Personer med psykisk sjukdom söker sig till partners med liknande tillstånd

The underlying reasons for these patterns are complex, and not entirely known. Nordsletten believes that the most likely explanation is assortative mating—the selection of a partner based on a shared trait or behavior.

“At a certain level, individuals feeling that their way of looking at the world is shared are drawn together,” adds Victor Reus, a psychiatrist at the University of California, San Francisco, who was not involved with the study.

Another possibility, however, is that this correlation is due to marital interaction—the process by which partners become more similar over time. “Some of the association that’s found could also be produced by one spouse’s reaction to their partner’s condition and the stress associated with it,” Reus suggests. “It may be that a partner who has chronic bipolar disorder or schizophrenia, which perhaps wasn’t evident at the onset [of the marriage], could trigger in a spouse a major depression—something that would make it look like an association after the fact but which doesn’t speak to the temporal sequence of when these disorders occurred in individuals.”

http://www.scientificamerican.com/article/disordered-pairs-people-more-likely-to-find-a-mate-with-a-similar-psychiatric-condition/

#artikel #beteende #relationer

Väldigt intressant del du delat, får läsa hela artikeln sen. Båda två teorierna kan innehålla en viss del av sanningen. Sedan kan man ju också tänka rent statistiskt - det finns väldigt många i dagens samhälle som lider av psykisk ohälsa på ett eller annat sätt (varierande siffror finns, men vissa uppskattar väl att uppemot en femtedel av befolkningen någon gång i sitt liv lider av psykisk ohälsa), då är det inte så konstigt att en hel del av dessa kommer hitta andra med psykisk ohälsa och bilda par. Om det är mer sannolikt att hitta en sjuk partner om man själv är sjuk är ju svårt att veta. Är det faktumet att den andre är sjuk som gör att man dras till denne, eller är det främst personlighetsdrag som kanske är kopplade till sjukdomen? Det vore ju trist om man däremot på något sätt gjorde sin partner sjuk för att man själv är sjuk, som den andra teorin tycks säga. Att det skulle vara stressande till den grad att leva med någon som är sjuk att man blir själv sjuk. Det är ju ingen kul teori för oss, egentligen. Samtidigt måste man också komma ihåg att olika individer har olika tröskelvärden för när stress blir ohanterbart och olika sårbarheter för psykisk sjukdom också. Det är en väldigt komplicerad fråga med väldigt många faktorer.

Jag tror de korrigerade för den statistiska sannolikheten att detta var ett slumpmässigt utfall:

They found correlations in the psychiatric diagnostic status of partners—where correlations within the same condition were higher than correlations across conditions. For instance, someone diagnosed with schizophrenia is more likely to choose a partner with schizophrenia than one diagnosed with, say, depression. In fact, further analysis showed, on average, the partner of someone diagnosed with a psychiatric condition is two to three times more likely to also have a diagnosis than the partner of an undiagnosed individual. “Taken together, these results suggest that individuals with psychiatric diagnoses are mating—to a degree greater than would be expected by chance—with other diagnosed individuals,” says lead study author Ashley Nordsletten, a psychologist at Karolinska Institute in Stockholm. The finding did not apply or was far less significant for nonpsychiatric conditions such as Crohn’s disease, type 1 and type 2 diabetes, multiple sclerosis and rheumatoid arthritis.

Ja, i fallet med mina föräldrar är jag rätt säker på att min pappa först blev sjuk för att min mamma var så sjuk. Det är tråkigt men det är nog viktigt för oss att veta att våra närstående är känsliga och kan drabbas väldigt hårt av vår sjukdom. Det är ju kanske också ett argument för att bestämma sig för att vara tillsammans med en person som också är sjuk för då kanske den personen har lättare att acceptera sjukdomen och inte dras med i den lika lätt. Sen skulle det ju också kunna vara tvärtom, att sjukdomsepisoderna för båda blir värre. Kommer nog att följa utvecklingen runt det här. Konstigt också att de bara tittade på heterosexuella relationer, kan inte tänka mig att det skulle finnas någon särskild skillnad mellan hetero eller homo-relationer i det här.

Det finns även en möjlighet att detta är en greenbeard-effekt om du har hört talas om den. Det är ett hypotetiskt genkluster som leder till ett beteende som innebär att genklustret selekteras för genom att genklustret innehåller ett bias mot att "hjälpa" eller föröka sig med andra med samma sorts genkluster. Det är en väldigt ovanlig effekt men den är cool så därför gillar jag att dra in den i sådana här sammanhang

Inget som stämmer helt i mitt liv (ja min första man var definitivt diagnosticerbar men inte med bipolär), men det är ju på individnivå.

En kompletterande aspekt jag kan tänka mig är att med tyngre diagnoser så kanske du inte rör dig "fritt" i samhället bland icke-sjuka människor och därför har en mindre kontaktyta att hitta en partner inom. Jag vet bara att alla de vänner jag träffar på någorlunda regelbunden basis har jag träffat på forum på nätet som antingen berör bipolär sjukdom eller en bakgrundshistoria jag har, eller när jag varit inlagd på psyk. Jag jobbar ju inte, orkar inte med föreningsliv och har svårt att hitta naturliga sätt att interagera med "friska" människor förutom min närmaste familj. Min man är tack och lov osannolikt stabil efter 17 år med mig.

Å andra sidan skaffar ju folk partners även i små avlägsna byar där det knappt finns några att välja på, så vi fixar väl också det.

Butterflychaos skrev:Konstigt också att de bara tittade på heterosexuella relationer, kan inte tänka mig att det skulle finnas någon särskild skillnad mellan hetero eller homo-relationer i det här.

Det är en registerstudie fram till år 2009, och det förefaller som om man vill ha ett större antal registrerade homosexuella partnerskap/äktenskap att kunna räkna på vilket förstås lär komma med tiden.

She also wants to expand this study once more registry data is available to include homosexual partnerships as well as to better analyze populations

chai skrev:Inget som stämmer helt i mitt liv (ja min första man var definitivt diagnosticerbar men inte med bipolär), men det är ju på individnivå.

En kompletterande aspekt jag kan tänka mig är att med tyngre diagnoser så kanske du inte rör dig "fritt" i samhället bland icke-sjuka människor och därför har en mindre kontaktyta att hitta en partner inom. Jag vet bara att alla de vänner jag träffar på någorlunda regelbunden basis har jag träffat på forum på nätet som antingen berör bipolär sjukdom eller en bakgrundshistoria jag har, eller när jag varit inlagd på psyk. Jag jobbar ju inte, orkar inte med föreningsliv och har svårt att hitta naturliga sätt att interagera med "friska" människor förutom min närmaste familj. Min man är tack och lov osannolikt stabil efter 17 år med mig.

Å andra sidan skaffar ju folk partners även i små avlägsna byar där det knappt finns några att välja på, så vi fixar väl också det.

Intressant synpunkt, hade inte tänkt på det så innan men det låter ju faktiskt rätt troligt.