Extremt stark känsla av samhörighet - enbart vid mani?

Har ni upplevt en stark religiös känsla av att ni hör samman med precis allting under era hypomanier, eller är det något som hör till manier? Egodöd eller egokollaps, tror jag det kallas.

Känslan går inte att ta miste på, det är ingenting man eventuellt kan ha känt, det här är en intensiv och personlighetsförändrande känsla av att man är en del av allting och att allting är gudomligt, inklusive en själv. Man känner sig ett med marken, med träden, med stenarna, med andra människor, med allt. Även känslan av att döden finns upphör, skulle man kunna beskriva det. (Tappar man förståndet helt där blir det farligt, men nu tänker jag på ett tillstånd där man trots att man att man känner detta intensivt, ändå föredrar att inte chansa på att man kan flyga/hoppa ut från 7:e våningen/ta livet av sig för att kolla läget etc)

Jag har nyligen insett att det är ett vanligt inslag vid bipolär sjukdom (har innan det bara hittat skildringar från drogupplevelser) och jag hittar bara fler och fler berättelser som skildrar mer eller mindre exakt det jag själv känt och tänkt. Tyvärr är det enbart några som skrivit vilken typ av bipolär sjukdom de har, typ 1, och min undran är alltså om det är något som man kan känna även vid hypomani?

Jag känner mycket väl igen känslan, av att känna sig ett med hela naturen och med alla omkring sig, Verkligen en upplyft känsla som inte går annars än att tolka som Gudomligt. Jag har bara inte riktigt känt mig själv som Gud och jag har definitivt inte gjort övermänskliga saker. Jag vet dock inte vad jag har för typ bipolär, har senast frågat psykiatern och hon sa något i stil med "i så fall är det i alla fall ....." och började prata om något annat. Jag missade alltså vad hon sa och vågade senare i samtalet inte gå tillbaka till min fråga. Jag har tidigare haft diagnosen schizoaffektiv, jag har alltså mer psykoser än genomsnittlig för en bipolärpatient, men manisk tror jag inte att jag någonsin har varit. Alltså enligt mitt eget tycke är det bipolär II eller UNS.

Ma-ar skrev:Jag känner mycket väl igen känslan, av att känna sig ett med hela naturen och med alla omkring sig, Verkligen en upplyft känsla som inte går annars än att tolka som Gudomligt. Jag har bara inte riktigt känt mig själv som Gud och jag har definitivt inte gjort övermänskliga saker. Jag vet dock inte vad jag har för typ bipolär, har senast frågat psykiatern och hon sa något i stil med "i så fall är det i alla fall ....." och började prata om något annat. Jag missade alltså vad hon sa och vågade senare i samtalet inte gå tillbaka till min fråga. Jag har tidigare haft diagnosen schizoaffektiv, jag har alltså mer psykoser än genomsnittlig för en bipolärpatient, men manisk tror jag inte att jag någonsin har varit. Alltså enligt mitt eget tycke är det bipolär II eller UNS.

Nickar igenkännande till att missa väsentliga delar i ett samtal och inte våga gå tillbaka. Hoppas du får svar nästa gång!

Kände/känner du så som jag beskrev samtidigt som du är hypoman eller är det även mellan episoder?

Ja, då är jag hypoman.

Bipolär 2. Har upplevt något sådant ibland vid kraftigare hypomanier (jag tänker mig mina hypomanier som mer eller mindre kraftiga, precis som depressionerna kan vara mer eller mindre djupa, men tycker inte att jag varit fullt ut manisk)

Jag älskar faktiskt vissa saker som upplevelsen att kunna känna taktilt det jag ser på, om jag t.ex. ser en sten så känner jag hur den skulle kännas om jag skulle röra den med handen. Jag kan känna mig kär i ett träd. En hopkoppling. Vackert och fult smälter ihop, allt är vackert. Ett par gånger har jag haft intensiva "uppenbarelser" av universums sanna natur, fast det har varit svårt att minnas innehållet efteråt...

När jag är "normal" är jag inte religiös alls, inte ens andlig (en del skiljer ju på detta) Har inte tagit gatudroger så kan inte jämföra.

Jag har upplevt liknande några gånger, inte så långvarigt. Jag har nog aldrig varit riktigt manisk, men jag har tänkt att dom känslorna är åt det hållet. Är också BP2.

Det har varit som en insikt i hur saker och ting hänger ihop, i relation till varandra och mig själv. Jag tror liknande tankeställare också kan ge betydelsefulla upptäckter emellanåt om man har tur, ex om man är forskare eller konstnär.