Hör du en röst i huvudet när du läser?

Många hör röster när de läser men det är ändå många som inte gör det och det verkar som att vi mest antar att det vi upplever själva är normalt.

Vilhauer's study hints at an answer because she found that many people assumed that their inner experiences when reading were shared by everyone. This worked both ways, so some of the people who had an inner reading voice were convinced of its normality: "We all hear our voices in our heads at times – even those of others we know – especially while reading," said one Yahoo contributor. Yet others who claimed to have no inner voice felt they were the normal ones. For example, in response to a question posted on the site about whether anyone else hears an inner voice while reading, one responder said "Nooo. You should get that checked out" and another wrote, in capitals: "NO, I'M NOT A FREAK".

Vilhauer speculates that perhaps psychologists have failed to study this question because they've simply assumed, like many of the Yahoo contributors, that there's no variability in this and everyone has the same reading experience as they do.

http://digest.bps.org.uk/2016/02/you-hear-voice-in-your-head-when-youre.html

#artikel #röster #psykologi

Haha, det känns som om jag växlar - när jag läser något snabbt och översiktligt så upplever jag ingen vokalisering, men när jag är noggrann och verkligen försöker ta in något så växlar jag till "ljudning" som när man gick i småskolan, fast inne i huvudet då, och inte speciellt högljutt.

Jag kommer ihåg när jag var liten och det var någon sorts undersökning på mellanstadiet i läskunnighet, jag har alltid haft en rätt hög läshastighet men jag kommer ihåg att jag fick en fråga av läraren som undersökte mig ifall jag hörde det jag läste och hon tyckte det var jättekonstigt att jag sa nej. Jag kan ljuda det jag läser men gör det oftast inte för det går så långsamt - det är ju som att läsa ljudbok. Jag funderar lite på om det kanske är den här skillnaden också som gör att jag har så lite ljudhallucinationer också. När vi pratar om psykos så känns det som att det är samma reaktion när jag säger att jag inte egentligen hör röster.

Onddruid skrev:Jag kommer ihåg när jag var liten och det var någon sorts undersökning på mellanstadiet i läskunnighet, jag har alltid haft en rätt hög läshastighet men jag kommer ihåg att jag fick en fråga av läraren som undersökte mig ifall jag hörde det jag läste och hon tyckte det var jättekonstigt att jag sa nej. Jag kan ljuda det jag läser men gör det oftast inte för det går så långsamt - det är ju som att läsa ljudbok. Jag funderar lite på om det kanske är den här skillnaden också som gör att jag har så lite ljudhallucinationer också. När vi pratar om psykos så känns det som att det är samma reaktion när jag säger att jag inte egentligen hör röster.

Det var ju ett spännande potentiellt samband. Kanske har man mer eller mindre tendens att trigga hörselcentra.

När jag "ljudar" är det långt ifrån som att verkligen höra en röst, inte ens min egen, utan något rätt abstrakt. Och när jag läser snabbt - vilket jag också kunnnat göra från unga år - är det mer som att suga åt sig texten, med synen möjligtvis. Har aldrig tänkt på det...

chai skrev:Haha, det känns som om jag växlar - när jag läser något snabbt och översiktligt så upplever jag ingen vokalisering, men när jag är noggrann och verkligen försöker ta in något så växlar jag till "ljudning" som när man gick i småskolan, fast inne i huvudet då, och inte speciellt högljutt.

Samma här - förutom om texten är skriven i dialekt då kan jag inte låta bli än att säga det för mig själv i huvudet.

Om jag lyssnat på en ljudbok med en väldigt karakteristisk röst som ex när Babben Larsson läste Damernas detektivbyrå eller Robert Gustafsson läser Draktränaren då "hör" tänker jag på deras röster när jag läser.
Jag undrar förresten om att tänka en dialog i huvudet - det kan väl inte vara samma sak som att HÖRA röster?
Sen undrar jag också om att höra röster kan liknas vid tinnitus, ett ljud som uppstår i hjärnan av någon sorts retning?

Berguv skrev:
Jag undrar förresten om att tänka en dialog i huvudet - det kan väl inte vara samma sak som att HÖRA  röster?
Sen undrar jag också om att höra röster kan liknas vid tinnitus, ett ljud som uppstår i hjärnan av någon sorts retning?

Ja jag tycker också den frågan är svår. Jag har mycket dialoger i mitt huvud men flera olika deltagare som jag inte alltid känner är jag. Det finns en som är mer taskig och negativ och en annan som är mer terapeutisk och neutral till exempel. Men jag vet ju att rösterna kommer inifrån mig så jag kallar dem inte röster utan "autonoma jagfragment". Psykologen och läkaren har inte riktigt bestämt sig för vad de vill se dem som men något som har kommit upp är om detta är någon dissociativ sak.

NÄR jag har hörselhallucinationer Berguv, så är det mer som ett brus med enstaka ord som dyker upp, ungefär som när man hör någon ropa ens namn trots att det inte är någon där. Det kan bli ganska högljutt men det är alltid diffust när jag känner att källan är utifrån och jag är osäker på om jag verkligen hör något eller inte.

Jag tror dock att förklaringen just nu till varför folk hör röster är inte på grund av något externt stimuli, utom att stress och negativa upplevelse i regel bäddar för psykos, utan att det som händer är att förmågan att veta om ett stimuli kommer inifrån eller utifrån sätts ur spel. Då kan tankar uppfattas som stimuli utifrån. Varför detta händer är man inte helt säker på dock.