Taggar

  #etiologi     #mani     #samhälle     #studie     #depression     #diagnostik     #psykologi     #artikel     #stämningsläge     #läkemedel     #hjärnan     #myt     #neurologi     #npf     #perception     #psykos     #attityder     #stigma     #ångest     #mindhacks  
Nytt sedan sist

Load Newest Topics
Topics Since Last Visit
Skaffa Appen



Aktuell tid och datum: tis aug 22 2017, 03:45

6 träffar

Vitamin D-brist en riskfaktor för schizofreni?

Vitamin D in Schizophrenia: A Clinical Review
http://www.medscape.com/viewarticle/858032

Ursäkta, jag orkar inte göra någon längre sammanfattning men artikeln diskuterar om D-vitaminets påverkan på inflammatoriska och immunologiska processer kan påverka om personer utvecklar schizofreni. Man ser t.ex. en högre andel som insjuknar under årets mörka månader, och fler blir sjuka när de flyttar från ett solljust land vid ekvatorn till ett mörkare. D-vitamin bildas ju naturligt av solljus i huden. Det är inga tvärsäkra slutsatser ännu utan man har börjat forska på det.

#schizofreni #etiologi #D_vitamin #artikel
av chai
i ons apr 20 2016, 10:51
 
Sök i: Nyheter
Ämne: Vitamin D-brist en riskfaktor för schizofreni?
Svar: 2
Visningar: 268

Depression är inte "bara" en mental sjukdom

This research is a meta analysis of 29 previous studies which comprise 3961 people, and it is the first detailed work of its kind about what happens in the organism of people suffering from depression. It studies the imbalance between the individual increase of various oxidative stress parameters (especially malondialdehyde, a biomarker to measure the oxidative deterioration of the cell membrane) and the decrease in antioxidant substances (such as uric acid, zinc, and the superoxide dismutase enzyme).

The researchers have managed to prove that, after receiving the usual treatment against depression, the patients' malondialdehyde levels are significantly reduced, to the point that they are indistinguishable from healthy individuals. At the same time, zinc and uric acid levels increase until reaching normal levels (something that does not occur in the case of the superoxide dismutase enzyme).


http://www.neuroscientistnews.com/clinical-updates/depression-more-mental-disorder-it-affects-whole-organism

#artikel #depression #etiologi #diagnostik
av Onddruid
i sön mar 13 2016, 13:40
 
Sök i: Nyheter
Ämne: Depression är inte "bara" en mental sjukdom
Svar: 6
Visningar: 295

Ett öppet brev från en psykiater till Stephen Fry angående inställningen att psykisk sjukdom endast beror på vår biologi

In fact, recent epidemiological studies have pointed to a wide range of social and environmental factors that increase the risk of mental ill health[10], some of which I am guessing you may be familiar with from personal experience.

These include poverty in childhood[11] and early exposure to urban environments[12]; migration[13] and belonging to an ethnic minority[14] (probably not problems encountered by most public school boys in the early 1970s) but also early separation from parents; childhood sexual, physical and emotional abuse; and bullying in schools[15]. In each of these cases, the evidence of link with future psychiatric disorder is very strong indeed – at least as strong as the genetic evidence. Moreover, there is now good evidence that these kinds of experiences can affect brain structure, explaining the abnormal neuroimaging findings that have been reported for psychiatric patients[16], and that they lead to stress sensitivity and extreme mood fluctuations in adulthood[17]. And of course, there are a myriad of adult adversities that also contribute to mental ill health (debt[18], unhappy marriages[19], excessively demanding work environments[20] and the threat of unemployment[21], to name but a few). Arguably, the biggest cause of human misery is miserable relationships with other people, conducted in miserable circumstances.



Väldigt tänkvärt öppet brev om att man ibland tenderar att framhäva den biologiska sidan av orsakerna till psykisk sjukdom.

https://blogs.canterbury.ac.uk/discursive/all-in-the-brain/

#samhälle #etiologi #dokumentär
av Onddruid
i mån feb 22 2016, 16:39
 
Sök i: Nyheter
Ämne: Ett öppet brev från en psykiater till Stephen Fry angående inställningen att psykisk sjukdom endast beror på vår biologi
Svar: 11
Visningar: 333

Det bipolära konceptet

Jag bara råkade snubbla på en väldigt intressant diskussion om bipolär sjukdom från en läkare som har varit väldigt aktiv inom fältet under lång tid, bland annat nämner han att han har varit med och skrivit i Manic-Depressive Illness av Goodwin och Jamison som kan betraktas nästan som en bibel när det kommer till bipolär sjukdom. Det är en ganska lång text men jag tänkte att jag ska översätta och lista några punkter som jag tyckte var jätteintressanta. Det här är en lite filosofisk text, så ni är med på det och det skulle vara intressant att diskutera den.

Introduktion
Fram tills 1980 så var alla återkommande stämningssjukdomar "manodepressivitet". Man ansåg alltså att både det som idag ses som återkommande depression och det som idag är avgränsat som bipolär sjukdom var samma sjukdom.

När DSM-III publicerades 1980 delades manodepressiviteten upp i en stor bred "unipolär depression" och en mycket snäv "bipolär sjukdom" som innebar både depressiva och maniska episoder.

Skillnader mellan återkommande depression och bipolär sjukdom
Forskningen som ledde fram till den här distinktionen hade visat att dessa två kategorier skiljde sig åt på flera sätt.

Genetiskt var patienter med bipolär sjukdom delar av familjer där andra hade bipolär sjukdom. I familjer utan bipolär sjukdom saknades bipolär sjukdom. Om patienter hade unipolär depression så tillhörde de inte en familj som hade bipolär sjukdom.

Sjukdomens gång - Bipolära blev deprimerade först runt 19 års ålder och de första episoderna varade månader eller mindre. Hos unipolärt deprimerade började depressionen oftast runt 30 års ålder och episoderna varade ett halvt till ett helt år eller mer.

Behandlingseffekter - den kända maniska switcheffekten av antidepressiva drabbade 25% av bipolära medan den drabbade mindre än 1% av unipolärt deprimerade. Dessutom var antidepressiva mindre effektiva på bipolär depression än unipolär depression.

Paradoxal presentation
Om vi har en person som inte följer mönstret så kan det bli problematiskt. Till exempel om en person har depression utan maniska episoder men kommer från en familj som har bipolär sjukdom så är personen en paradox.

Problemet är alltså att även om den vetenskapliga grunden är bred för bipolär sjukdom så är fortfarande diagnostiken fokuserad på ganska få symtom, nämligen om det finns eller inte finns mani. Utan mani eller hypomani så kan man inte ställa diagnosen bipolär sjukdom, även om familjen är bipolär, sjukdomens gång och reaktioner på antidepressiva följer det bipolära mönstret. (Nu är ju detta saker man tar med i beräkningen när man utreder för bipolär sjukdom, men ett skäl till att det kan ta väldigt lång tid att få diagnosen bipolär sjukdom är ju att läkaren kanske är osäker på om du har haft hypo/mani)

Det finns två sätt att lösa en person som presenterar paradoxalt. Det första är att det gamla sättet att se förstämningssyndrom är det korrekta och att vi inte borde hänga upp oss på när eller frånvaro av mani. Litium är effektivt för att förebygga alla återkommande stämningsepisoder, inte bara när det gäller bipolär sjukdom. Dopaminblockerande neuroleptika är effektiva vid behandling av både depression och mani. Alltså är detta inte helt att förkasta.

Den andra lösningen är att se förstämningssyndrom som ett spektrum med klassisk unipolär depression i ena änden och klassisk bipolär sjukdom i andra. På ett sånt spektrum hamnar de flesta i mitten med en sorts blandning av unipolära och bipolära karaktärer. Om detta stämmer borde även här de mediciner som anses vara typiska för behandling av bipolär sjukdom vara effektiva även för de som är unipolärt deprimerade och även här stöds detta egentligen av forskning.

Temperament, personlighet och bipolär sjukdom
En annan aspekt av förstämningssyndromen är stämningstemperament. Temperament reflekterar en biologisk komponent av personligheten och är ungefär till hälften genetisk. Dessutom är den stabil från barndomen och in i vuxenlivet. Det finns tre större grupper av temperament:

Hypertymiskt temperament är väldigt milda "maniska" symtom som är närvarande konstant. De som har ett hypertymt temperament är energetiska, aktiva, workaholics, sociala, utåtriktade, roliga, nyfikna och ibland till och med impulsiva risksökare. De kan vara karismatiska, kreativa och produktiva. Oftast är de framgångsrika proffessionellt, rika och välkända. De behöver ofta mindre sömn än andra (6 timmar eller mindre).

Ett dystymiskt temperament är konstanta milda depressiva symtom. Dessa personer har dåligt med energi, är långsamma och kan verka obeslutsamma, blyga, mindre sociala och ofta mer eftertänksamma och inåtvända.

Sist men inte minst finns ett cyklotymiskt temperament som är som personlighetsvarianten av bipolär sjukdom i stort. Alltså är detta personer som snabbt växlar mellan milda maniska och depressiva symtom.

Temperament är inte sjukdomar utan snarare personlighetsdrag men de är genetiskt associerade med både återkommande depression och bipolär sjukdom och man kan tänka på dem som vad som händer när någon får några av generna för sjukdomarna men inte tillräckligt många för att få sjukdomen.

Dessutom kan folk ha sjukdomarna men ha temperamenten mellan sjukdomsepisoderna. Så någon skulle till exempel kunna har återkommande unipolär depression och ett hypertymt temperament mellan sjukdomsepisoder, detta skulle vara deras "normala" stämningsläge. Det intressanta här är att personen troligtvis är nära bipolär sjukdom men eftersom diagnostiken inte ser temperament som kriterier för att ha sjukdomen så blir personen diagnosticerad och behandlad som om den har återkommande depression.

Ungefär hälften av de med bipolär sjukdom har ett av dessa tre temperament, vanligast är cyklotymi men hälften har ett "normalt" temperament mellan stämningsepisoder.

Temperament är viktigt. de kan till exempel göra skada genom att man har milda men konstanta symtom som inte klassas som sjukdomsepisod men som gör en mer känslig över tid. Dessutom kan de göra att det blir svårt att fungera i samhället. De är svårare att upptäcka än sjukdomsepisoder eftersom de händer långsamt och subtilt.

Det finns även en möjlighet att hypertymi skulle kunna utvecklas till mani efter behandling med antidepressiva eller att de inte är effektiva för en normalt hypertym eller cyklotym individ som har depression vilket skulle kunna motverkas om temperament var en del av den diagnostiska sjukdomsbilden.

Blandtillstånd
Blandtillstånd är vanligare bland personer med cyklotymt och hypertymt temperament. Antidepressiva kan förvärra blandtillstånd.

Här följer en lång beskrivning av blandtillstånd men det viktigaste är att ungefär hälften av de patienter som har en depressiv episod och är diagnosticerade med depression får blandtillstånd (!). Dessa blandtillstånd är associerade med bipolära gener i familjen och en väldigt hög risk för mani som följd av antidepressiva mediciner. Suicidrisken är också förhöjd bland dessa patienter.

Kindling = falskt
Här kommer en grej som är ganska viktig: det finns en uppfattning om att bipolär sjukdom tenderar att bli värre över tid (kindlingeffekten). Detta är helt falskt (!). Här säger författaren att han gick igenom litteraturen fullständigt inför publiceringen av boken om bipolär sjukdom och slutsatsen var att en fjärdedel av patienter kan få värre och värre episoder över tid men för majoriteten är sjukdomen stabil. Detta är slutsatser som dras av att ha följt personer med bipolär sjukdom som inte medicinerar. Vid monoterapi med en stämningsstabiliserare återhämtar sig en tredjedel av patienter och har inga kvarvarande symtom och de flesta av resten hämtar sig med kombinationsbehandlingar.

Kognitiva nedsättningar
Något som dock är allvarligt är kognitiva resteffekter som påverkar vår förmåga att organisera, uppmärksamhet och korttidsminne. Detta gör att det är vanligt att bli feldiagnosticerad med ADHD. Nedsättningen stannar kvar mellan sjukdomsepisoder. Teorin om varför detta händer är att både mani och depression är associerat med överaktivering av adrenerga körtlar, vilket leder till överproduktion av steroider som är skadliga för hjärnan genom att de har "excitotoxicitet" - de dödar alltså neuroner. Varje stämningsepisod skadar några neuroner så att hjärnskador ackumuleras över tid. Den känsligaste delen av hjärnan är hippocampus som är involverad i korttidsminne. Även när episoderna kontrolleras genom behandling så hänger skadorna kvar. Detta är en trolig orsak att deprimerade och bipolära har en 2-4 ggr högre risk att utveckla Alzheimerdemens.

Litium motverkar skadorna så man kan begränsa dem genom att tidigt bli behandlad med litium. Den här sortens nedsatt kognitiv förmåga är tydligen ovanlig om patienten är yngre än 40-årsåldern. Så får man en behandling som funkar innan 40 så kan man klara sig!

Anledningen till att litium pekas ut är att den har bäst bevis för att skydda neuroner. Den verkar även sänka risken för Alzheimers till samma risk som övrig befolkning. Till och med låga doser litium kan ha den här neuronbeskyddande egenskapen.

Att använda amfetaminer mot kognitiva nedsättningar är riskabelt eftersom amfetaminer också är neurotoxiska och kan förvärra nedsättningarna. (Mediciner mot ADHD är amfetaminliknande)

ADHD och Bipolär sjukdom
Utöver att det går att skilja personer med ADHD från bipolära genom episodiska symtom så är det en vanlig missuppfattning att personer med ADHD har högre energinivåer, detta stämmer inte utan hyperaktiviteten vid ADHD kommer av problem med uppmärksamhet. Personer med ADHD kan uppleva "hyperfokus" men den är ofta väldig specifik och motivationsstyrd medan om en person har en "hyperfokus" som är mer generell dvs går att rikta till många saker så är det snarare ett tecken på mani.

När en diagnos av ADHD ställs så bör man först kolla om det finns en familjehistoria med bipolär sjukdom, isf ökar sannolikheten att det är bipolär sjukdom och inte ADHD som är den primära sjukdomen.

Hur ung kan man vara och ha bipolär sjukdom?
När det kommer till bipolär sjukdom hos barn så förekommer den åtminstone ner till 12 års ålder. Frågan är hur den isf presenterar i åldrar innan 12. Här understryks att man måste kolla noga om det kan finnas en genetisk grund för bipolär sjukdom.

Här påstås också att bipolär sjukdom har en ärftlighet som är 80% (!) vilket kan jämföras med ärftligheten i kroppslängd.

"Depression" är inte användbart som diagnos eftersom en massa olika sjukdomar kan ge ett symtomkluster som liknar depression. Alltså är det viktigt att skilja på sjukdomar som orsakar depression till exempel "bipolär" och "unipolär" depression.

Sen följer en extremet lång utläggning om varför många av diagnoserna som är vanliga för barn är relativt meningslösa, med en helt del upprepning av det som diskuterats ovan.

Så några tankar om det här? Jag har lagt en liten (!) vid sånt som jag tycker är anmärkningsvärt och som jag inte helt känner igen kanske. Typ som att ärftligheten är 80%, det är väldigt högt, jag brukar se siffror som är närmre 25%.

källa: [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] [Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]
av Onddruid
i lör jan 30 2016, 21:40
 
Sök i: Bipolär Sjukdom
Ämne: Det bipolära konceptet
Svar: 17
Visningar: 452

Till överst på sidan

Hoppa till: