Hur hade ni gjort - shopping

Hej,

Jag blir snart knäpp på mig själv när det gäller alla dessa DRIVOR av smink jag har här hemma. Från att typ aldrig sminka mig så gick jag in i värsta SSRI-köpmanin för snart 2 år sen. Under 1,5 års tid handlade jag kopiösa mängder av bland annat smink. Jag har sålt av mycket men har fortfarande oändligt mycket kvar. Hälften av grejerna kan jag inte ens använda (ögonprodukter som ändå inte syns pga mina hängande "ögonlocks-överhäng"). Jag vet inte om jag bara ska sälja ALLT men då är jag rädd för att jag kommer få panik när jag väl VILL sminka mig att jag inte har allt jag behöver hemma. Sen andra dagar (som idag) tänker jag vadå behöver, det hade räckt med EN ögonskuggspalett (inte ett 50-tal), det hade räckt med EN foundation (inte ett 40-tal) osv. osv. Har svårt att släppa allt samtidigt som jag bara vill sälja av allt eftersom vi ju har skulder som vi behöver bli av med... Är väl egentligen ett i-landsproblem kanske men hur hade ni gjort/resonerat?

Kanske är det sånt här en ev. gruppterapi kan komma att hjälpa mig med? För jag antar att det handlar om att jag inte kan släppa tanken på den jag kan bli/vara med en viss sort smink osv. Självkänsla osv. Det är likadant med kläder, där måste jag också ha en viss känsla just den aktuella dagen stunden, det måste kännas rätt på kroppen osv.

Ja, mycket handlar om att stärka självkänslan och finna känslan att detta är jag och ha något att backa tillbaka emot inom sig. Kanske mer handlar om tankar som man får bygga upp och då backa in i sig själv mot detta.

Jag känner igen dig kring smink och kläder. Det är en del av muren, detta hit men inte längre, så ingen ska kunna få ta del av vad som innanför. Lite som soldaten som maskerar sig...

Ja det är kanske en mur det där, ena dagen är man på ett sätt/mood och sen en annan dag på ett annat. Ska bli intressant om terapin kan få fram "den riktiga jag" för det vet jag nog inte ens själv vem det är... Är så trött på mig själv.

Jag känner också igen mig i det med smink och kläder. Jag är ganska ombytlig och tror det beror på att jag aldrig liksom vet vem jag är (jämför mig också med andra, och tror att de vet vilka de är). Ibland osminkad och naturligt, är min grej. Sen kommer en vända med bara läppstift. Sen en med all-in. Just nu är det EKO som är min grej, har bytt ut allt smink Är dock inte uppe i 50-talet som du, men kan verkligen inte släppa det om jag är hypomanisk. Kläder likaså...Alltid olika stilar.

Jag tycker du kan försöka sälja av lite grann. Det som är mest oanvänt. Då har du ju en del kvar ändå! Kanske kan du ge lite till någon? Jag ger till min dotter ibland, som exempelvis nu när jag har 14 läppstift, de flesta nya och tänker att jag inte kommer hinna använda dem alla innan de har nått förbrukningsdatum. Har du syster/brors barn? mamma/mormor? Vänner som behöver? En del vill inte köpa begagnat i sminkväg, men vissa produkter kanske går? Tradera?

Jag sålde hälften av mitt scrapbookingmaterial på Tradera för 10.000kr i smådelar. Det tog ju ett tag och jag blev lite uppvarvad, att följa säljauktionerna var lika spännande som att köpa. Det är en del pyssel med att sortera, fota, skriva annonser, följa upp betalningar och skicka. Det är lättare med små saker som inte är ömtåliga och kanske kan skickas i vanliga kuvert eller vadderade.
Efter att jag bestämt mig för att behålla hälften började jag välja vad jag absolut ville ha kvar. Det var inte rimligt att behålla så mycket material när jag nästan slutat att scrappa. Det som låg i oöppnade förpackningar kunde jag lika gärna sälja med.
Om jag börjat i andra ändan och valt bort det jag inte ville ha hade det nog inte blivit lika mycket.
Nu känner jag mig väldigt nöjd och stolt över att jag lyckades sälja hälften och samvetet lättade.