utredning bipolär sjukdom

Hej är ny här på forumet, jag inväntar just nu utredning för bipolär sjukdom och undrar om det finns någon som skulle vilja dela med sig lite kring hur en utredning går till och hur lång tid den kan ta? är så otroligt nervös inför detta då jag har ganska dåliga erfarenheter av psykiatrin.

Hej och välkommen!

En utredning kan se ut på lite olika sätt men generellt kan man säga att det börjar med en screening - det brukar vara att du får svara på lite frågor på ett papper kanske tillsammans med din läkare eller psykolog/terapeut.

Frågorna brukar ofta försöka utreda om du har eller har haft tecken på mani eller hypomani som är förhöjda stämningslägen.

Sen borde du få träffa en läkare som vill ställa en massa frågor om hur din bakgrund ser ut. Du får berätta om när du först blev sjuk och hur ditt mående sett ut under uppväxt och historia. Läkaren borde vara någon form av specialistläkare inom psykiatri - en psykiater.

Om du har närstående så kanske de får komma på ett möte och svara på lite frågor.

Hur lång tid det kan ta är olika från gång till gång och beror ofta på hur långa väntetider det är när det gäller att få samtal med läkare, hur tydliga symtom du har haft och hur detaljerad din historia är när du berättar den.

Vissa läkare kanske vill se dig i ett sjukdomstillstånd också för att känna sig tillräckligt säkra för att ställa en diagnos.

Att ställa diagnosen bipolär sjukdom kan därför ta mellan några månader till flera år.

Om du vill att det ska gå så fort som möjligt är det viktigt att du är förberedd när du träffar läkare.

Överväg att föra en stämningsdagbok till exempel och om du är en sån som för dagbok så kan du ju gå tillbaka och försöka plocka ut hur du har känt dig och vad du har gjort i olika perioder i ditt liv.

Gör en lista över alla "symptom" du kan komma på så att du är säker på att du kan framföra allt till läkaren - din berättelse är den viktigaste grunden för diagnosen så se till att ta tid och tänk igenom vad du vill säga och var noggrann så borde det nog gå bra.

Hej rebbek, välkommen!

När det gäller utredningar så måste jag säga att jag har hört väldigt olika historier om detta. Jag gissar att det dels beror på var man bor, dels hur länge man redan funnits inom det psykiatriska systemet och hur mycket information de redan har.

Ibland får man fylla i formulär och blir grundligt utfrågad av en läkare efter ett visst mönster. Ibland är det mer löst i kanterna. Det kan vara en svår diagnos att ställa, men också en mycket lätt diagnos. Det är en sjukdom med många ansikten, skulle man kunna säga. Det händer att man sätter en preliminär diagnos och testar någon lämplig medicin för att se om det verkar hjälpa (så var det för mig).

Om du inte redan använder det så skulle jag vilja tipsa om att använda en stämningsdagbok, jättebra att ha med sig vid besök till läkare/psykolog (länkar:
[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] )

Hoppas det går bra för dig!

Tack för svar! Nu känns det hela lite bättre, låter ju inte så farligt :-)

Det där med stämningsdagbok har jag tidigare fått tips om men har varit lite dålig på att hålla fast vid det om jag skall vara ärlig, men tack för bra länkar skall absolut kika på dem:-)
Det mönster som jag hittills har kunnat se är att mina perioder av depression och det förhöjda stämningsläget ofta avlöser varandra sen har jag perioder däremellan som känns relativt "normala". Vet inte riktigt hur vanligt det är? som jag har förstått det så kan det se väldigt olika ut, jag har precis börjat lära mig mer om bipolär sjukdom så är inte speciellt kunnig, men detta mönster har jag i alla fall hittills kunnat urskilja, förutom en period när läkaren satte mig på antidepressiv medicin vilket ledde till att jag spårade ut totalt! Detta har gjort mig ganska rädd för att prova nya mediciner, tyvärr.

Hoppas i alla fall att den här utredningen skall kunna göra att jag hittar fram till rätt hjälp för som situationen ser ut nu så är den ganska ohållbar, men det gäller att hålla hoppet uppe:-)!

rebbek skrev:
Det mönster som jag hittills har kunnat se är att mina perioder av depression och det förhöjda stämningsläget ofta avlöser varandra sen har jag perioder däremellan som känns relativt "normala". Vet inte riktigt hur vanligt det är? som jag har förstått det så kan det se väldigt olika ut, jag har precis börjat lära mig mer om bipolär sjukdom så är inte speciellt kunnig, men detta mönster har jag i alla fall hittills kunnat urskilja,

Detta är snarast ett klassiskt mönster, även om det kan variera stort mellan individer hur länge de olika perioderna varar. Vissa har heller knappt några normala perioder (brukar på läkarspråk kallas "eutyma" fast vi vanliga säger väl oftast "normala") medan andra kan vara symptomfria i åratal mellan skoven. Det är som sagt stor spridning.

rebbek skrev: förutom en period när läkaren satte mig på antidepressiv medicin vilket ledde till att jag spårade ut totalt! Detta har gjort mig ganska rädd för att prova nya mediciner, tyvärr.

Jo, det är läskigt när det slår fel, men om du nu blir utredd ökar chanserna rejält för att du får medicin som inte har den typen av konsekvenser. Söker man hjälp när man är deprimerad är det lätt hänt i början att man får antidepressiv medicin som man kanske inte tål som bipolär, men ju mer de lyckas ringa in dina problem desto bättre möjligheter att hjälpa dig.

rebbek skrev:Hoppas i alla fall att den här utredningen skall kunna göra att jag hittar fram till rätt hjälp för som situationen ser ut nu så är den ganska ohållbar, men det gäller att hålla hoppet uppe:-)!

Det är inte alltid en motorväg till ljuset, men så länge det rör sig i rätt riktning finns det all anledning att hoppas!

rebbek skrev:Tack för svar! Nu känns det hela lite bättre, låter ju inte så farligt :-)

Det där med stämningsdagbok har jag tidigare fått tips om men har varit lite dålig på att hålla fast vid det om jag skall vara ärlig, men tack för bra länkar skall absolut kika på dem:-)
Det mönster som jag hittills har kunnat se är att mina perioder av depression och det förhöjda stämningsläget ofta avlöser varandra sen har jag perioder däremellan som känns relativt "normala". Vet inte riktigt hur vanligt det är? som jag har förstått det så kan det se väldigt olika ut, jag har precis börjat lära mig mer om bipolär sjukdom så är inte speciellt kunnig, men detta mönster har jag i alla fall hittills kunnat urskilja, förutom en period när läkaren satte mig på antidepressiv medicin vilket ledde till att jag spårade ut totalt! Detta har gjort mig ganska rädd för att prova nya mediciner, tyvärr.

Hoppas i alla fall att den här utredningen skall kunna göra att jag hittar fram till rätt hjälp för som situationen ser ut nu så är den ganska ohållbar, men det gäller att hålla hoppet uppe:-)!

Nejdå, det är bra att något händer ju!

De bästa stämningsdagboksapparna påminner en dagligen om att man ska notera hur man känner sig, min påminner även om att ta medicin så det är dubbelt upp bra

Det mönster som du beskriver låter ju som det klassiska bipolära mönstret, det "normala" är att svänga mindre än fyra gånger om året och vara "normal" mellan, ifall man svänger mer klassas det som "rapid cycling". Sen är det precis som du säger väldigt individuellt och samma person kan börja svänga mer och mindre.

Även din erfarenhet med medicin är typisk för bipolära - många blir upptäckta för att antidepressiva sätter igång maniska eller blandepisoder (en episod med inslag av både depression och mani, ofta med mycket ångest).

Jag förstår att det kan kännas obehagligt. I början av min behandling fick jag sertralin och slog över i en hypomani i några månader - som tur är så får jag ganska sköna euforiska hypomanier så det var inte så farligt men i slutändan kraschade jag väldigt hårt och fick depressiv psykos vilket inte var så roligt.

Om de ens misstänker bipolär sjukdom så bör läkarna vara mer försiktiga med antidepressiva, du borde inte få ett nytt recept på dem om du inte samtidigt tar något stämningsstabiliserande. Stämningsstabiliserande är ofta väldigt bra på att hindra mani men de har alla sina egna biverkningar - dock borde du inte behöva oroa dig för något liknande, det är mest antidepressiva som är ett farligt område för oss med bipolär sjukdom, stämningsstabiliserande har mer risker att göra att du känner dig trött och kanske likgiltig men inte så att du flippar ur.

Det låter som att du har en bra inställning iaf, lycka till!

Jag fick egentligen min diagnos (typ 2) för två år sen efter att jag gått regelbundet till psykiater, men accepterade varken den eller medicinering förrän överläkaren ringde och berättade att de var 99% säkra på detta och gav mig en utförlig förklaring på hur de kommit fram till det. Själva utredningen bestod egentligen bara av observationer från mina besök där, ihop med att jag har en förälder med typ 1 och ett antal kusiner med typ 2.