Omröstning: Hur mycket av sjukdomen beror på yttre faktorer?

Nu är frågan alltså om det känns som att sjukdomen kommer inifrån eller utifrån.

I det här fallet så vill jag att ni tänker på sjukdomen som de hinder i vardagen som hindrar er från att ha ett "normalt" liv. Alltså hinder som inte hade funnits om ni inte hade haft bipolär sjukdom.

Motivera gärna i ett svar hur ni tänkte, men det måste ni inte göra. Jag är mer intresserad av hur ni *upplever* det än om ni kan argumentera för vad som är *sant*.

Om ni tror att sjukdomen kommer främst av "inre orsaker" och i liten eller ingen utsträckning av "yttre orsaker" svara då med en lägre procent, procenten som är angivna på alternativen handlar om hur mycket av sjukdomen som ni känner kommer från yttre orsaker.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.]

Jag jobbar fortfarande på att lära känna mig själv.

Men vad jag lärt mig än så länge. Så blir jag så mycket påverkad av yttre omständigheter. Dålig ekonomi, dåliga vårdkontakter, pissigt väder, allt eller vad som helst kan sänka mig. Å andra sidan kanske tyder det snarare på att det ligger hos mig själv.

Men å andra sidan ska väl det här vara ärftligt, jag var också med om otrevligheter i barndomen som kanske triggade allt

Jag skulle säga 10-20%. Tror vi har en ingående biologisk stresskänslighet, samt genetik och möjligtvis en kemisk obalans över detta. Att yttre faktorer triggar igång skovv ser jag som en liten del av det hela, men att det är vår stresskänslighet i sig som gör att yttre faktorer spelar en så pass stor del i sjukdomen.

Jag tycker att detta är så intressant att undersöka just för att man kan resonera så olika, jag håller både med dig butterflychaos i ditt resonemang och skinkan.

Jag tror det intressanta är att varifrån man känner att sjukdomen kommer nog beror på hur man förklarar sin situation. När jag började plugga och sen successivt blev saboterad av depression så kändes det som att sjukdomen kom utifrån för att jag hade så lite kontroll över den.

Sedan när jag var väldigt deprimerad så internaliserade jag sjukdomen och tänkte att även om jag inte kunde kontrollera den så kom ändå sjukdomen från processer i mig, nu tänker jag nog mer komplext, sjukdomen har sin orsak inuti mig men blir helt klart förvärrad av min situation.

En fråga jag ofta återkommer till är hur mitt liv hade sett ut om jag hade fått en diagnos tidigt när jag fortfarande gick i grundskolan, jag hade kanske kunnat undvika ganska mycket problem och kanske hade jag varit mer stabil nu och kunnat jobba. Anledningen till att jag inte fick diagnos var på grund av andras handlingar. Jag vet att min lärare ville utreda mig men min mamma var väldigt emot det för att jag inte var "one of the crazies" typ.

Svårt att säga hur stor del. Men jag påverkas mycket av det som händer omkring mig, som tex. jobbet. Även om jag är nere så driver jag ofta upp energinivån, fast jag kanske istället behöver ta det lugnt. Känner inte av den verkliga tröttheten förrän jag rasar hemma igen. Ofta blir jag hypoman på jobbet, men inte alltid, ibland är det mer en tillfällig fasad som till och med döljer för mig själv hur jag mår. Jag blir också ofta stimulerad av möten med andra människor, krativa hobbies, spela musik. Det drar med mig fast jag borde tagit det lugnare.
Mina nedstämda perioder triggas nog inte av yttre faktorer lika ofta, kommer mer av utmattning. Fast det klart att riktigt tydliga deppar kommit av ensamhet, olycklig kärlek och sådant, men inga tydliga händelser. Nedstämdheten kommer ofta när jag får det lite lugnare, ex semester.
Hypomaniperioder har triggats av intensiva jobbperioder, resor, bröllop, målarkurser o liknande.

Både ock, men yttre påverkar lika mycket. Typ yttre stress, dödsfall, dålig ekonomi, dålig förståelse av vården mm. Ovisshet och där jag inte har kontroll helt enkelt. Jag trodde förut att allt låg hos mig själv för jag vägrade acceptera att en sjukdom kunde styra mig o mitt mående. Så jag levde ett liv som var väldigt begränsad ett tag. Men så dog en person och pang bom så fick jag ett skov igen. Så jag har väl accepterat mer eller mindre att jag kan göra mycket för att inte trilla dit så som att sova o äta ordentligt, inte ta på mig för mycket, vara försiktigmed alkohol, våga säga nej osv. Måste också bromsa min kreativitet. Men sen kommer alltid yttre händelser som jag inte rår över spela sin roll i om jag blir dålig eller inte.

Asch!! Hade tänkt skriva 60-70 men det blev 30-40 (som jag fyllde i). Tänkte naturligtvis fel, men såg det inte förrän efteråt typiskt!!

Jag tror det har stor betydelse som ni redan har skrivit. Någon dör, man stressar på jobbet, umgås med mycket människor, påverkas av relationer med andra människor etc. Det finns en liten gnutta av predisponerad bipolaritet men den gnuttan kan inte utvecklas ensam på samma sätt som i kombination.

Jag upplever det nog som så att sjukdomen nu när den väl brutit ut finns där i bakgrunden närmast oavsett, men att de mer akuta faserna hos mig ofta (fast inte alltid) triggas av någon form av stress i vid bemärkelse.

Egentligen tänker jag mig det som ett rep där det är svårt att separera trådarna och veta vad som är vad.

10-20%........genetisk skada och sårbarhet i kombination med stress på varelsen

10-20 % orsakas av yttre faktorer, ibland blir jag deppig utan att något triggar igång det, ofta överreagerar jag på saker och triggar då igång ett skov, sällan är det någon yttre faktor som orsakar det. Just nu är jag mest orolig och ledsen för att min dotter har fått diagnosen djup depression och även om hon är på väg att bättre så har jag bara lust att försvinna in i nån dimma och inte komma ut förrän allt är bra igen, men det är stor skillnad på det och en depression som orsakats av inre faktorer.