(Hypo)mani och sömn

Som de allra flesta vet är hypo/manier ofta kopplade till sömn, och ett av diagnoskriterierna är just minskat sömnbehov (dock inte nödvändigtvis ett krav för att uppfylla en hypoman eller manisk episod). Läkare och många patienter pratar om att inte sova på flera dagar utan att känna sig trött eller bara enstaka timmars sömn. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten? Är det så för majoriteten, är det så det behöver vara?

För min del så sover jag oftast snarare runt 6h per natt när jag är hypoman. Fast jag tycker det är knepigt för mig, för jag har stått på två sömnmediciner dagligen i närmare tre år nu. Sömnmedicinerna hjälper ju mig att få sova, och kanske gör det att mina hypomanier inte blir så himla uppåt. Vem vet hur länge jag hade lyckats sova utan sömnmedicinerna, och skulle faktumet att jag sover göra att det inte riktigt kan räknas som en hypoman episod? Det tycker jag är lite krångligt, och det är svårt att läsa till sig något vettigt i litteraturen. Jag tror aldrig jag varit riktigt sömnlös i hypomana perioder, faktiskt, men nattsömnen minskade väl med 4-6h per natt i alla fall och det är jättemycket för mig. Kräver normalt mer sömn än medelsvensson för att fungera.

Något som dock ställer till med mycket problem när det gäller nattsömnen är blandepisoder. När det varit som värst kunde jag överhuvudtaget inte sova utan sömnmediciner, och det krävdes en jättedos av både Imovane och Propavan för att jag skulle få sova 3-5h. Eller när jag pendlar några gånger om dagen på grund av mediciner (Abilify) och fick runt 4-6h per natt. Det krävs alltså att jag är väldigt uppåt eller har mediciner som ställer till det för mig eller i en blandepisod för att jag verkligen ska bli sömnlös.

Hur ser det ut för er?

Jag tänker att istället för att bara räkna timmar borde man se på det i proportion till personens normalsömn. Om någon brukar sova 7 timmar och sedan sover 5, så är det ingen extrem skillnad. Om en annan person normalt sover 10 timmar blir det stor skillnad med 5 timmar. Låter det vettigt?

Under årens lopp har jag ju gjort många medicinexperiment så det kan vara svårt att minnas vad som är "normalt", annat än att jag vet att jag hade episoder med eufori och lite sömn även innan jag blev "vårdpaket". Men sedan jag började med Ergenyl (valproat) för två år sedan har jag oftast sovit 8-10 timmar utan sömnmediciner och utan hangover. I hypomanier blir det sällan helt sömnlöst, även om det hänt, men 2-4 timmar är väl vanligast. Blandepisoder är knepigare att få grepp om, kanske för att jag då är mer benägen att faktiskt ta sömnmediciner än vad jag är när jag är hypoman.

Det som är tydligast för mig när det gäller att skilja mellan olika sorters sömnlöshet är hur jag känner det när jag vaknar. Är jag hypoman och vaknar efter två timmar så tänker jag "yes, en ny dag, så kul!" och har inte alls någon längtan efter att somna om. I något mer depressivt stadium blir tanken "fy, jag vill bara sova bort från denna hemska värld", och då är jag förstås mycket mer motiverad att ta sömnmedicin.

Det stämmer väldigt väl in på mig, svänger jag bara lite uppåt så börjar jag snabbt sova mycket mindre om jag inte tar mediciner som gör mig trött. Normalt så sover jag väl 7-8 timmar, när jag är uppåt kan det bli 1-3 timmar eller inte alls. Omvänt när jag är låg så kan jag sova 12+ timmar.

Jag sover nästan alltid för lite för att jag vaknar så många gånger per natt (12-22gr). Totalt är det ofta 5-6h. Men jag känner mig ofta trött fast jag tror jag kan vara hypoman ändå. Men den tvåveckorsperioden när jag fick min diagnos blev det så tydligt att jag verkligen var hypoman, jag var på en jättebra målarkurs, tyckte jag var bäst i gruppen, lika bra som läraren, kunde bli lika bra som Lars Lerin, var euforisk över vädret och maten mm och jag var inte det minsta trött trots lite sömn. När jag berättade det så kubde diagnosen äntligen slås fast eftrr ett års osäkerhet med stämningsdagbok då inget var riktigt tydligt.

Har också funderat på det här med att läkarna alltid frågar om jag sover, och innan jag sagt något så säger de "du måste ju få sova" etc. Och jag har aldrig riktigt sömnlösa perioder i hypomana episoder (likt dig Butterfllychaos...).

Det som händer är att jag har haft världens mest aktiva dag, ex en lördag, med energier t ex varit uppe först av alla, gjort frukost, tvättat åtta maskiner, gått upp och ner i tvättstugan, dragit igång en rensning av garderoben samtidigt, skrattat och pratat i 120 samt skjutsat och hämtat barn under dagen och lagat middag och kollat mobilen/videos eller googlat som en galning och tänkt och tänkt och planerat resor och bokat biljetter och rengjort ugnen eller kylskåpet också. Så när jag ska lägga mig borde jag vara trött, eller hur?

Jag VILL/BEHÖVER inte lägga mig då, jag gör det motvilligt. Lägger mig 2-3 timmar senare än normalt. Ligger i oro i sängen, och tänker att nä, jag går upp igen och fortsätter måla, städa, googla eller whatever jag är låst på. Men. Jag bromsar mig (numera) här för maken är som min egen behandlingsassistent (stackarn ) och vaknar vid minsta lilla. Ibland vaknar han och utbrister, vad gör du uppe?! Vad håller du på med? Och när det har hänt och jag har fått hans blickar, så vet jag ju att jag känner mig knäpp och konstig så jag försöker försöker försöker ligga kvar i sängen. Av samvete eller skuld, sans eller nåt, jag vet inte. Vaknar sedan tidigare än vanligt, med energi. Och det börjar om...

Jag sover nog alltså 4-5 timmar istället för 8-10 timmar. Är som Butterflychaos, en med stort sömnbehov, mycket större än medelsvensson som du sa

En vanlig natt lägger jag mig 22 och kliver upp 6. På helgerna lägger jag mig 23.30 och sover till 9.30, väcks av larmet/maken, om inte jag blir väckt sover jag till 11-12 utan problem.

Yoga skrev:
Jag sover nog alltså 4-5 timmar istället för 8-10 timmar. Är som Butterflychaos, en med stort sömnbehov, mycket större än medelsvensson som du sa .

Var det jag var inne på - om en person som normalt sover 6-7 timmar istället sover 5-6 så är det ingen jättestor förändring, men att halvera sin normala sömn är påtagligt! Särskilt om man helst bara vill gå upp och greja med saker istället.

Yoga, jag kan här kopiera ditt inlägg, inklusive hur maken tittar!

Ma-ar skrev:Yoga, jag kan här kopiera ditt inlägg, inklusive hur maken tittar!

Ja, det går väl bra. Menar du till för att visa någon annan som inte är här?...

Nej, nej, jag menar bara att det kunde ha varit min berättelse, så lik.

Just nu funderar jag på om jag får hypodagar när jag sover lite eller tvärtom att jag sover lite för att det är hypo på G. Nu är det varannandagsenergi ungefär. Har haft jättesega dagar efter att ha sovit 6-7h, sen piggnar jag äntligen till framåt kvällen sover 5h och är fortsatt pigg dagen efter, sen nästa dag dränerad på energi igen. Egentligen tror jag jag behöver 8h sömn, men det får jag sällan även om jag ligger i sängen 9-10h för jag vaknar mellan 12-22 gr per natt. Känner mig aldrig utvilad. Men när jag varit riktigt tydligt hypoman har jag inte känt mig trött.

Ma-ar skrev:Nej, nej, jag menar bara att det kunde ha varit min berättelse, så lik.

jaha, ja då förstår jag!

Berguv - har du blivit utredd för någon sömnstörning? Det låter som hemskt många uppvaknanden, inte konstigt kanske att bli trött då.

Jo jag har äntligen tagit tag i sömnproblem en skrev självremiss till utredning. Har träffat en sömnläkare som misstänker apne eller restless legs. Jag står i kö för att göra sömnutredning men det tar ett halvår och då fick jag förtur.

Berguv skrev:Jo jag har äntligen tagit tag i sömnproblem en skrev självremiss till utredning. Har träffat en sömnläkare som misstänker apne eller restless legs. Jag står i kö för att göra sömnutredning men det tar ett halvår och då fick jag förtur.

Hemsk kö, men bra att du tagit första steget.

Om jag inte fått förtur hade det tagit 1,5 år innan sömnregistrering istället för 6 månader och då väntade jag dessutom i nästan ett år från det jag skickade egenremiss till första läkarbesöket. Men till slut är man ju framme i alla fall. Har jag haft sömnproblem så länge jag kan minnas gör väntetiden inte så mycket till eller från. Hoppas det ger något bara.

Berguv skrev:Om jag inte fått förtur hade det tagit 1,5 år innan sömnregistrering istället för 6 månader och då väntade jag dessutom i nästan ett år från det jag skickade egenremiss till första läkarbesöket. Men till slut är man ju framme i alla fall. Har jag haft sömnproblem så länge jag kan minnas gör väntetiden inte så mycket till eller från. Hoppas det ger något bara.

Håller fingrar och tår att du får svar och förhoppningsvis hjälp med sömnen!

Hej

Tre dygn är nog det värsta jag varit med om vad det gäller vakenhet.
Innan dess hade jag haft några återkommande en dygnsvakenhet... Allt under en uppåt period som sedan gick in i mixen.

Tre dygn e ju ganska extremt! Välkommen btw!

Behöver 12 timmars sömn ca......men är ibland för trött för att somna - efter att jag haft roligt och kört på med mina små existerande krafter. Sover nu dåligt men blir som förstenad om jag inte får sömn......zoombie - sömnmediciner is da shit.