Hur känner ni er just nu? Jag känner mig...

Förkyld...

Trött..

Ångestfylld

Moloken

Trött

Trött och sliten

Ångest, upprörd, intensivt frustrerad, ännu mer upprörd för att jag inte har något att vara upprörd för.

Stressad för att jag måste till apoteket innan de stänger. Och ivrig att göra någon hobby, men samtidigt trött för att det regnar. Lite motstridigt - som vanligt.

Handlingsförlamad.

Grå.
Trött, uttråkad, tom. Två dagar upp, tre dagar ner. Deprimerad i den mån att jag inte känner för någonting.

Ja hjärntrött sen ett tag. Och såklart bipolär som alla här. Vipolär. Nipolär. Nipples. Bisexuellpolär. Ja. En dag i min alldeles privata husarest. Förkylningen som jag trodde var borta slog till igen. Anledning att sitta inne och inte klä mig. Nu mitt i natten till onsdag all mat uppäten, kvar - nothing. - Kaffeociggarettfrukost - lågkalorimat - hjärntrött av att kämpa i min livssituation. Ekonomi - avskyr ordet - pengar - avskyr det ordet ännu mera - måste lägga mig och sova om jag inte vill beställa in en hjärtinfarkt på menyn. Men hjärntvätt säger en mentor. En fantastisk rakbladsvass underbar person. Ok , dom tog mitt bostadstilläg för att jag fått in 750 000 pix i januari - 18. Så var det sagt. ----- Bipolär > pengar.... behöver jag säga mera ? Lite kvar. Inte på pottkanten än , och ska inte dit. Är inte i depression så det klarar jag. Vi bipol. brukar ha både intlegens och kapacitet i våra bästa stunder. Dom sämsta vet ni...Livssituation - sen natt mot onsdag på denna merdian på norra halvklotet på denna planet - Tellus ,....jag tycker att vi kan döpa om.den till Nisse. Det vore väl sött. Natt mot småtimmar. Bipolär hjärntrött i starkt behov av sömn i stället för att sitta här och skriva. Men det känns så bra att skriva av mig inför de som förstår, begriper. Hjärntrött igen..men...skalan i det bipolära spannet...inte deprimerad...lite ångest......förståligt...hypoman...manisk...eller i den abstrakta tänkta mittlinjen 0 som i praktiken är icke existerand...på någon människa... Jo en, som jag träffade på ett NA-möte. Han var helt fullproppad med litium och hade ändå insikt om sitt crepy tillstånd. "Jag kan inte känna glädje, inte ledsen eller sorg. Inte arg, inte rädd, m.a.o. ett riktigt litet mystillstånd. Tack och godag. Ingen mening att knarka i det. Svårt att förstärka ingenting. H.t. och så detta spann j beskrev o som vi alla kan. + - 0. J går inte att placera i detta. Nu blir det lite kul. Ni som.läst lite.matte. I ett diagram har vi X Y axeln. O det går att fortsätta bakåt på minus/negativt på båda.. Ok. X Y.  Tvådimesionellt. Men . Det går att göra tredimensionella diagram oxå..En X o en Y o en Z axel. Var placeras vi/du/jag/ni in i.ett sånt...??...Sug på den...önskar.att någon sög på mig lite nu..de hade varit gejt...usch....jag är.översexell...jag erkänner...men.är inte det vanligt bland.oss...?....Goodnight sleep tight...love you all...

Förlåt "hjärntrött" inte "hjätntvätt". Fast den.är så skitig att den borde tvättas ibland. 

Biseuellpol skrev:Förlåt "hjärntrött" inte "hjätntvätt". Fast den.är så skitig att den borde tvättas ibland. 

Ser nu i efterhand att jag var hyoman på gränsen till manisk i mitt inlägg. Jag är bipolär.

Hypoman. Jag vet ingenting om någonting. Rapid cykling? Jag undrar det. Ekonomin. Nykter o drogfri beroende. Sålde ärvt hus för 750 000 kronor i januari 2018. Bipolär....ja ni förstår. Det finns människor som utnyttjar hyoomana/maniska människor. ni märkt det någon.gång när ni varit det ? Jag vet inte om det var utnyttjande. Ibland känns det så. Hittade en partner, en kärlek, med utgångspunkt 750 000 pix. Var det kärlek? Var det förälskelse?...... Jävla amöba!!!!??? . Jag har med hjälp av en outstanding terapeut lärt mig hantera detta. Så jag inte ska må dåligt , bli helt vansinnigt och göra nånting med 20 års straffsats. Arg. Ledsen. Förtvivlad. Ångerfull. Nedstämd. Deprimerad. Dum. Blåst. Hantera situationen. Tankarna. Att meditera i "No througts". Försäkringskassan drog in mitt bostadstilägg f att jag hade haft en sån hög "inkomst". Jaha, glass smälter i solen. Sol och vår. Hade jag ärvt 750 000 direkt hade dom inte tagit något. Nu.gick det via ett hus o räknades som inkomst i stället för arv. Det hade jag ändrat om jag hade vetat det o haft förstånd till det. Jag steg bit för bit in i hm o m-i under försäljningens gång. December januari februari mars april - sen föll jag. Maj juni juli och så några ECT-behandlingar till mors begravning. Lilla mor. Vila i frid. Då var amöban mig behjälplig. Varför? Sen kom jul och nyår som jag var ensam under. Men amöba firade med släkt och vänner. Det var i oktober-november fk drog in mitt BT. Sen 2019. Hur har jag mått ?? -_`~~`×°°°°°°|√. Ungefär så. Jag hade väl 150 000 kvar. I mars gjorde jag slut med amöba. Klippte av tvärt ingen kontakt. Det är så man ska göra och inte hålla på fram och tillbaka. Cut of. April Maj Juni...FRI ta mig fan. Mådde...--+#✓~~~~~¶ Och nu september 2019. Bipolära ska inte ha pengar. Bara så det går runt. Pengar är ett djävla gift. Som narkotika. - Ja govänner , jag har aldrig skrivit av mig någonsin förrän nu. Aldrig innan har jag relaterat allt. Förrän nu. Ni förstår. Ni har "The desice" Och här kanske finns någon mer dubbeldiagnos. Den här texten skulle jag vilja spara någon.annanstans oxå. Är det någon som kan hjälpa mig med det ? Jag och IT...

Har ont och är trött.
Har haft mycket på jobb, sovit sisådär och så snubblade jag i trappan på jobb och slog i knät rejält. På det mensvärk, inte så kul. Ska på studiebesök på tisdag vilket kommer ta från innan 8 på morgonen till 11 på kvällen. Men det är lärorikt och kan vara trevligt.
Har börjat simma. Simmade tre gånger i veckan de två första veckorna men den här veckan har det inte gått på grund av jobb och sen knät. Hoppas på en bättre vecka nästa vecka. Var nog på väg att träna mig lite hypoman, kändes som att det var på väg dit i alla fall men nu är jag mest trött även om jag vaknar svintidigt.
Ajja. Det går väl framåt i alla fall. Simningen får mig i alla fall att känna mig duktig och att bli lite mer i form är ju aldrig dåligt. Ganska snabba resultat: första gången simmade jag 750 m, på en vecka hade jag ökat till 1 km och veckan därefter kom jag upp i 1250 m på ca en halvtimme. Att kunna öka avståndet med en halv kilometer på två veckor när man är otränad är väl inte så dåligt. Baby Steps. Får inte pusha för mycket, ändra för mycket. Snart börjar fiollektioner också, vilket ska bli kul.

Så här är det en hel del på gång.
Medicinerna verkar funka bra ändå, Ziprasidon 40mg två gånger om dagen. Jag mår överlag bra. Bara lite less på jobb antar jag.

Efter inläggning i våras med höjd dos litium har jag hankat mig fram, lite småtrist sådär. Fast med sjukdom i familjen blev jag nog överstressad och är lite hypoman nu, dock inte så euforisk utan mer upp och ner och hit och dit och en helvetes massa ångest för ALLT. Slutkörd när det gäller vänner med problem pch jag har liksom noll empati, så jag undviker folk så jag inte ska råka säga hemska saker. Det är underligt obehagligt att vara så kall.

Gud vad jag känner igen mig i att ha noll empati och att vara obehagligt kall! Jag är egentligen en varm och superempatisk människa, typisk sjuksköterska eller psykolog, men nu mer psykopat. Av åratal av depressioner i olika grad men som man aldrig riktigt blir av med, tror jag att det nöter ner sinnet och man blir, apatisk, oempatisk, orkar inte bry sig ett skit om andra. Inte ens när man ser att de också mår dåligt. Man blir likgiltig och kall. Men jag tror, i alla fall i mitt fall, att det är år av cycling depression där man aldrig kommit upp ur det helt. Alltid nere, bara olika grader, och det varierar hela tiden.

Annars, just nu, känner jag mig överstimulerad av sinnen och hjärntrött. Varit på patientföreningen Libra (Balans i Skåne) i morse, sedan varit på ett köpcenter där mamma och syrran kollade på kläder och jag satt och vilade vid ett par bord. Ändå supertrött. Så jag skriver inte mer. Ville bara säga det där om empatilöshet. Så sant och så obehagligt att se sig så personlighetsförändrad. Jag vet verkligen inte vem jag är längre då jag blir mer och mer ett med depressionen. Hatar depression!

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - trist att du också kan känna dig oempatisk. Läskigt när man inte riktigt känner igen sig själv. Jag har ofta fått höra att jag är "snäll" och "omtänksam". Nu tycker jag mest att folk är idioter. Som tur är har jag tillräckligt med självbehärskning kvar för att inte säga det högt. För mig verkar det bli värre när jag är hypoman. Får väl hoppas att jag någon gång får tillbaka normala känslor.

Förväntansfull. Ska sova. Lagom dos guetiapin. 1/3 tablettet. Bättre än propavan för mig. Verkar på.3 kvart. Kåt. Ska upp 07.30. Befinner mig på institution. NA-möte 5 mil iväg. Börjar 11.00. Somnar snart på institution ligger. Ångest som inte är ångest. Lite överträtt. Frusen. Kan sova 10 timmar ibland. Förödande. Slö.Loj.Lat. Klär mig inte o går inte ut. 6 - 7 timmar nu. Halvt hypoman. Vi får se i morgon. NA-möten stabiliserar mig. En av dubbeldiagnoserna. Bra dygn.

... Less på allt och känner för att säga upp mig

Bättre faktiskt. Sommaren har som alltid varit en prövning men jag klarade av det utan inläggning och det är ett fall framåt.

Ganska OK. Det lunkar framåt.

Ganska stolt, faktiskt. Simmar tre gånger i veckan.
Satte nyligen (typ en vecka sen) ett mål att kunna simma 2 km innan årsskiftet. Bara för typ en eller två veckor sedan lyckades jag för första gången simma 1,5 km. I lördags simmade jag 1,7 km och idag 1,75. Bara tio längder kvar sen är jag där, ju. Så jag är stolt att jag drar mig iväg och kämpar vidare fast jag är trött eller bara vill hem. Snart färdigupplärd på jobb, är med i upphandlingsgruppen, saker rullar på. Jag och frugan har nu varit gifta i 6 mån och fortfarande nästan sådär äckligt gulliga ibland. Humöret är ändå *ganska* stabilt. Må vara lite tjock och lite trött, men får väl säga att Ziprasidon funkar riktigt bra.

[Du måste vara registrerad och inloggad för att se denna länk.] - oj, snyggt jobbat med simningen! Skönt att en del saker verkar flyta på. Jag håller tummarna för att du ska slippa ytterligare krångel med mediciner nu på ett tag. Grattis till dig och frugan! (Jag och min man är fortfarande äckligt gulliga efter 20 år )

Lagom till att jag hann tänka att nu kanske jag har en medicinblandning som fungerar börjar jag känna tydliga tecken på depp igen. C'est la vie...