytterligare två veckor. Valproat vet jag inte ännu hur läkaren har bestämt, men det är för att hon vill att jag ska lämna blodprov så hon får kolla det och sedan skriva ut det åt mig.

Jo vi pratade väldigt mycket om just det här med medicineringen. Att det ska balanseras, och det kan vara lite av att dansa på ett knivblad. Men hon tänker liksom som mig. De ska vara till för att det ska hjälpa mig och så får man se över vilka biverkningar och om de är något man kan leva med eller inte.

Vad kul att du har hittat hit! Jag har testat att ta en ganska hög dos lamotrigin och jag måste säga att det är den snällaste medicinen jag har provat. Kanske kändes lite konstigt någon dag eller två varje gång jag trappade upp men knappt några biverkningar alls. När man läser om den så får man också lite intrycket att det är en medicin som antingen inte ger biverkningar eller så dör huden och trillar av, men det är extremt sällsynt och något man märker ganska fort om det händer.

chai skrev:jag ska säga till Onddruid som är vår teknikkung

Already on it!

EDIT: Översättningsmodulen pekar på en central fil som jag inte har åtkomst till, den ägs alltså av företaget som ligger bakom forumen så jag kan ändra så att den pekar på en egen fil men då måste jag översätta hela forumet till svenska för hand, vilket känns som ganska mycket jobb för att byta ut namnet på en knapp. Jag ska fortsätta se om jag kan hitta någon genväg men om det är jobbigt att det finns typoes så går det alltid för vanliga användare att byta till originalspråket engelska under profil --> inställningar, där har jag inte lagt märke till några typos.

Undrar om du testat någon av dom tidigare? Vad är motivationen för tre stämningsstabiliserande samtidigt? Vanligtvis slänger man inte in så många mediciner samtidigt eftersom det kan vara svårt att veta vad som gör vad. Om det varit jag hade jag nog velat komma upp i en bra dos med Ketipinor först innan tillägg av lamotrigin, eller börjat med lamotrigin om du nu är känslig/rädd för biverkningar.
Själv har jag bara haft de tre medicinerna var för sig. Valproat för mig var det som stabiliserade bäst (och snabbast). Seroquel hade olika effekt båda gångerna jag tog den (första gången var det OK när jag fick Seroquel, andra gången fick jag Ketipinor och reagerade pardoxikalt) och lamotrigin gjorde i princip inget alls ens i doser på 300 mg. Men jag reagerar konstigt på mediciner, så det är inte sannolikt att du får så konstiga/dåliga reaktioner som jag får. Är själv på runda två med litium och försöker hoppas att det går bättre den här gången tillsammans med Risperdal.

Pharoma skrev:Lite obekväm hur det nya forumet är utformat men det är väl en vanesak antar jag.

Om du har några ideer om utformning som skulle kunna vara bekvämare så är det fritt fram att föreslå!

Butterflychaos skrev:Undrar om du testat någon av dom tidigare? Vad är motivationen för tre stämningsstabiliserande samtidigt? Vanligtvis slänger man inte in så många mediciner samtidigt eftersom det kan vara svårt att veta vad som gör vad. Om det varit jag hade jag nog velat komma upp i en bra dos med Ketipinor först innan tillägg av lamotrigin, eller börjat med lamotrigin om du nu är känslig/rädd för biverkningar.
Själv har jag bara haft de tre medicinerna var för sig. Valproat för mig var det som stabiliserade bäst (och snabbast). Seroquel hade olika effekt båda gångerna jag tog den (första gången var det OK när jag fick Seroquel, andra gången fick jag Ketipinor och reagerade pardoxikalt) och lamotrigin gjorde i princip inget alls ens i doser på 300 mg. Men jag reagerar konstigt på mediciner, så det är inte sannolikt att du får så konstiga/dåliga reaktioner som jag får. Är själv på runda två med litium och försöker hoppas att det går bättre den här gången tillsammans med Risperdal.

Det är första gången som jag börjar med medicin. Och jag vet inte, det lät på henne som att det behövdes efter att ha kollat min journal.
Jag har liksom ingen aning om hur jag kommer reagera på någon medicin. Men jag kommer ha telefontid med läkaren varje vecka framöver så jag hinner nog se hur det börjar med Ketipinoren i alla fall.
Hon verkar ha någon plan för hur hon ska lägga upp allt, men jag sitter mest som en rookie och åker med

Hm, låter lite märkligt i mina öron. Jag hade tagit en medicin i taget och se först, det kanske räcker Ketipinor (man kan inte riktigt förvänta sig att det krävs tre mediciner om man inte ens haft en - det är svårt för någon att veta hur väl en enskild medicin fungerar på individnivå). Men man vet inte förrän man testat.

Jag förstår butterflychaos kritik av detta men samtidigt tänker jag också att det nog är en smaksak. Jag har haft en läkare som var jätteförsiktig med att sätta in mediciner och bara ville köra en åt gången och en annan som typ kastar allt hon kan komma på och se vad som fastnar typ. Båda approacherna kan vara strategiska tror jag. Jag vet inte vilket jag föredrar - att kanske riskera att det går väldigt lång tid innan något hjälper eller att kanske få en snabb symtomreduktion och sedan behöva mixtra under en lång period och riskera återfall eller ha mycket biverkningar. Pest eller kolera skulle jag säga åtminstone om man har väldigt mycket problem just för tillfället.

Menar inte att det är fel att ta flera mediciner samtidigt, men tycker man borde pröva en medicin i terapeutisk dos innan man lägger till en andra medicin. Men din läkare verkar ha en utsatt plan att gå efter i alla fall.

En liten update om det var någon som funderade:
Det är min fjärde dag på medicinen. Jag undrar om jag har lite tolerans eller något. Är inte just Ketipinor en underklass till bensodiazipiner? För det har jag ju ätit genom opamox (typ sobril) innan. Och ska jag ta Opamox mot ångest så får jag ta massor med tabletter för att det ska funka? Jag blir i alla fall snabbt trött av Ketipinoren och jag har blivit beordrad att ta den före jag lägger mig (25mg). Sover gott 2-3 timmar sedan vaknar jag och måste lyssna på musik för att lyckas somna igen. Annars så känns det bra liksom. Jag gruvar mig mest för lamotriginen...

Seroquel är ett neuroleptika, inte en benzodiazepin. 25 mg är dock en väldigt liten dos. Den bör fortsätta fungera som sömnmedicin dock, och om den skulle tappa effekt så kan du lätt äka dosen till 100-150 mg efter hand. För stämningsstabiliserande syften kan Seroquel ökas till över 600mg egentligen.

Quetiapin är en dibenzothiazepin, det refererar till den kemiska strukturen - inte till att den skulle vara lik benzodiazepiner i effekt. Den lugnande effekten är nog främst på grund av verkan på histamin och kanske på serotoninsystemet, för att jämföra med kortverkande preparat så verkar atarax och theralen på histaminsystemet.

Om du är okänslig för en medicin så kan du dock vara okänslig mot flera men då är det nog inte i det här fallet en fråga om tolerans utan om andra saker som hur snabbt din kropp kan göra sig av med ämnet eller hur mycket av det som tas upp

Jaha, ja man lär sig något nytt varje dag. Nu bet den inte alls på mig. Varit vaken sedan ett bra tag.. Funderar på att ta 50mg istället imorgon. Ingen aning. Känns inte så mycket förutom att jag blir vrålhungrig :c

Det jämnade ut sig rätt bra med ketipinoren och jag har nu börjat äta 50mg av ketipinor och för två dagar sedan började jag med Lamotrigin 25mg och jag måste säga att det första jag verkligen hatar är smaken. Vafan ska den medicinen vara smaksatt för? *ryser* äckligt är det i alla fall. Men så till effekterna jag känner. Trött, svag, skakar, illamående och gråtfärdig hela tiden. För att inte tala om huvudvärken. Jag hoppas verkligen att det här går över snabbt för om två veckor ska dosen höjas till 50mg och jag drar mig för att uppleva samma effekter igen

Började detta med lamotriginen eller innan? 25 mg är ju en väldigt låg dos, när jag trappade upp så märkte jag bara av lite lätt yrsel i en - max två dagar varje gång jag trappade upp, men inte alls så som du beskriver. Om det blir värre när du trappar upp så kanske det inte är värt det, men överväg om det kan vara något annat än lamotriginen som gör att du mår så, den är i regel ganska väl tolererad. Men du ska inte behöva ha det så!

Pharoma skrev:Det jämnade ut sig rätt bra med ketipinoren och jag har nu börjat äta 50mg av ketipinor och för två dagar sedan började jag med Lamotrigin 25mg och jag måste säga att det första jag verkligen hatar är smaken. Vafan ska den medicinen vara smaksatt för? *ryser* äckligt är det i alla fall. Men så till effekterna jag känner. Trött, svag, skakar, illamående och gråtfärdig hela tiden. För att inte tala om huvudvärken. Jag hoppas verkligen att det här går över snabbt för om två veckor ska dosen höjas till 50mg och jag drar mig för att uppleva samma effekter igen

Jag måste säga att jag hört ganska skilda historier om hur folk upplevt att börja med lamotrigin. En del märker inget, jag kände ganska mycket som du. Speciellt tydligt var det med huvudvärken eftersom jag faktiskt sällan har huvudvärk annars. Men det lugnade ner sig efter några dagar. Sedan kom det kortvarigt igen vid de första höjningarna, och blev bra när jag kom upp närmare "normaldos" någonstans (är ofta 200 mg, men kan vara individuellt, en del personer behöver mindre).

När det gäller smaken misstänker jag att det är för att tabletterna inte är "blanka" (dragerade tror jag det heter egentligen) utan sträva så man verkligen känner smaken och känslan av att de nästan fastnar i halsen. Men det där har väl att göra med hur tabletterna måste smälta i magen för att tas upp på bästa sätt, det varierar mellan mediciner.

Tillägg: jag har börjat med lamotrigin (med upptrappning från 25 mg) vid två olika tillfällen och det var precis samma upplevelse av yrsel, svaghet och huvudvärk som gick över.

Onddruid skrev:Började detta med lamotriginen eller innan? 25 mg är ju en väldigt låg dos, när jag trappade upp så märkte jag bara av lite lätt yrsel i en - max två dagar varje gång jag trappade upp, men inte alls så som du beskriver. Om det blir värre när du trappar upp så kanske det inte är värt det, men överväg om det kan vara något annat än lamotriginen som gör att du mår så, den är i regel ganska väl tolererad. Men du ska inte behöva ha det så!

Jo det började direkt när jag tog första dosen på 25mg som jag nu ska ligga på i 2 veckor. Jag har märkt att magen kaosar totalt också. Hemskt är det. Vågar knappt äta något. Det bubblar något fruktansvärt, lär väl besöka den vita stolen snart Och fy så jag svettas alltså.. Det är som om jag springer på löpband trots att jag sitter still och tar det lugnt. Det känns faktiskt som om jag helt plötsligt fick feber och jobbigt i magen. Men jag tog tempen på mig själv och där är ingenting som oroar mig, såg helt normalt ut.

Jag har allt som oftast alltid varit känslig mot det som jag stoppar i mig, medicin eller mat spelar ingen roll. Men det här tar nog priset.

Hur är det med känslighet för olika sockerarter? Typ laktos, galaktos osv? Det är väldigt vanligt att sådana finns med som "packetering" i olika tabletter.

Onddruid skrev:Hur är det med känslighet för olika sockerarter? Typ laktos, galaktos osv? Det är väldigt vanligt att sådana finns med som "packetering" i olika tabletter.

Jag har en viss laktosintolerans, inte så farligt. Kan dricka vanlig mjölk men jag måste se till att det inte blir för mycket.

Jadu :S hoppas verkligen att du vänjer dig och att det blir bättre, just nu kan jag inte komma på så mycket mer tips :/

Pharoma skrev:Det jämnade ut sig rätt bra med ketipinoren och jag har nu börjat äta 50mg av ketipinor och för två dagar sedan började jag med Lamotrigin 25mg och jag måste säga att det första jag verkligen hatar är smaken. Vafan ska den medicinen vara smaksatt för? *ryser* äckligt är det i alla fall. Men så till effekterna jag känner. Trött, svag, skakar, illamående och gråtfärdig hela tiden. För att inte tala om huvudvärken. Jag hoppas verkligen att det här går över snabbt för om två veckor ska dosen höjas till 50mg och jag drar mig för att uppleva samma effekter igen

Så jobbigt att du har det så. Prata med din läkare, kanske kan de överväga att trappa upp saktare eller hjälpa till med något. Jag känner inte igen vad du beskriver, märkte egentligen ingenting.

Beträffande smaken: är det de där tabletterna med svartvinbärsmak? Jätteäckligt. Det är lösliga tabletter, som man kan lösa i vatten och sedan dricka. Det finns också tabletter som inte smakar någonting, som man kan svälja hela. Mycket bättre tyckte jag. Be om det på apoteket nästa gång.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] Jo, det är tabletterna med svartvinbärssmak. Hemskt är det. Ska kolla med apotekspersonalen nästa gång men blåbärssoppa gick faktiskt bra att svälja med, då märktes inte tabletten av alls. Så jag har ju hittat mitt knep för att klara av att ta medicinen utan ångest för hur det smakar.

Idag så känner jag inte av så mycket av något utav det jag beskrivit tidigare. Jag är lite uppblåst och orolig i magen typ men det är ingenting övermäktigt. Uppblåst blir jag av ketipinoren. Men det är lite kul, för innan jag började med lamotriginen så var jag ju hungrig konstant. Nu däremot så känner jag ingen hunger alls :/

Var till psykologen igår, det var skönt men jag var trött när jag kom hem. Hon skulle prata med min läkare och ringa mig nästa vecka och tala om vad hon tycker, om jag ska trappa upp lite saktare eller så. Så glad att jag har fått en sån fin läkare och psykolog. Skönt att få andas ut på ett plan i alla fall. Nu måste jag bara orka kämpa med motsvarande försäkringskassa då min överklagan blev nekad också.

Vad bra att det har lugnat sig lite nu då! Och tur att du gillar läkare och psykolog, det hjälper ju verkligen när man känner att man kan lita på dem! Lycka till med försäkringskassan!