Debatt: Svårast sjuka offras

Inför omorganisationen rådde det stora meningsskiljaktigheter bland de ansvariga. Chefer fick sluta och nya tillkom. Länge kändes det som att det inte skulle bli någon omorganisation.
För oss som arbetade på de olika enheterna tuffade den psykiatriska vardagen på. Ibland fick vi något mejl eller dokument om hur den nya psykiatrin skulle vara utformad.
Ett dokument kallades för ”SLSO-psykiatrins oktoberrevolution”.
I detta dokument kunde man läsa om en personcentrerad vård inom psykiatrin. Man använde sig av metaforen att psykiatrin skulle vara som ett NK, tillgängligt för alla med hög servicenivå och hög kvalitet. Jag citerar:
”Vid ingången finns en informationsdisk där man kan få en karta över var man hittar det man letar efter bland ett rikt utbud av specialiserade tjänster, boutiquer med olika kollektioner. Den som vill kan själv botanisera och välja det man behöver. Den som behöver kan ta hjälp av en ”personal shopper” som kan följa med”.

Psykiatrin Södra är numera organiserad så att patienterna fördelas på olika specialiserade mottagningar utifrån sina diagnoser. Det är ”diagnoskiosken” det vill säga Jour-bedömnings och konsultations-enheten som gör fördelningsarbetet. Den sociala verkligheten människor befinner sig i är inte längre något psykiatrin ska behöva bry sig om. Psykiatriska sjukdomar ska behandlas med riktad behandling utifrån nationella vårdprogram.
Och det är väl bra. Ibland.
Men vad händer med alla de patienter som inte går att bota och de som av olika skäl inte har förmåga eller ork att gå i en riktad behandling? Och vad gör man med de patienter som har flera olika diagnoser?