Debatt: skulle psykiatrin vara bättre om den blev mer "mänsklig"?

These days psychiatry gets a bit of a bad rap — as psychiatrists we are relegated to the roll of pill pushers.

I know a lot of us do work that way, with a quickie conversation and then out comes the prescription pads, this role is often dictated by the insurance industry.

I would like to try and put a more human face to psychiatry and change our role from drug pushers to actual health care providers.

To me humanizing psychiatry includes recognizing that anything that happens to us since we came into this world leaves a mark.

Our responses can be adaptive, maladaptive or just survivalist...

http://www.huffingtonpost.com/eva-altobelli-md/reevaluating-psychiatry_b_9499504.html

#blogg #samhälle #psykiatri

Jag tycker inte det är direkt kontroversiellt att ta hänsyn till en persons tidigare livsöde. Bara inte pendeln svänger över helt till den andra sidan och man negligerar sådant som ärftlighet och aldrig använder läkemedel, utan ser till att situationen kan ha flera sidor som antagligen samverkar.

En av de stora stötestenarna är väl att läkarna i det svenska systemet ofta är så jäktade att de inte kan sitta ner i en timme eller två och lyssna på ens livs historia.

Med tanke på hur många som dör av självmord så är det bisarrt att det fortfarande ges så dålig tid till patienterna. de flesta får ju inte ens psykologhjälp eller kontaktperson, många är avskärmade från omvärlden pga många års sjukskrivning mm. om de hade tid till att lyssna på patienterna och lite mänsklig kontakt så tror jag fler patienter hade mått bättre. hur mänskligt är det att behandla patienter som objekt?? jag själv mådde mycket sämre mentalt sett när jag hamnade i psykiatrins vård. efter att ha lämnat de mer eller mindre så mår jag bättre...

Det som är och måste göras är få psykiatrin tillgänglig igen, utifrån "brukarna", de som vänder sig till psykiatrin.

Terapi fler former och här ska inte det sägas "du har redan haft terapi", utan hamnar personen i livskris och då utifrån perspektiv så ska personen få stöd genom samtal. Då kan även psykolog följa personen på vilket intensivt sätt som behövs just då.

Jag bytte läkare igår. Min nya hade bett om att få en dubbeltid för vårt första besök. Hon sa att hon hade läst min journal men sa att det är viktigare att jag får berätta, för det som står journalen är någon annans ord över det som mitt liv. Faktiskt första gången jag har mött en psykiatriker som tänker så.

Detta går i linje med de erfarenheter jag har i gårdagens upplevelse, har man en stabil kontakt med psykiatrin där man upplever att den är tillgänglig utifrån mig och det behov jag har så i längden påverkar detta mer positivt för att man blir mer stabil.

Ja, mer human psykiatri men först måste hela samhället göra slut med psykiatrins historia och försöka förändra maktförhållanden. För det sitter så mycket i väggarna på ett omedvetet sätt. Mycket av allt detta återfinns i samhället. Tänk på detta att man idag inte kan vara ärligt när man talar med tex FK. Det går inte att säga att jag vill ta livet av mig, när man pratar om hur man mår. För detta tas oftast som hot. Så det blir jag kan inte berätta hur jag mår... Skulle man säga det till någon som inte är insatt inom psykiatrin, så är det så ovanligt hur personerna omkring reagerar. Ja, vet att det finns stolpskott lite överallt, de som mer inte ens lyssnar och nästa uppmuntrar.

Tror att vi måste gå från att psykiatriker har maktpositionen från att den vet vad som är det störda och personen som är störd inte själv kan avgöra vad som är det som avviker i deras sinne som inte är normalt, då avviker från det psykiskt normala och då har makten att bota. Bota med mediciner. Ett maktförhållanden som finns i väggarna och ingen direkt vågar ifrågasätta. Här har det blivit något mer skevt med hur resurserna används. De som mottagningarna kan tjäna vinstpengar på är först och främst det läggs pengar på och de andra som de inte tjänar på får komma lite vid sidan av.