Men kan det inte gå över någon gång då :/

Tja du... Hittade ett verktyg när jag flyttstädade också. Tog emot att slänga men gjorde det i alla fall. Dock "men det finns det här hemma som reserv"... Jaja.

Jo, det är mest falsk trygghet, kniper det så hittar man alltid något. Och jag som oftast inte är extremt impulsiv brukar ändå gott kunna vänta tills jag skaffat vad jag vill ha.

Påminner mig själv att det går mot sommar, lätta kläder och bad. Jag bryr mig inte så mycket om elefantkroppen, men nya ärr vill jag inte ha. Inte för att jag kanske egentligen bryr mig så mycket för egen del men jag vill inte störa omgivningen, de har fått stå ut med tillräckligt.

Fast jag gillar inte att känna mig pressad.

Ett och ett halvt år senare... tycker att tankarna börjar bli glesare och mindre intensiva, kan gå dagar utan att jag känner mig triggad alls. Men ser också att det nog hänger ihop med att jag varit jämförelsevis humörstabil sedan april. Höjde litiumet, lade till Voxra och tar ariprazol 15 mg varje dag istället för v.b. Jag kan fortfarande ha bättre och sämre dagar, ångest och stress, men de där riktiga dalarna och topparna har jag sluppit. Konstaterar som ofta att litium+psykosmedicin är min grej, slipper också skruvade tvångstankar.

Tillvaron är inte alls bara regnbågar och rosor, men jag blir åtminstone inte ständigt invaderad av självskadetankar som förr, det känns som att få semester i hjärnan.

Skönt att du börjar få slippa eländet.

Har själv i princip inga självskadetankar på ziprasidon. Det känns skönt. Psykosmediciner känns som att dom hjälper mycket mer än antiepileptika över lag. Kanske är mina bekymmer mer dopamin-relaterade? Hjälper bättre än antidepressiva med.

Låter bra att du också slipper dessa tankar. Jag har nog alltid tyckt att psykosmediciner hjälpt mig, men biverkningarna har ofta varit för tuffa. Den medicinkombo jag har nu och i dessa doser verkar peppar peppar funka utan värre biverkningar är lite darriga händer, och så har jag fet hy trots att jag är 56, vilket jag tänker eventuellt skulle kunna vara medicinrelaterat, men å andra sidan blir jag inte rynkig. Inte så jag blir rak som ett streck humörmässigt, men svängarna har varit hanterbara.

Man borde forska i det där, vilka neurotransmittorer som r påverkade hos de som självskadar... Har för mig att de med borderline/instabil personlighetsstörning kan hjälpas av antipsykotiska, men vet inte i vilken utsträckning det gäller (ffa är väl terapi huvudbehandlingen). Hmm. Litium klassas ju egentligen som antipsykotika och det ska väl hjälpa med (men det tycker inte jag)