25 års litiumbehandling -fått skador på sköld-och bisköldkörtlar

Använder sedan 25 år Lithionit, Venlafaxin, Levaxin
Började med en inflammation i sköldkörteln, sedan tillstötte perioder av total orkeslöshet och en mängd andra diffusa symtom bla värk i nacke, svanskota och ländrygg, huvudvärk, groggy i huvudet, tryck över bröstet mm. Sökte hjälp på VC och blev skickad fram och tillbaka i flera år tid. Fick diagnosen hyperparathyreoidism men kirurgerna ville inte operera mig. Det var svårt att ta eftersom tillståndet verkligen innebar lidande -att bli nekad vård. I december 2017 fick jag slutligen en operation och de tog bort tre förstorade körtlar. Alla symtom försvann och det var en enorm lättnad, jag kunde känna mig glad igen. Efter 6 månader återkom symtomen. Varje skov varar några dagar och jag är helt off fysiskt och psykiskt när det sker. Konstiga symtom har varit ihållande hårda hjärtslag, svullnad i halva ansiktet, värk, total trötthet och själsligt mörker. Jag är inte längre välkommen till kirurgen, de hänvisar till att värdena ser bra ut trots att de krupit upp igen. Jag är 58 år och undrar över min framtid. Hur lever lithiumpatienter med de här skadorna? Lider man resten av livet? Kan man ta bort alla bisköldkörtlar? Jag har ångest inför framtiden, vet inte om jag orkar jobba till 65. Ska jag gå vid 60 p ga trötthet och sjukdom? Kirurgerna säger att det bara är 50% chans att en operation botar och det är dåligt läge att operera litiumpatienter säger dom. Jag känner mig så ledsen över det här. Läkarna har varit så elaka. Tex insinuerar att jag har svängningar i måendet som förklarar perioderna av smärta och lidande. Jag har jobbat hela mitt liv och aldrig fått vara sig depression eller mani under alla år jag medicinerat. Som om jag som psykpatient skulle vara oförmögen att känna trötthet och smärta! Jag känner mig förnedrad av sjukvården. Finns det någon som har erfarenhet av att leva med de här sviterna?

Hej! Jag tror inte riktigt jag har svar på dina frågor, men kanske något. Jag har ingen sköldkörtel. Den togs bort när jag var 18, pga giftstruma. Att jag jag har bipolär SJ. fick jag reda på 25 år senare, så det var inte pga. litium. Men vad jag vill säga är att man kan må lika bra på medicin med syntetiskt sköldkörtelhormon som utan. Svårigheten ligger mer i inställningen. Det borde en endokrinolog kunna bättre än en kirurg, kan jag tycka. Är man rätt grundinställd räcket det oftast med allmänläkare.
När jag opererades transplanterade man om bisköldkörtlarna, då fick jag lite kalkbrist i början med pirr i fötterna. Jag vet inte så mycket just om bisköldkörtlar men jag tror inte de reglerar mer än kalk?? Det kan man också ersätta.
Utifrån denna begränsade kunskap tänker jag i alla fall att det  låter som att rätt medicininställning kan göra mer än kirurgi.

Fast är parahyperthyroideism som giftstruma, något autoimmunt?

Bisköldkörtlarna överproducerar hormon som reglerar kalkbalansen i kroppen. Det är ingen autoimmun sjukdom vad jag vet. Lithium verkar orsaka hyperparathyreoidism hos vissa men inte alla. Det påverkar det jag skrev ovan mm och hjärt kärlsjukdom. De skriver att med sjukdomen kan man räkna med att dö ungefär 5 år tidigare än normalt. Jag tänkte att det kanske fanns någon här som behandlats lång tid med lithium och fått liknande problem?

Går det inte att behandla?