Diskussion om hur vi skulle kunna göra f-kassan bättre

Så ni vet ju att jag har haft det "lite struligt" med f-kassan liksom i princip nästan alla här kan jag tänka mig. Så häromdagen trillade det ner en Sifo undersökning i min brevlåda om kvaliteten på försäkringskassan och mina ögon drogs till några rader där man ombads ange ideer om vad man tycker skulle kunna bli bättre och hur.

Så jag började skriva och insåg snart att jag kommer behöva bifoga ett dokument när jag skickar in den, men samtidigt så vet jag ju att sannolikheten att något händer på grund av detta är väldigt liten så jag skulle vilja dela med mig av texten här så att alla kan få ge sina synpunkter och ifall det går kanske vi kan enas om en konstruktiv kritik av försäkringskassan som kanske skulle kunna bli någon form av öppet brev eller åtminstone en kortfattad bas för kritik mot f-kassan.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Bra initiativ!

Läste den nu och ser att jag gjort en massa konstiga formuleringar och det är väldigt mycket retorik men ändå... tror den sammanfattar vad jag tror fkassan behöver höra.

Det kanske inte blir någon omedelbar förändring, men varje röst som hörs måste ändå vara bättre än ingen!

Lång historia från chai: Jag har haft oväntat lite krångel med fk (eller snarare väldigt liten kontakt). När jag fick sjukersättningen beviljad på första försöket sa min dåvarande läkare "oj, de måste gilla mig! " Visst, han hade skrivit ett grundligt intyg, men man har ju hört om andra som har haft noggranna intyg och ändå blivit nekade.

Jag fick ersättningen beviljad strax efter att man gjort om systemet. I samband med det talades det med stora bokstäver om att nu skulle man börja ompröva sjukersättning vart tredje år, så jag var inställd på det. Hörde om hur en del personer blev utfrågade på den nivån som du beskriver det: "Har du hund? Kan du gå ut med den själv? " Nu har jag varken hund eller politiska uppdrag, men själva tanken var obehaglig, att inte veta hur något skulle kunna tolkas, var de anser att gränserna går.

Nåväl, tiden gick och jag hörde inte ett knyst. Det var ändå nervöst att inte kunna förutspå vad som var på gång. Ringa och fråga vågade jag inte. Så häromdagen kom ett brev, sju år senare, där det kortfattat stod att mitt fall hade omprövats och inga nya omständigheter hade kommit fram. Det är något av ett mysterium hur detta gått till, jag har inte ens skickat in ett nytt läkarintyg. Inte för att jag tycker att det är fel, jag har fortfarande inte helt fungerade medicinering, är inlagd ibland, har ibland svårt att klara vardagen. Min poäng är att systemet verkar orättvist och sakna transparens. Även sjuka personer måste kunna få veta vad som gäller, vilket du ju även tog upp. Det är något osunt när handläggare mer och mer blir poliser och därmed gärna undanhåller information som skulle kunna vara till den sjuka personens fördel.

Att man inte vill samköra data med andra myndigheter är kanske en poäng, men om någon sitter på känslig information så är det väl fk, det borde gå att hitta vägar.

Tror du har en bra början, fixar du att strukturera upp det lite så är det bra, om du har ork.

chai skrev:Det kanske inte blir någon omedelbar förändring,  men varje röst som hörs måste ändå vara bättre än ingen!

Lång historia från chai: Jag har haft oväntat lite krångel med fk (eller snarare väldigt liten kontakt). När jag fick sjukersättningen beviljad på första försöket sa min dåvarande läkare "oj, de måste gilla mig! " Visst,  han hade skrivit ett grundligt intyg, men man har ju hört om andra som har haft noggranna intyg och ändå blivit nekade.

Jag fick ersättningen beviljad strax efter att man gjort om systemet.  I samband med det talades det med stora bokstäver om att nu skulle man börja ompröva sjukersättning vart tredje år, så jag var inställd på det. Hörde om hur en del personer blev utfrågade på den nivån som du beskriver det: "Har du hund? Kan du gå ut med den själv? " Nu har jag varken hund eller politiska uppdrag,  men själva tanken var obehaglig, att inte veta hur något skulle kunna tolkas, var de anser att  gränserna går.

Nåväl, tiden gick och jag hörde inte ett knyst. Det var ändå nervöst att inte kunna förutspå vad som var på gång. Ringa och fråga vågade jag inte. Så häromdagen kom ett brev, sju år senare, där det kortfattat stod att mitt fall hade omprövats och inga nya omständigheter hade kommit fram. Det är något av ett mysterium hur detta gått till, jag har inte ens skickat in ett nytt läkarintyg.  Inte för att jag tycker att det är fel,  jag har fortfarande inte helt fungerade medicinering, är inlagd ibland, har ibland svårt att klara vardagen.  Min poäng är att systemet verkar orättvist och sakna transparens. Även sjuka personer måste kunna få veta vad som gäller, vilket du ju även tog upp. Det är något osunt när handläggare mer och mer blir poliser och därmed gärna undanhåller information som skulle kunna vara till den sjuka personens fördel.

Att man inte vill samköra data med andra myndigheter är kanske en poäng, men om någon sitter på känslig information så är det väl fk, det borde gå att hitta vägar.

Tror du har en bra början, fixar du att strukturera upp det lite så är det bra, om du har ork.

Tack för input, jag håller med, det är ett ganska rough utkast än så länge. Men varför tycker du att man inte ska samköra data med andra myndigheter? Egentligen är det väl bara en formalitet, med tanke på att det är så lätt att manipulera papper nuförtiden så skulle det vara jättekonstigt om fkassan inte typ kollade det ändå.

Onddruid skrev:
Men varför tycker du att man inte ska samköra data med andra myndigheter? Egentligen är det väl bara en formalitet, med tanke på att det är så lätt att manipulera papper nuförtiden så skulle det vara jättekonstigt om fkassan inte typ kollade det ändå.

Det är väl mer en principsak, att man inte handskas alltför vårdslöst med integritetsfrågor. Men om nu fk (och soc etc.) ändå begär utan undantag att du ska lämna in intyg så blir det väl i praktiken ändå en soppa... och det skulle nog vara värre om det läckte för många detaljer från fk till andra myndigheter. Det borde gå att styra åt vilket håll information flödar.

chai skrev:

Onddruid skrev:
Men varför tycker du att man inte ska samköra data med andra myndigheter? Egentligen är det väl bara en formalitet, med tanke på att det är så lätt att manipulera papper nuförtiden så skulle det vara jättekonstigt om fkassan inte typ kollade det ändå.

Det är väl mer en principsak, att man inte handskas alltför vårdslöst med integritetsfrågor. Men om nu fk (och soc etc.) ändå begär utan undantag att du ska lämna in intyg så blir det väl i praktiken ändå en soppa... och det skulle nog vara värre om det läckte för många detaljer från fk till andra myndigheter. Det borde gå att styra åt vilket håll information flödar.

Eller om man tillämpar samma etiska principer som inom polisen och vården där personal bara får göra sökningar ifall de har ärendet. Eller?

Onddruid skrev:

chai skrev:

Onddruid skrev:
Men varför tycker du att man inte ska samköra data med andra myndigheter? Egentligen är det väl bara en formalitet, med tanke på att det är så lätt att manipulera papper nuförtiden så skulle det vara jättekonstigt om fkassan inte typ kollade det ändå.

Det är väl mer en principsak, att man inte handskas alltför vårdslöst med integritetsfrågor. Men om nu fk (och soc etc.) ändå begär utan undantag att du ska lämna in intyg så blir det väl i praktiken ändå en soppa... och det skulle nog vara värre om det läckte för många detaljer från fk till andra myndigheter. Det borde gå att styra åt vilket håll information flödar.

Eller om man tillämpar samma etiska principer som inom polisen och vården där personal bara får göra sökningar ifall de har ärendet. Eller?

Det har ju visat sig inte vara helt felsäkert, men gissningsvis är det så nära man kan komma. Om alternativet är som du skrev att folk inte får ersättning de skulle haft rätt till eftersom de inte orkar med det administrativa så kan jag nog ändå hålla med dig.

Då är jag med!

Bra initiativ OD!
När jag läste din pdf-fil tänkte jag att det ev kunde vara bra att specificera psykisk sjukdom kontra fysiologisk. För det är antagligen framför allt vid psykisk sjukdom man inte orkar öppna posten och allt blir liggande med bidragsansökningar etc. Vad tycker ni?

För egen del besväras jag av FK fyrkantighet när det gäller att jämföra med vilket jobb som helst på arbetsmarknaden. De tycker mitt jobb är för avancerat. Men för mig är detta jobb en trygghet. Jag kan mitt jobb, jag har rätt utbildning för det, jag är bra på det, har rutin, trivs med arbetsplatsen, har en bra chef och det ger livet mening. Nackdelen är långpendling med bil, men det tar inte längre tid än till närmsta stad kollektivt.
Men FK har ifrågasatt om deltid en skulle kunna ökas på ett enklare jobb. Just nu har FK accepterat sjukskrivningen, men det gnälls till och från. De säger att jag aldrig kan få sjukersättning på det jobb jag har. Jag har en kompis som blev av med sin deltidssjukpenning av samma orsak.
Om jag skulle tvingas byta till ett jobb utan kvalifikationer skulle 10 år på högskolan vara bortkastade, kompetensen på arbetsplatsen skulle saknas, jag skulle hamna i en livskris med depression och jag tror inte jag skulle få ett enkelt jobb för att jag är överkvalificerad. Enkla jobb är sällan stressfria heller.

Detta är bra att veta om och faktiskt kunna vad som gäller. Dessa riktlinjer har nyligen ändrats och blivit mycket hårdare och tuffare. Det är stor skillnad på de som fanns för ett par månader sedan.

Jag håller på att gräva vad som gäller kring "Tillhöra laget Sverige", som jag har anmält till både konsumentverket och DO och de nya reglerna kring tre års kontrollen. Återkommer med info om detta förhoppningsvis snart, men när exakt kan jag inte säga.


[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Jag hörde av en kompis att det nu inte längre kommer att vara möjligt att bli sjukskriven på heltid för utmattningssyndrom. Tur att man har en annan diagnos också, för ibland behövs det verkligen total paus från alla krav och när man bara gråter så fort man ser en människa. Men jag förstår också att det kan vara bättre att inte släppa kontakten med arbetsplatsen för det blir så svårt att komma tillbaka.
.

Kontrollsystemet som existerar kom till efter 2006, just för komma åt fuskar. Det är inte fler än 4 promille som är rättsligt fällda för fusk. Inte fler.

Vem väljer att bli sjuk? Då mer eller mindre bli fattiggjord?

Nu med att stupstocken försvann, alltså bli utförsäkrad efter 2,5år. Så har de nu infört hårdare kontroller, en är att en måste ansöka om ny sjukskrivning varje gång en nytt läkarintyg kommer in. Det som var innan det räckte med att fylla i pappren om ansökan i början, men varje läkarintyg kontrollerades och då avvägdes mot arbetsförmåga efter en checklista. Då fick ingen, om inte en överenskommelse med behandlande läkare och FK gjordes, inte vara längre än 1 månad i taget.

Nu med det nya som kom 1 november handlar de inte heller längre om det är diagnosen de går efter i ansökan utan tillstånden. Här tappas helt allvarligheten i många av de psykiatriska diagnoserna. Även partiella sjukskrivningar ska uppmuntras för att en blir inte friskare av att tappa kontakten helt med arbetsmarknaden. Något som återkommer vid psykisk ohälsa.

Det som var innan gjorde ingen friskare.
Det som är nu, att en måste "misstros" varje gång ett nytt läkarintyg kommer in.

Hur statistiken och annat ser ut, är jätte svårt för de med psykiska diagnoser - just allt redovisas som psykisk ohälsa och då är det allt från tillfällig lätt stressreaktion till schizofreni. Hela spannet.

Så det jag ger som råd är har ni funderat på att ansöka om sjukersättning - gör det innan februari. Ni kanske inte hinner få beslutet innan men ni har argumentet att de inte ska ta max längre än 3 månader innan en får ett beslut. Det ska då hinnas klart innan dess.

Försöker bena ut vad som kommer eller inte kommer. Hur mycket av det som står i alla dessa dokument och annat blir det som är ledande.

Sjukpenningssystemet är stelbent med de fasta nivåerna 25, 50, 75 och 100%. För oss med bipolär sjukdom svajar jumåendet ofta, vissa dagar hade man kunnat jobba 75% andra, 25 medan basnivån kanske ligger på 50%. Varför inte ha en basnivå och sedan en varierande nivåutifrån dags form.
Varför just 75%, varför inte 60%?

Jag har googlat en hel del nu i helgen på de nya reglerna som kommer i januari 2017. Men jag har inte hittat så mycket, bara att man med LINDRIG depression inte får sjukskrivning på heltid. Det stod att de gått igenom 17 diagnoser, men vilka det var eller vad det innebär hittar jag inte. Vet ni?

I och för sig kan jag förstå att man inte bör sjukskriva heltid när det gäller lindrig depression då det faktiskt är bra att hålla sig aktiv och även få den sociala biten. Själv tycker jag att det är asjobbigt att bli sjukskriven, det gör nästan depressionerna värre, blir att en känner sig mer värdelös (även om jag logiskt förstår att man behöver vila upp sig och att man faktiskt är sjuk och inte orkar med vardagen). Aktivering är en del av depressionsbehandling av en bra anledning. Men att de som faktiskt verkligen behöver sjukskrivning ska inte behöva ha såna problem med att få det beviljat....

Tack för tipsen att ansöka om sjukersättning innan februari [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]. Jag har dock också ett ganska avancerat arbete, och det är det ända jag är kvalificerat till. Ska avvakta hur det blir.

Butterflychaos skrev:I och för sig kan jag förstå att man inte bör sjukskriva heltid när det gäller lindrig depression då det faktiskt är bra att hålla sig aktiv och även få den sociala biten. Själv tycker jag att det är asjobbigt att bli sjukskriven, det gör nästan depressionerna värre, blir att en känner sig mer värdelös (även om jag logiskt förstår att man behöver vila upp sig och att man faktiskt är sjuk och inte orkar med vardagen). Aktivering är en del av depressionsbehandling av en bra anledning. Men att de som faktiskt verkligen behöver sjukskrivning ska inte behöva ha såna problem med att få det beviljat....

Jag tror inte heller att sjukskrivning på heltid alltid är det bästa. Sedan gäller det förstås att gränsen mellan lindriga och mer allvarliga tillstånd dras på ett klokt sätt.

Usch, jag önskar faktiskt att jag kunde jobba eller plugga. Att jag kunde förutse hur jag ska må längre än ett par dagar i förväg så jag kunde planera. Tvingade mig att klä på mig i morse, nu sitter jag på Espresso house och halvgråter eftersom det är hantverkare som ska byta en fläkt i lägenheten, klarade inte av att vara där. Har man ett jobb som man trivs någorlunda med ska man nog försöka hålla fast vid det så gott det går, som arbetslös är det svårt att både hitta och komma in i något nytt, och bli accepterad.

Fortsättning på "tillhöra laget Sverige", nu från 1 november är det inte längre diagnosen som är avgörande för att få sjukpeng utan det är tillstånden. Tillstånden som kommer att avgöra vilken arbetsförmåga du har.

Tillstånd för lätt eller mild depression. Något som vi har oxå. Vad är lätt eller mild depression? Det är dock ingen som vet, hur FK ser på detta. Förutom att det är fler yngre med depression, då oavsett allvarlighetsgrad har blivit nekad sjukpeng. Här spelar inte utmattningssyndrom eller inte någon roll, för att det är en diagnos. Detta med stress, är ju ett tillstånd och oftast en orsak till att en person med blandepisoder kan få just ett blandepisod skov. Det är ju då tillstånden som avgör, inte det som kommer att komma.

Många av oss har varit länge deltidssjukskrivna länge innan vi inte kan längre. Det är då detta ska gälla. När det inte går längre. Jag är rädd för det som togs upp för ett par år sedan att minska antalet kvinnor som är sjukskrivna med allvarlig psykisk ohälsa.  I denna grupp ingår vi. Här en del att dessa kvinnor ska få testa andra arbeten än det som de redan har, ett enklare arbete på den normala som skyddade arbetsmarken för att se om personen kan komma upp i heltid eller kan på sikt bli bättre.

Eller detta att en ska vara tillbaka deltid efter tre till sex månader efter ett skov, alltså mani. Hypomani står det inte mycket om, här öppnar det upp för olika tolkningar för FK. En tanke depression efter ett skov är som sagt oftast väldigt djupa, svårbehandlade och annat. Däremot så räknas detta in i dessa tre till sex månader.

Då efter februari ska de även gå igenom de som har fått sjukersättning för att kunna se vilka som kan ha återfått någon form av arbetsförmåga, med att öppna med att ta bort treårskontrollerna och då göra det möjligt att kunna göra denna koll tidigare än tre år, men inte mer sällan än tre år. Även kan personer igen bli intvingade i olika rehabprogram för att på sätt kunna avgöra arbetsförmåga och rätten till sjukersättning igen.

På detta ska som sagt yngre funktionsnedsatta med aktivitetsersättning kunna få sjukersättning. Hur många det handlar om har jag ingen fakta om, mer än det ska bli en kvot kring hur många som ska kunna bli beviljade sjukersättning till ca 18 000st/år.

Här kommer även vi som grupp falla hårt, pga när vi väl har fått sjukersättningen så mår vi oftast bättre, men inte bra heller.

Jag blir rädd när allvarligheten i bipolär sjukdom reduceras och plockas bort på detta sätt. Många gånger är det ju sjukskrivning i förebyggande syfte under en längre period som hjälper oss, men förebyggande sjukskrivning som idag finns är ju inte för detta... Snacka om att slå undan bena med sopkvasten samtidigt som de drar undan mattan under fötterna.

Jag tillhör en av dem som blev av med deltidssjukskrivning i november förra året. Argumentet var att jag klarar av hela arbetsdagar när jag är pigg och då har jag full arbetsförmåga.
Jag hade kommit tillbaka från heltidssjukskrivning till att jobba 50 % som timanställd och kunde lägga upp det så att jag jobbade mer vissa veckor och lite eller inget andra veckor så det blev totalt max 80 timmar i månaden och detta fungerade jättebra.
Nu verkar de vilja att man ska köra så mycket man orkar tills man går in i kaklet och blir helt sjukskriven. Jag har ingen sjukpenning nu och försöker jobba så mycket jag bara orkar. Det blir mellan 25 och 75 %. Aldrig mer. Jag har veckor varje månad där jag inte klarar mer än MAX en arbetsdag.
Finns det inget hos FK som kan ta hänsyn till hur vår sjukdom fungerar? Vi kommer få fler skov av det här och de vet att sjukdomen förvärras då?

Kan dela med mig om vad min läkare sa till min handläggare när vi hade möte allihop:
- Jag skulle önska att ni på Försäkringskassan kunde gå en kurs i psykiatri för ingen av er verkar förstå vad det här handlar om.

Bra sagt av din läkare!

Hej Lena! Jag är snart i samma sits.
Jag tänkte också att det viktigaste vore att utbilda Försäkringskassan om bipolär sjukdom. Man kan kanske trycka på mot deras huvudkontor, Socialstyrelsen mm. Om fler skriver brev kanske något händer.

En annan sak vore om man kunde få någon jurist att granska hyr rättsäkra FK bedömningar är. Det är ju livsavgörande beslut de tar på väldigt lite underlag och med handläggarens subjektiva tyckande på det.

Så då fick man avslag från FK, ingen mer sjukpenning.

Kasst! Men du överklagar väl?
Var det deltid?

Jag tänker att oavsett om man tror man får rätt i ett överklagande kan man i alla fall ge FK skiten att få reda ut ärendena igen. Om alla överklagade skulle hela systemet bli ohållbart och det kunde öppna ögonen på var det brister och får orättvisa konsekvenser.

Idag fick jag också samma besked från FK i andra brevet. Även om jag slåss mot väderkvarnar så ska jag fortsätta att ge dom jobb genom att skicka svar på svar.