Associationen mellan bipolär sjukdom och OCD

Nu hittar jag inte artikeln längre men läste för ett tag sedan en intressant sådan om just kopplingen mellan OCD och bipolär sjukdom. Där underströk de att tvånstankar, handlingar och besatthet hos bipolära oftast är mer episodiska så att de inte kvalar in för en äkta OCD men att dragen både uppåt och neråt gjorde att en patient med bipolär sjukdom i ett skov kunde presentera som om de hade OCD. Jag råkade själv ut för det när jag sökte eftersom jag hade en väldigt jobbig blandepisod där jag hade mycket tvång och oönskade tankar och ångest. Det är de dåliga delarna, men det finns ju de tillfällena när jag får hypoman hyperfokus också och får för mig att jag bara måste göra en sak. Jag bara måste flytta, allt skulle bli så mycket bättre om jag flyttade eller om jag köpte det där dyra tältet eller om jag lärde mig programmera. Det finns ju en obsessive sida i både hypomani och depression. När man är deprimerad kanske man ältar depressionen ständigt så att depressionen eller sjukdomen själv blir en besatthet. (även här är jag i allra högsta grad skyldig)

Har ni några erfarenheter eller tankar om det här?

Om någon skulle fråga mig "Har du OCD?" så skulle jag närmast skratta för jag tvättar minsann inte händerna hundra gånger eller kollar plattorna. Det är först på senare tid jag har förstått att jag har drag åt det hållet, fast just som du skriver enbart episodiskt. När jag är ordentligt deprimerad eller blandad kommer sifferfixering och magiskt tänkande. Då gör jag sällan någon rent fysisk ritual utan det handlar mest om att försöka stoppa tankarna (inte effektivt). Är jag hypoman fastnar jag lätt för saker som kan vara rent patetiska, som att jag ska hitta en kudde i rätt färg (jag som inte ens är intresserad av heminredning) och springer runt hela stan och dammsuger nätet i jakt.

Mitt självskadebeteende (det är nästan borta nu) har också haft en viss tvångsmässighet. Det har inte varit så att oj, nu fick jag ångest och oj, då går jag genast och skadar mig, utan idén dyker upp som en fixering som det kunnat ta flera veckor - ett par månader innan jag genomfört i praktiken.

Det var intressant att det kanske finns ett inte helt ovanligt samband mellan beteendena.

Känner igen det som Chai säger, särskilt om självskadebeteendet som tvång. Fast annars saknar jag mycket av OCD-kriterierna känner jag det som. Men jag kan tänka mig att det inte är superovanligt med någon slags överlappning i symptom.

Senast jag var hos terapeuten pratade vi om att jag har ett visst kontrollbeteende. Det är inget tvång, men ändå svårt att låta bli. Det handlar om svårighet att släppa jobbet när jag ska pausa och vara ledig. Att låta jobbmailen vara fast jag ser att det kommit in nya mail. Att inte kunna ha kontroll på mina dagliga jobbuppgifter för att det kommer saker i vägen hela tiden, problem dyker upp, kollegor som vill ha hjälp, spontana möten. Jag tycker det är jättejobbigt när jag inte hinner med det som jag föresatt mig göra en viss dag - och det hinner jag aldrig eftersom jag också är tidsoptimist. Ligger alltid en dag efter, men jobbar mer effektivt, snabbare och längre tid för att hela tiden ligga i fas med min planering. Så jag jobbar några timmar för mycket. Har ofta känslan att jag går och går och aldrig kommer till dörren. Blir så gott som alt hypo på jobbet för att jag driver mig dit. Men det är stimulerande också. Jag slarvar och rör till det också när jag forcerar mig. Jag känner jag måste svara på allt som kommer direkt, handlar mer på impuls än eftertanke. Så kontrollen jag eftersträvar blir ju lidande ändå. Skriver listor och lappar på allt jag har att komma ihåg, alla tankar jag får. Många bollar jag håller i luften.
Har "söndagsångest" flera dagar i förväg för att jag undrar vilka problem som kommer dyka upp nästa jobbdag och om jag ska komma ihåg/har kommit ihåg att packa allt jag måste ha med mig. Har svårt att stå på mig mot andra särskilt när det kommer kritik.
Oroar mig framförallt om min jobbtid kommer räcka till för mina uppgifter - det gör den inte, inte för kollegorna heller.
Skriver upp alla timmar jag gör, fast borde kanske låta bli eftersom jag tänker för mycket på det. Å andra sidan kanske det ändå är en broms.
Inte konstigt att jag inte jobba fullt. Undrar ändå om jag borde gå upp i tid. Jag får ju gjort det jag ska, ibland bättre än kollegorna. Hemma orkar jag ofta inte göra något eller så gör jag något meningslöst bara för att fördriva tiden. Undrar om jag behöver mer att göra, fast jag också vet att jag behöver ingenting.

Jag hakar också upp mig på saker jag vill köpa precis som ni beskriver. Men inga ritualer.

Däremot präglades min uppväxt av min systers OCD med renlighet. Hon var som en polis på mig hela tiden och allt hennes tvättande tog massor av tid och energi.

Ett av mina  barn 7 år har tendenser till tvång tycker jag, han fastnar ibland i att kläderna inte sitter perfekt och låser sig och tänker lite för mycket på renlighet. Han har också lite tics. Jag undrar om det finns något jag bör tänka på så det inte utvecklar sig till problem som med syrran.